Annons

Allting går att sälja med mördande reklam

Publicerad

2008-01-23
Jag skulle vilja tacka Koldioxidens vänner, dels för att de genom en påkostad provokation skapat ny debatt om klimatfrågan, men också för att de på ett tydligt sätt visar på konsekvenserna av överetableringen inom svensk universitets- och högskoleutbildning. I Sverige utbildas årligen ca 10 000 studenter med behörighet att läsa på teknisk-naturvetenskapliga utbildningar vid universitet/högskolor. För dessa finns 25 000 teknisk-naturvetenskapliga utbildningsplatser tillgängliga. Visserligen fyller ca 4 000 studenter på efter komplettering med basårsstudier o d, men i princip finns två teknisk-naturvetenskapliga utbildningsplatser för var och en av dessa studenter att välja på (förutom alla platser de är behöriga till på andra fakulteter, vilket är i stort sett samtliga). Kampanjen för Koldioxidens vänner kostade 3,9 miljoner kronor, men Sveriges Lantbruksuniversitet är inte ensamt om att betala miljontals kronor i marknadsföring för att dra till sig studenter (med tillhörande finansiering). Alla dessa reklamsatsningar, som breder ut sig över tidningssidor, i våra allmänna transportmedel samt på nätet, motsvarar lönekostnaden för ett stort antal universitetslärare. Den livliga debatten om SLUs marknadsföringskampanj har mest gällt huruvida det ironiska budskapet från Koldioxidens vänner går fram. Det tror jag inte ungdomarna har några som helst problem med. Frågan är om de inser att sättet att få dem att välja någon av detta universitets utbildningar faktiskt urholkar kvaliteten på undervisningen.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Uppriktigt sagt tror jag inte att SLU:s ironi går fram. Jag hade bara sett en mycket hastig skymt av en stor reklamaffisch på en T-banestation i Stlm vid ett besök i huvudstaden, och jag hann inte förstå poängen utan uppfattade att det var klimattvivlarna som samlat sig till en motkampanj. Det finns ju faktiskt en betydande och helt seriös minoritet bland forskarna (oftast i andra ämnen än meteorologi) som inte är övertygade om att IPCC har rätt. Obs också Bert Bolins sista inlägg på SvD Brännpunkt som publicerades ett par dagar efter det att han avled, där han något dämpar de negativa förutsägelserna. Läs den mycket intressanta artikeln här.

Det skulle vara intressant att veta hur mycket pengar som läggs på reklam inte bara i universitetsvärlden, utan i ännu högre grad på gymnasienivå. Sannolikt låter sig en elev påverkas mera av glättiga budskap från gymnasieskolor, löften om datorer etc, än vad en student gör som väljer universitet.Frågan är om ett gymnasium bör få använda sin budget till ren reklam (till skillnad från information). Det hade varit full tillräckligt med att varje år ge ut en informationsbroschyr (på papper och på nätet) där gymnasierna får svara på ett antal frågor typ utbildningens mål, utbildningsplaner, lärartäthet, lokaler, speciellt fokus, resultat (tyvärr är väl betygen inte jämförbara från skola till skola så det behövs andra mått), hur eleverna trivs etc.Då skulle skolorna kunna använda marknadsföringsbudgeten till tex studeresor eller bättre böcker.Roger Cederberg, tekn dr

Lägg till kommentar