Annons

Får det lov att vara lite hafnium?

Författare: 

Publicerad

2008-02-13
I februarinumret av tidskriften Physics Today återfinns en intressant rapport från halvledarindustrin. Inom denna talar man ofta om Moores lag, vilken säger att tätheten av transistorer på ett mikrochips fördubblas ungefär vartannat år. Gordon Moore fick denna framtidsvision redan 1965 och i stort sett har lagen fungerat i mer än 40 år! Högre täthet innebär ju mindre transistorer och nu rapporteras det att man nått en gräns där den kvantmekaniska tunneleffekten ställer till med problem. En föreslagen lösning är att introducera ett skikt av hafniumoxid i transistorernas styrelektroder. Vad jag kan förstå är detta en helt ny användning av grundämnet hafnium, som enligt NE tidigare mest använts i kärnkraftverk och jetmotorer.Hafnium upptäcktes hösten 1922 i Niels Bohrs laboratorium av fysikern Dirk Coster och kemisten George de Hevesy. Dess atomnummer är 72 och Bohr hade utgående från sin atommodell förutsagt några av dess egenskaper. Nu slumpade det sig så att KVA samma höst utsåg Niels Bohr till Nobelpristagare i fysik. Bohr kom till Stockholm och erhöll den 10 december sitt pris. Efter banketten på Grand Hotel ringde Hevesy från Köpenhamn och berättade att han och Coster nu var helt säkra på att ha upptäckt element 72. Därefter hastade Hevesy iväg till nattåget för att kunna närvara vid Bohrs Nobelföreläsning den 11 december. I slutet av föreläsningen meddelade Bohr upptäckten, som återfinns i Les Prix Nobel 1921-1922 som en fotnot till den i förväg skrivna versionen. I sin helhet lyder fotnoten: ”Ved fortsatte Undersøgelser er det lykkedes COSTER og HEVESY at fremstille det nye Grundstof, for hvilket de har foreslaat Navnet Hafnium, i saa ren Tillstand, at en foreløbig Atomvægtsbestemmelse har kunnet udføres. Den gav omtrent 180, hvilket passer godt ind i Systemet, idet Grundstoff 71 (Cp) har Atomvægten 174, og Grundstoffet 73 (Ta) har Atomvægten 181,5.” (Som en parentes kan påpekas att grundämnet med atomnummer 71 numera heter lutetium.) Hevesy hade nog väntat sig ett Nobelpris i kemi för denna upptäckt och han och Coster föreslogs också några gånger. Men först 1944 erhöll Hevesy kemipriset och då för sina arbeten med radioaktiva isotoper som indikatorer. Men det är en helt annan historia!

Kommentera:

Dela artikeln:

Lägg till kommentar