Annons

Läget för stjärnan från 1670 markerat här på en bild av den kända astronomen Jan Hevelius från Danzig.

Bild: 
ROYAL SOCIETY

Kolliderande stjärnor förklarar en gåta från 1600-talet

Stjärnan har varit ett mysterium ända sedan den först dök upp på himlen i juli 1670. I två år kunde den ses för blotta ögat i hela Europa. Nya observationer visar att det var en sällsynt krock mellan två stjärnor man såg.

Författare: 

Publicerad:

2015-04-02

Det krävdes observationer med mycket känsliga teleskop för att analysera resterna efter det man länge trott var ett ganska vanligt stjärnutbrott, en nova, för drygt 340 år sedan. 

Novan flammade upp den 25 juli 1670, inför ögonen på många av dåtidens astronomer, med Jan Hevelius i Danzig som en av de mest namnkunniga. Men det skulle dröja till 1980-talet innan astronomerna upptäckte spåren efter utbrottet, i form av ett tunt gas- och stoftmoln. Spåren var dock alltför svaga för att kunna undersökas närmare med dåtidens teknik. 

Nu, efter ytterligare nästan 50 år, har en grupp astronomer i Tyskland kunnat konstatera att den så tydligt synliga novan i själva verket var resultatet av en krock mellan stjärnor – en mycket ovanlig händelse. Med hjälp av nya teleskop som mäter i radio- och submillimeter-våglängder, har astronomerna lyckats se att molnet har en ovanlig sammansättning. Dessutom är materialet för svalt för att härstamma från ett novautbrott. Mätningarna pekar i stället på att molnet är rester av två stjärnor som kolliderade och smälte ihop. Detta ledde i sin tur till en explosion, som spred materialet för rymdvinden.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar