Annons

astronomi

Forskarna på Europeiska Rymdstyrelsen jublade när rymdsonden Rosetta för två år sedan lyckades lägga sig i en bana runt kometen 67P. Nästa världsunika framsteg var när den lilla landaren Philae tog mark. Nu har Rosetta kraschats mot kometens yta och Philaes batteri har tagit slut. Uppdraget är över, men utforskandet av kometen 67P fortsätter. Forskarna har fått tillräckligt mycket mätdata för att vara sysselsätta i åratal. Här är några exempel på vad vi redan har lärt oss. Bild: Nasa, Esa Märklig form Kometen har en lustig form, som liknar en badanka. Har den eroderats fram ur en större kropp...
Under sommaren 2015 svepte sonden New horizons förbi Pluto och tog fina närbilder av den tidigare outforskade dvärgplaneten. Forskare analyserar fortfarande mätningarna, och nu har en grupp kommit fram till att det sannolikt finns en tung ansamling av isigt vatten under den ena delen av ett hjärtformat område vid Plutos ekvator. När forskarna tittar på Plutos rotation ser det ut som att himlakroppen är extra tät och tung på denna sida. Den troligaste förklaringen är att vatten har vällt upp vid ytan, efter en kollision med en stor komet eller asteroid. Geologin på Pluto är speciell, med berg...
Nyligen upptäcktes en planet som skulle kunna likna jorden i omloppsbana kring vår närmaste grannstjärna, Proxima centauri. Planeten kallas Proxima b, och befinner sig lagom långt från sin stjärna för att kunna ha flytande vatten – och därmed förutsättningar för liv. När observationstid på ett tredje teleskop nu lades till i det ambitiösa observationsprogrammet Breakthrough listen vände forskarna det mot Proxima b. Astronomen Erik Zackrisson tycker att det är ett givet val: – Eftersom Proxima b är den närmaste exoplaneten av ungefär jordens storlek som skulle kunna ha flytande vatten på ytan...
”Solen är en vanlig stjärna; stjärnorna är andra solar.” Genom Kopernikus verk, som utkom år 1543, insåg astronomerna att vår jord alls inte ligger i världsalltets mitt utan kretsar kring solen. Så småningom blev det även klart att solen bara är en vanlig stjärna bland miljarder andra, i utkanten av en helt vanlig galax, Vintergatan. Detta får man numera lära sig i varenda astronomibok. Solen är en vanlig stjärna – stjärnorna är andra solar. Men hur vanlig är den egentligen? Det beror på vem man frågar. Här ska vi undersöka saken med hjälp av några svenska astronomer. Men först: Vad menar vi...
I F&F 7/2016 skrev vi om det rekordstora E-ELT, European extremely large telescope , som får en spegel med 40 meters diameter. Men om tävlingen inkluderar även radioteleskop, som kan ha flera samverkande antenner, går rekordet till MeerKAT – ett radioteleskop i Sydafrika med 64 planerade antenner. MeerKAT ingår i Square kilometre array : hundratals paraboler i Sydafrika och Australien som ska bilda ett enda gigantiskt öra mot rymden.
Med en färsk karta över mer än en miljard stjärnor kan astronomerna studera detaljer i vår galax. Gaia sändes ut i rymden 2013 och observationerna från det första året i rymden har nu bearbetats och är färdiga att användas. I stjärnornas inre bildas nya grundämnen som sprids när de brunnit ut, och blir en del av nästa generation stjärnor. Detta har inte hänt i samma takt överallt, och andelen av olika grundämnen i stjärnorna varierar mellan olika områden. Det kan avslöja en del av de riktigt storskaliga dragen i galaxens utveckling. Uppsalaastronomen Ulrike Heiter är en av dem som förbereder...