Annons

marinbiologi

Varför hör man aldrig talas om slemmaskar? Kanske för att vi mest känner till sådant som är närmast oss, som vi kan se och som rör sig i samma miljö som vi själva. Slemmaskar, eller nemertiner som de också kallas, lever på havets botten, gärna under en sten eller i ett snäckskal. Andra lever nergrävda. De upptäcks ofta inte vid inventeringar av havsbotten eftersom deras kroppar är mjuka och trasas sönder vid traditionell provtagning. Alltså syns de nästan aldrig. Ändå utgör de ett vanligt inslag i vår svenska natur. De är lite grann som vissa svampar som aldrig bildar fruktkroppar och därmed...
Hos fiskarten mindre havsnål är det hannarna som är gravida och sköter yngelvården. Därför tävlar honorna om hannarnas uppmärksamhet. Likt påfågelhannarnas stora, färggranna fjädrar får mindre havsnålshonor klara blå färger och en lång hudflik, som växer fram på undersidan av kroppen för att locka det motsatta könet i parningstider. Men sedan en tid tillbaka har hannarna svårt att se de vackra fiskhonorna, eftersom vattnet blir allt grumligare på grund av att övergödningen ger fler och kraftigare algblomningar i Östersjön – ett av de områden där den mindre havsnålen lever. Hos andra fiskarter...
Havsfiskar som lever i den fria vattenmassan, även kallad pelagialen, har ingen möjlighet att gömma sig bakom en sten eller en tångruska när ett rovdjur kommer nära. Men hur undviker de då att bli uppätna? Vissa fiskar har utvecklat en förmåga att kamouflera sig mot vattnet och på så vis bli osynliga. Nu har forskare från University of Texas upptäckt hur det går till. Under vatten är nästan allt ljus polariserat. Det innebär att ljuset färdas i samma vågplan, och det utnyttjar fiskarna. De har mikrostrukturer i huden som reflekterar det polariserande ljuset i vissa vinklar och blir på så sätt...
I en sliten industrilokal i Uppsala pågår ett unikt odlingsprojekt. I tre stora bassänger simmar små kräftdjur som om några månader kommer att vara mogna för försäljning. Det rör sig om en eftertraktad delikatess, som ofta pekas ut som en riktig miljöbov – jätteräkan. Det är svårt att tro att några högre livsformer än bakterier kan överleva i bassängernas vatten – en bärnstensfärgad bubblande soppa, toppad med en fluffig massa som påminner om chokladmousse. – Det är en blandning av räkskal och restprodukter från mikroorganismerna i vattnet, säger Matilda Olstorpe, som är docent i mikrobiologi...
Familjen fenvalar inbegriper de allra största arterna, som blå- och sillval. Ett av fenvalarnas kännetecken är en uppsättning längsgående hudveck som sträcker sig från munnen till naveln. Tack vare hudvecken kan fenvalarna ta in enorma mängder vatten i munnen – som silas mellan barderna så att valen får i sig vattnets alla små kräftdjur. Fenvalarnas munnar kan rymma en vattenvolym som är lika stor som kroppsvolymen. Vattnet silas ut mellan käkarnas barder, där vattnets små kräftdjur (krill) fastnar. Nervknippen runt munnen töjs ut till den dubbla längden under processen (se nedre bilden)...
Krabban Kiwa tyleri är en nyupptäckt art i Antarktiska oceanen. Den lever på flera kilometers djup bland undervattensvulkaner, ”svarta skorstenar” som sprutar ut svavelhaltigt vatten med temperaturer på upp emot 400 grader. K. tyleri har en anpassning som gör att den kan frodas i den ogästvänliga miljön: krabban odlar bakterier på sin kropp som den äter av, och bakterierna får sin näring från vulkanernas utsläpp. Med hjälp av en fjärrstyrd miniubåt har ett forskarteam från University of Southampton i Storbritannien undersökt krabbornas livscykel. Studierna visar att krabbornas miljöval styrs...