Kontinentalplattor glider på tunt smörjlager

Ett tunt lager av mjuk sten under Nya Zeeland ger svaret på en gammal fråga: puttas eller dras kontinentalplattorna framåt?

 

Publicerad

Forskarna genomförde sina studier vid den nyzeeländska nordön, med hjälp av dynamit i djupa borrhål.
Image: iStock

Mellan de hårda och kringdrivande kontinentalplattorna och det stela lagret under, kallat astenosfären, har forskare hittat ett tidigare okänt område. Det tio kilometer tjocka lagret ligger 73 kilometer under havsytan och har en väldigt låg viskositet, en egenskap som är perfekt för de stela kontinentalplattorna att glida på.

– Vi visste att något måste finnas under kontinentalplattorna som särkopplar dem från astenosfären, men inte att skiljezonen var så här tunn och välavgränsad, säger Hemin Koyi, professor i geologi vid Uppsala universitet.

Vad området består av är fortfarande okänt. Mest troligt är att stenen här har en högre halt av antingen vatten eller magma än kringliggande lager.

Forskargruppen som leds av den nyzeeländska geologen Tim Stern avfyrade sprängladdningar utspridda med sju kilometers mellanrum över den nyzeeländska nordön. Dynamitexplosionerna gav vågor med betydligt kortare våglängd än jordbävningar, vågor som när de plockats upp av 1200 seismiska sensorer gav geologerna en klar bild av marken.

Resultatet kan ge svaret på en gammal kontroversiell fråga om vad som driver kontinentalplattornas rörelse; puttas de framåt av rörelser i jordens inre eller dras de fram av gravitationskraften när en platta i en ände sjunker ner i jorden? Smörjeffekten som kommer av det nyfunna gelélagret talar starkt för det andra alternativet. Med tillräckligt låg friktion kan gravitationens dragkraft på en kant räcka för att flytta kontinenter.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor