Annons

Fyra finska riksdagsledamöter. Kan du se vem som står till höger respektive vänster på den politiska skalan? (Rätt svar längst ned på sidan.)

Bild: 
Riksdagen

Högerväljare röstar hellre med ögonen

Högerpolitiker ser i genomsnitt bättre ut än vänsterpolitiker. Dessutom röstar höger-väljare i större utsträckning på vackra politiker.

Författare: 

Publicerad:

2017-01-13

Att se bra ut är en fördel i många sammanhang. Snygga politiker får fler röster, och vackra personer har det lättare på arbetsmarknaden och tjänar mer, enligt många tidigare studier. Nu har forskare vid Institutet för näringslivsforskning undersökt om vissa politiker ser bättre ut än andra och vilka konsekvenser det kan ha.

– Det visade sig att högerpolitiker är lite vackrare, säger Henrik Jordahl, som är docent i nationalekonomi och forskare vid Institutet för näringslivsforskning samt en av forskarna bakom studien.

Omdömet bygger bland annat på studenter, som har bedömt fotografier av politiker i Europa, USA och Australien på framför allt kommunal nivå.

– Människor är förvånansvärt väl överens om vad som är ett vackert ansikte, säger Henrik Jordahl. Vi har använt oss av de ansiktsfotografier som politikerna själva använder i sina kampanjer.

Forskarna har utifrån andelen personröster även kunnat belägga att högerpolitiker drar större fördel av sitt utseende än vänsterpolitiker. I till exempel kommunala val i Finland, där väljarna har relativt lite information om kandidaterna, får en högerkandidat vars skönhet ligger en standardavvikelse över en annan högerkandidat ungefär 20 procent fler röster. För vänsterkandidater innebär motsvarande skillnad att den vackrare kandidaten får 8 procent fler röster.

– Att se bra ut tycks vara en större tillgång för en högerpolitiker, eftersom ett vackert ansikte verkar signalera att man står till höger, säger Henrik Jordahl. När vi frågat personer i enkäter om okända ansikten så placeras vackrare ansikten till höger på den politiska skalan.

Forskarna har olika tänkbara förklaringar till detta. En är att eftersom det är ekonomiskt fördelaktigt att se bra ut så är en vacker person i regel mer välbeställd och därmed mindre benägen att omfamna en ekonomisk omfördelningspolitik. En annan tänkbar förklaring är att människor som ser bra ut har en mängd fördelar vad gäller såväl kärlek som vänskap, och därför slipper många problem. En sådan person kan uppleva världen som rättvis och att man får det man förtjänar.

– Vi hittade förvånande nog inga tydliga könsskillnader i detta, säger Henrik Jordahl. En kvinnlig politiker som ser bra ut får inte fler personröster än en manlig politiker som ser bra ut, allt annat lika.

Artikeln är publicerad i Journal of Public Economics.

[Från vänster till höger: Timo Harakka (Socialdemokraterna=vänster), Eva Biaudet (Svenska folkpartiet=höger), Antero Laukkanen (Kristdemokraterna=höger), Anna Kontula (Vänsterförbundet=vänster).]

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
10 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Subjektivt.
Det är klart att kandidatens uitseende spelar in då man väljer, det kan man knappast undvika. (Och jag vill nog veta hur min kandidat ser ut) Men, det är ju väldigt subjektivt vem man anser är vacker. Exemplena är inte särskilt belysande heller; Personligen tycker jag tex att han längst till vänster ser sympatisk och intelligent ut, Eva Biaudet räknas inte, för jag känner igen henne. Han, andra från höger ser direkt opålitlig och annars otrevlig ut, definitivt inte vad jag skulle kalla stilig! Hon till höger är kanske inte dirtekt snygg, men hon har snälla ögon och ett varmt leende. Dessa omdömen alltså innan jag läst facit. (Men gissade nog partitillhörigheten rätt bra). Biaudet är annars ett olämpligt exempel; visst ser hon rätt bra ut, men partiet kan inte definieras som "höger", för det är ju ett parti som främst driver språkpolitik, och kandidaterna finns på en bred skala från strax vänsterom mitten till nästan extremhöger. Eva Biaudet finns på den skalan närmare vänstra kanten än högra. Vad jag menar är att hela artikeln är ganska pseudovetenskaplig, då den behandlar fenomen som är helt subjektiva, och verkar utgå från författarens uppfattning om attraktion. Och får en också att undra över några påtagliga fulingar i riksdagen...

Lägg till kommentar