Annons

Vårens glada gäster…

Författare: 

Publicerad

2006-02-28
Nej, inte i år. Det mest efterlängtade vårtecknet av alla kommer med sjukdom och död. Idag konstaterades att fågelviruset H5N1 nått Sverige, och ingen är förvånad. Det var väntat, alla berörda myndigheter har sina beredskaper och vi litar på att allt är under kontroll. Ändå smyger sig oron på. Det märks i frågespalterna: ”Min katt tar fåglar och kommer in med dom. Ska jag avliva katten?”, ”Kan mina barn bada i sjön bland änderna?”Det är extremt osannolikt att någon människa kommer att dö av viruset i vårt land, ändå kommer H5N1 att vara allerstädes närvarande. Inte minst i vårt medvetande. Jag har redan börjat se på sjöfåglarna med en ny blick… Jag tror jag ska vaccinera mig med en pingvinfilm.

Kommentera:

4

Dela artikeln:

Kommentarer

Det mest irriterande är väl ändå att alla förutsägelser om hur viruset skulle spridas på kort tid har kommit på skam. Egentligen kan ingen med evidens uttala sig säkert om någonting i saken.Det var, som jag minns det, till helt nyligen inte aktuellt att bekymra sig för att viruset skulle komma till Sverige före flyttfågelsträcket - till hösten.Det verkar vara så att våra kunskaper om hur smittöverföring egentligen sker och hur vildfåglar rör sig är mycket ofullständiga.

På hösten flyttar ju fåglarna bort från kylan och mörkret i norr? Jag vet inte hur heltäckande kunskaperna är om vilda fåglar, men flera gånger när man instrumenterat valar med sändare så blir reaktionen: så långt? och så snabbt?

Smittan har inte kommit nu. Den har troligen funnits i många år. Det hävdar i alla fall ett antal "experter", som skrev en artikel i Dagens Nyheter för några dagar sedan.

Om spridningen av H5N1 verkligen är bunden till vilda fåglars rörelser är vår kunskap om just dessa kanske begränsad. Viruset avslöjar kanske en "black-box" i vår kunskap. Ringmärkningscentralens knapphändiga statistik (http://nrm.museum/rc/welcome.html.se) visar att vi ringmärkte 2970812 fåglar under åren 1995-2004.På grund av hur statistiken presenteras kan man inte på ett enkelt sätt se hur stor "avkastningen" (återfynden) är. Men, som exempel och för en art, ladusvalan, har man registrerat 308 återfynd under åren 1911-1996. Alla utomeuropeiska fynd härrör från Afrika (http://nrm.museum/rc/lasva.html.se).Det krävs förmodligen en djupare analys av tillgängliga data för att förstå fåglarnas rörelser och för att inse vilka luckor vår kunskap har.

Lägg till kommentar