Allting går att sälja med mördande reklam
Jag skulle vilja tacka Koldioxidens vänner, dels för att de genom en påkostad provokation skapat ny debatt om klimatfrågan, men också för att de på ett tydligt sätt visar på konsekvenserna av överetableringen inom svensk universitets- och högskoleutbildning. I Sverige utbildas årligen ca 10 000 studenter med behörighet att läsa på teknisk-naturvetenskapliga utbildningar vid universitet/högskolor. För dessa finns 25 000 teknisk-naturvetenskapliga utbildningsplatser tillgängliga. Visserligen fyller ca 4 000 studenter på efter komplettering med basårsstudier o d, men i princip finns två teknisk-naturvetenskapliga utbildningsplatser för var och en av dessa studenter att välja på (förutom alla platser de är behöriga till på andra fakulteter, vilket är i stort sett samtliga). Kampanjen för Koldioxidens vänner kostade 3,9 miljoner kronor, men Sveriges Lantbruksuniversitet är inte ensamt om att betala miljontals kronor i marknadsföring för att dra till sig studenter (med tillhörande finansiering). Alla dessa reklamsatsningar, som breder ut sig över tidningssidor, i våra allmänna transportmedel samt på nätet, motsvarar lönekostnaden för ett stort antal universitetslärare. Den livliga debatten om SLUs marknadsföringskampanj har mest gällt huruvida det ironiska budskapet från Koldioxidens vänner går fram. Det tror jag inte ungdomarna har några som helst problem med. Frågan är om de inser att sättet att få dem att välja någon av detta universitets utbildningar faktiskt urholkar kvaliteten på undervisningen.
