Annons
Karta över istäckta Norra ishavet

Istäcket i Norra ishavet (vitt) den 25 februari 2015 jämfört med medianutbredningen för åren 1981-2010 (orange). Bild: National Snow and Ice Data Center

Isen i Arktis allt tunnare

Istäckets utbredning över Norra ishavet var i vintras minst i mätningarnas historia. Även isens tjocklek krymper alltmer.

Polarisen som täcker Norra ishavet har sin naturliga cykel med ett maximum på vintern, och ett sommarminimum i september. Vintertäcket brukar vara ungefär tre gånger så stort som sommarens. Satellitmätningar visar att i år passerades ismaximet 15 dagar tidigare än vanligt, den 25 februari. Dessutom var årets istäcke minst sedan mätningarna började 1981.

Som störst var polarisens yta i år drygt 14, 5 miljoner kvadratkilometer. Det är över tre gånger större än Sveriges yta. Stort, men ändå drygt en miljon kvadratkilometer mindre än medelvärdet från åren 1981-2010. Minst var isens utsträckning år 2012.

Även om de olika rekorden är anmärkningsvärda, så är trenden över tid viktigast att följa. Den visar på att istäcket i Arktis krymper ständigt. Mest hotfullt är att det gamla, fleråriga istäcket blir allt tunnare, enligt sammanlagda mätningar från ubåtar, flygplan och satelliter mellan åren 1975 och 2012 som nu analyserats i tidskriften Cryosphere. Totalt har polarisen i de centrala delarna av Norra ishavet blivit 65 procent tunnare. Tidigare mätningar har visat att till exempel 1987 var 57 procent av isen äldre än fem år, jämfört med bara 7 procent gammal is i dag. Yngre och tunnare istäcken påverkas mycket mer av den globala uppvärmningen av klimatet. Det innebär att vi redan under vår livstid sannolikt kommer att se sommartäcket, som är som minst i september, att försvinna helt.

Polarisen som täcker Norra ishavet har sin naturliga cykel med ett maximum på vintern, och ett sommarminimum i september. Vintertäcket brukar vara ungefär tre gånger så stort som sommarens.

Ensamhet ökar risken för tidig död

Lugn och ro i all ära, men en ny amerikansk metastudie visar att brist på sällskap kan förkorta livslängden.

Risken att dö i förtid ökar med 32 procent om en person är socialt isolerad. För den som upplever sig ensam, oberoende av faktiska omständigheter, ökar risken med 26 procent. Det visar en omfattande forskningsöversikt vid Brigham Young University. Forskarna har gått igenom 70 stycken hälsostudier som innehåller parametrarna dödlighet, ensamhet och social isolering. Studierna omfattar sammanlagt över 3 000 000 deltagare. Sambandet som forskarna har hittat är oberoende av socioekonomisk status, ålder, och könstillhörighet, och det är starkare för personer under 65, trots att de generellt är friskare och mindre ensamma. Studien har publicerats i Perspectives on Psychological Science. 

 

Risken att dö i förtid ökar med 32 procent om en person är socialt isolerad. För den som upplever sig ensam, oberoende av faktiska omständigheter, ökar risken med 26 procent.

Annons

Mest kommenterade

Det utdöda barrträdet Manifera talaris hade frön med olika typer av vingar. Den envingade varianten längs till vänster ger bäst fröspridning och blev dominerande hos barrträden. Den finns hos exempelvis tall och gran.  Bild: Cindy Looy

Envingade frön faller långt från trädet

Barrträden har vindspridda frön utrustade med vingar. Nya rön visar att de allra första barrträden experimenterade med olika sorters frövingar tills de fann den optimala designen – och den finns på dagens barrträd som gran och tall.

Fossil efter det utdöda barrträdet Manifera talaris visar att bevingade frön har existerat i 270 miljoner år. Dagens barrträd har frön med en vinge. Men M. talaris hade frön med alla möjliga sorters vingar: symmetriska vingar, olikstora vingar – men även envingade frön.

Ett amerikanskt forskarteam tillverkade pappersmodeller av de olika frövarianterna hos M. talaris. Modellerna släpptes från tre meters höjd. Envingade frömodeller roterade kraftigt under fallet och det medförde att fallhastigheten blev avsevärt lägre än för de övriga varianterna.

Frön som faller långsamt har större chans att bli spridda av vinden än frön som faller snabbt. Eftersom den envingade designen ger den bästa spridningsförmågan så har den kommit att dominera hos barrträden och alla andra varianter har försvunnit, menar forskarna som publicerade resultaten i Paleobiology.

Fossil efter det utdöda barrträdet Manifera talaris visar att bevingade frön har existerat i 270 miljoner år. Dagens barrträd har frön med en vinge. Men M.

Barn hjälper mer när färre ser

Den psykologiska åskådareffekten testad på femåringar.

Att vuxnas ansvarskänsla för en utsatt person minskar ju fler andra som finns i närheten visade forskare redan på 1960-talet. Fenomenet fick namnet åskådareffekten, eller bystander effect. Nu har tyska forskare undersökt förekomsten av samma fenomen hos barn. 

60 stycken femåringar delades upp i två grupper och fick i uppgift att måla en teckning. Ena gruppen målade tillsammans med en vuxen, den andra målade tillsammans med en vuxen och två andra barn. Deltagarna kände inte till att de två jämnåriga hade fått instruktionen att inte hjälpa den vuxne att torka upp det vatten som hon ”spillde” ut. Den vuxne knuffade till ett vattenglas efter att synligt ha lagt ut en bunt pappersservetter i början av experimentet. När hon sedan försökte stoppa vattenstrilen med armen var de barn som var själva med den vuxne mycket mer benägna att hjälpa henne än de som hade jämnåriga i rummet. Resultaten visade också att om de två skådespelande barnen hade något som blockerade deras väg fram till den vuxne och vattenpölen så var deltagaren lika hjälpsam som de barn som var själva med henne.

Studien genomfördes vid Max Planck-institutet i Leipzig.

Att vuxnas ansvarskänsla för en utsatt person minskar ju fler andra som finns i närheten visade forskare redan på 1960-talet. Fenomenet fick namnet åskådareffekten, eller bystander effect.

Ett avsnitt av den 27 kilometer långa acceleratorn, LHC vid Cern i Génève, där partiklarna kolliderar vid extremt höga energier.   Bild: CERN

Porten till parallella universum öppnas vid Cern

Mikroskopiska svarta hål visar vägen till parallella universum. Enligt ett nytt förslag ska ett test genomföras vid Cern i Génève där minihålen kan dyka upp i världens starkaste partikelaccelerator.

Att det parallellt med vår värld kan finnas många andra universum är en svindlande tanke. Hittills har den varit omöjlig att testa. Nu föreslår en grupp fysiker från USA, Kanada och Egypten att om sådana parallella universum verkligen existerar skulle de kunna avslöjas i experiment vid LHC, världens starkaste accelerator.

LHC-maskinen vid Cern har gjort sig känd för upptäckten av Higgspartikeln år 2012. Sedan dess har den uppgraderats till nästan fördubblad styrka och borde kunna skapa mikroskopiska svarta hål vid specifika energier, har forskargruppen räknat ut. Ett sådant minihål blir ett fönster till andra världar.

Det talas om olika sorters parallella universum. Till exempel tolkas kvantfysikens genuina slump till att varje möjlig slumpmässig utgång av en händelse förverkligas i var sitt universum. Men sådana parallella världar går inte att påvisa, så de förblir filosofi.

Fysikergruppens nya idéer däremot stammar från strängteorin, där det förutom de tre vanliga dimensionerna som vi känner igen plus tiden, även finns flera för oss osynliga dimensioner. Det är dessa som man kan få syn på. Då bildar minihålen portar in i osynliga universum i andra dimensioner. Gravitationen flyter ut till de parallella världarna och detta kan upptäckas i experimentet, menar forskarna. Deras beräkningar bygger på en speciell modifikation av gravitationsteorin, som även tar hänsyn till kvanteffekter vilka gör sig påminda när storleken på de svarta hålen krymper. En sådan teori, kvantgravitationen, finns inte än, så det återstår att se om modellen stämmer.

Redan tidigare har fysiker försökt att skapa svarta hål i LHC utan att lyckas. Kritikerna varnade då för att de konstgjorda svarta hålen kunde leda till jordens undergång. Men med tanke på hålens mikroskopiska storlek är det en grov överdrift.

Nu kommer en ny chans att skapa minihål när acceleratorn uppgraderats till energier på upp till 14 TeV (en biljon – en miljon miljoner – elektronvolt). Dyker minihålen upp kommer strängteorin att få sin första experimentella bekräftelse.

Att det parallellt med vår värld kan finnas många andra universum är en svindlande tanke. Hittills har den varit omöjlig att testa.

Mönster av hjärnaktivitet i främre cingulum kan förutspå vilka patienter som blir bra av KBT för social fobi.  Bild: Linköpings universitet

Hjärnavbildning förutspår effekt av kbt

 Så kan patienter slippa slösa tid på resultatlös terapi.

Genom att studera hjärnan med magnetkamera kan man se om en patient med social fobi är mottaglig för kognitiv beteendeterapi, kbt, eller inte. Det visar en ny studie vid Linköpings universitet, där hjärnaktiviteten hos 26 personer med social ångeststörning analyserades med hjälp av funktionell magnetresonanstomografi, fMRI. Bland annat studerades hjärnans aktivitet när deltagarna tog del av texter med självriktad kritik. 
Efter hjärnavbildningen behandlades deltagarna med nio veckors kbt över internet. Ett år senare utvärderades resultatet av terapin genom att utomstående psykologer intervjuade patienterna. Forskarna fann att deltagarnas hjärnaktivitet under avbildningen gick att koppla till hur väl de sedan svarade på kbt. Med hjälp av mätningen gick det att förutspå 92 procent av deltagarnas behandlingsresultat.

Doktoranden Kristoffer NT Månsson har lett studien och tror att fMRI även är användbart för att förutse behandling av andra besvär. 
– Det har redan gjorts prediktiva hjärnavbildningsstudier med bland annat patienter som har behandlats för depression. Jag tror att det här är ett forskning som vi kommer att se mera av, säger han. Tidigare forskning kring behandlingsresultat har bland annat tittat på samband mellan symptombördan och patientens socioekonomiska status, kön och ålder. De resultaten är tvetydiga menar Kristoffer NT Månsson. Den här metodens största styrka är att det går att förutse terapins resultat på individnivå.

– När man träffar en patient är det inte så hjälpsamt att prata om huruvida en hel grupp svarar på en viss behandling. Nu går det att förutse resultatet för en enskild person.

Studien har publicerats i Translational Psychiatry.

Genom att studera hjärnan med magnetkamera kan man se om en patient med social fobi är mottaglig för kognitiv beteendeterapi, kbt, eller inte.

Henry Markram var omstridd ledare för The Human Brain Project. Bild: EPFL

Hjärnprojekt sparkade sin chef

Ledaren för Europas största satsning på att utforska hjärnan är avsatt. Hans beslut att kasta ut ett helt forskningsfält blev droppen.

För två år sedan bestämde sig EU-kommissionen för att satsa en miljard euro – drygt nio miljarder kronor – på The Human Brain Project. I fjol utbröt en konflikt inom projektet.

Den högste chefen Henry Markram och hans närmaste bestämde sig för att kapa all vidare finansiering till kognitiv neurovetenskap, som bland annat går ut på att studera mentala fenomen med hjärnkameror. Beslutet utlöste en proteststorm.

En medlare fick i uppdrag att lösa konflikten. Medlingsprocessen, som blev klar i veckan, innebar bland annat att Henry Markram är avsatt som chef.

– Det var en konsekvens av kritiken, säger Sten Grillner, professor i neurovetenskap vid Karolinska institutet i Solna.

Han ingår i styrelsen för projektet och var med om beslutet.

Styrelsen bestämde också att den kognitiva hjärnforskningen ska få vara med igen.

The Human Brain Project, som ska pågå till år 2023, handlar främst om att bygga datormodeller baserade på forskning om hjärnans biologi. Stora projekt inom neurovetenskap är också på gång i USA, Kina, Japan och Australien.

För två år sedan bestämde sig EU-kommissionen för att satsa en miljard euro – drygt nio miljarder kronor – på The Human Brain

Krabbmakakerna Ningning och Mingming har fått sin arvsmassa ändrad med Crispr/Cas9 Bild: Cell, Niu et al.

Vi måste prata om crispr

Forskare i USA uppmanar sina kolleger att inte genmanipulera människor. Bakgrunden är att ny teknik gör det enkelt.

Vid ett möte i den amerikanska badorten Asilomar år 1975 beslutade genforskare att pausa sina egna experiment av säkerhetsskäl. En het debatt om genteknikens tänkbara risker spred sig även till Sverige, men i praktiken var det mycket svårt att skräddarsy dna med dåtidens metoder.

I dag är det lätt. Under de senaste två åren har biologer i bland annat Umeå utvecklat en teknik med det otympliga namnet crispr/Cas9. Den gör det snabbt, enkelt och billigt att redigera arvsmassan hos levande organismer – inklusive primater. Därför behövs en bred diskussion i samhället om tekniken, enligt en debattartikel i veckans nummer av tidskriften Science. Bland undertecknarna finns Nobelpristagarna David Baltimore och Paul Berg, initiativtagare till mötet i Asilomar.

Forskarna uppmanar kolleger i hela världen att avhålla sig från att genmanipulera människor – även i länder utan förbud – medan politiker och experter resonerar om följderna. De efterlyser mer forskning för att det ska bli lättare att avgöra ”vilka, om ens några, tillämpningar i framtiden kan anses tillåtliga.”

– Det är ett lovvärt och viktigt initiativ, säger Magnus Lundgren, mikrobiolog på institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Uppsala universitet, och forskare inom området.

Han hoppas att lagstiftare och allmänhet även i Sverige på allvar diskuterar hur genändringar kan påverka synen på människan – och vilka etiska problem som kan uppstå om man väljer att inte använda tekniken mot exempelvis genetiska sjukdomar.

Vid ett möte i den amerikanska badorten Asilomar år 1975 beslutade genforskare att pausa sina egna experiment av säkerhetsskäl.