Annons

marinbiologi

Hav och sjöar innehåller dna som kommer från fiskarnas avföring, urin och skinn. Det kallas för eDNA, environmental DNA . I takt med att analysmetoderna blivit enklare och billigare så har dna-resterna blivit en viktig informationskälla. Till exempel har danska forskare identifierat 15 olika fiskarter ur ett vattenprov på en halv liter – eDNA kan alltså användas till att undersöka artsammansättningen i olika havsområden. Nu har japanska forskare visat att man även kan beräkna mängden fisk med hjälp av dna-resterna i haven. De har undersökt hur mycket eDNA som makrillar släpper ifrån sig...
Ungefär en fjärdedel av all koldioxid som människan släppt ut har hamnat i haven. När koldioxid löser sig i vatten bildas kolsyra som sänker vattnets pH-värde. I dag har världens hav ett genomsnittligt pH på 8,1. Det är en sänkning med 0,1 pH-enheter jämfört med förindustriell tid. Korallernas skal består av kalciumkarbonat. För att bygga skal behöver korallerna kalcium- och karbonatjoner. Kolsyra och andra syror binder karbonatjoner, så försurningar försämrar korallernas förmåga att bygga skal. Koldioxidutsläppen skulle alltså kunna vara en av förklaringarna till att korallrevens utbredning...
1 | Du forskar på bioluminiscens. Vad är det? – Runt om i naturen finns djur med förmågan att lysa. Eldflugor och lysmaskar, till exempel. Ljuset kallas för bioluminiscens. Jag forskar på dinoflagellater som är ett litet rödaktigt plankton. De lever i stora ansamlingar i havet. När dinoflagellaten stöter emot något sker en kemisk reaktion som gör att den börjar lysa. Nattetid är planktonen mer kända som mareld. Det är oerhört vackert. Det ser ut som att havet glittrar. 2 | Vad kan forskningen användas till – och hur hamnade du i USA? – Den amerikanska flottan har investerat mycket pengar i...
Varför hör man aldrig talas om slemmaskar? Kanske för att vi mest känner till sådant som är närmast oss, som vi kan se och som rör sig i samma miljö som vi själva. Slemmaskar, eller nemertiner som de också kallas, lever på havets botten, gärna under en sten eller i ett snäckskal. Andra lever nergrävda. De upptäcks ofta inte vid inventeringar av havsbotten eftersom deras kroppar är mjuka och trasas sönder vid traditionell provtagning. Alltså syns de nästan aldrig. Ändå utgör de ett vanligt inslag i vår svenska natur. De är lite grann som vissa svampar som aldrig bildar fruktkroppar och därmed...
Hos fiskarten mindre havsnål är det hannarna som är gravida och sköter yngelvården. Därför tävlar honorna om hannarnas uppmärksamhet. Likt påfågelhannarnas stora, färggranna fjädrar får mindre havsnålshonor klara blå färger och en lång hudflik, som växer fram på undersidan av kroppen för att locka det motsatta könet i parningstider. Men sedan en tid tillbaka har hannarna svårt att se de vackra fiskhonorna, eftersom vattnet blir allt grumligare på grund av att övergödningen ger fler och kraftigare algblomningar i Östersjön – ett av de områden där den mindre havsnålen lever. Hos andra fiskarter...
Havsfiskar som lever i den fria vattenmassan, även kallad pelagialen, har ingen möjlighet att gömma sig bakom en sten eller en tångruska när ett rovdjur kommer nära. Men hur undviker de då att bli uppätna? Vissa fiskar har utvecklat en förmåga att kamouflera sig mot vattnet och på så vis bli osynliga. Nu har forskare från University of Texas upptäckt hur det går till. Under vatten är nästan allt ljus polariserat. Det innebär att ljuset färdas i samma vågplan, och det utnyttjar fiskarna. De har mikrostrukturer i huden som reflekterar det polariserande ljuset i vissa vinklar och blir på så sätt...