Annons

På fel plats vid fel tidpunkt

Publicerad

2008-04-15
Dyslexi är ett vanligt funktionshinder, som 5-8% av befolkningen lider av. I en artikel i PNAS förra veckan beskrivs en undersökning av dyslexi-barn i Kina. Med hjälp av funktionell magnetresonans-avbildning (fMRI) uppmätte man en svagare aktivitet i en viss del i vänstra hjärnhalvan jämfört med barn utan läs- och skrivsvårigheter. Dessutom fann man en tydlig minskning av den grå substansen i en samma region. Denna hjärnförändring visar ett klart samband med svårigheter att lära sig och se skillnad på kinesiska tecken. Hos engelskspråkiga dyslektiska barn däremot har man uppmätt en försvagad aktivitet i en annan del av hjärnan, något längre bak. De kinesiska barnen visade sig dock inte ha några förändringar (varken funktionella och strukturella) i de delar av hjärnan som är viktiga för att lära sig alfabets-baserade språk. Alltså borde de inte heller ha några problem med att lära sig t ex engelska. Lösningen verkar vara för bra för att vara sann: varför inte sätta kinesiska dyslektiska barn i engelsk-språkiga skolor och låta svenska barn med dyslexi lära sig kinesiska? Då skulle kanske världen kännas mer rättvis.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Att vara dyslexier kan vara ett helvete! Som barn fick jag två nervsammanbrott för att jag inte fick ihop bokstäverna i någon ordning. När jag väl lärt mig att läsa fanns nya svårigheter att brottas med. Man har talat om att det finns hoppande bokstäver, för mig var det och i viss mån även idag försvinner bokstäverna -det blir blankt. Ett annat problem är att böjningsmönstret i en mening måste vara korrekt, om jag läser den i stället för det, måste jag läsa om meningen tills den blir rätt. Det får inte finnas några grammatiska fel någonstans. Detta sker nu 50 år sedan jag lärde mig att läsa. När jag skulle lära mig tyska och kom i kontakt med den tyska frakturstilen så la jag av eftersom jag då måste lära mig ett helt nytt alfabet. Jag undrar vilken substans och var någonstans mitt problem sitter i hjärnan.

de tog mig hela studietiden ända tills jag fick en son som också hade tebndens till Dyslexi.innan jag fick bekräftat att jag hade D.Innan dess var jag bara lat och slarvig .Men jag tror inte handikappet är så stort man blir duktig att skriva om allting så att man själv förstår det skrivna orden.Med hjälp av kamrater gick det att lära sig det mesta men just språken var inte så kul.Prata gick ann med betyg i språk var inte så lätt att få alltid var det för många "slarvfel"Jag har den uppfattningen att människor med handikapp vilka som helst ,rörelse styn hörsel etc utvecklar andra färdigheter så det totala handikappet inte blir stortså känns det för mig i alla fall och när man titta på historien så är det många "stora" män kvinnor som har haft dyslexi .

Lägg till kommentar