Annons

Att världen består av atomer - borde man inte ha vetat det för flera tusen år sedan?

Författare: 

Publicerad

2014-03-15
För något år sedan, när jag var på väg till ett möte i ett regnblött Bryssel, där vattnet ångade bort från trottoarerna, slog det mig att just avdunstningsfenomenet redan för årtusenden sedan egentligen borde ha lett naturvetarna till slutsatsen att materien är atomär.
Redan då var det ju uppenbart att en yta avkyls när vatten avdunstar från den.
Nästa tankesteg torde också vara uppenbart; det vatten som avdunstar har en högre medeltemperatur än det vatten som ligger kvar.
Men varför skulle just varmare vatten avdunsta? 
Varför inte kallare vatten, eller ännu hellre, lika varmt vatten?
Uppenbarligen måste vatten bestå av en blandning av varmare och kallare komponenter.
Och vad är det då som gör att de varmare komponenterna avdunstar?
Nästa tankesteg borde då vara att värme är förknippat med rörelse.
Och att de varma vattenkomponenterna, som rör sig fortare, har lättare att lösgöra sig från de andra.
Nästa tankesteg borde rimligtvis vara att, eftersom vatten är ett i övrigt homogent ämne, det finns en statistisk fördelning av kalla och varma vattenkomponenter i vattnet.
Dessa kan inte vara stora; de kan ju ej urskiljas.
Dessa komponenter, som bildar en statistisk fördelning, borde alltså vara små, eller atomära i någon mening.
(Vi vet ju att vatten utgörs av molekyler, formade av atomer, men det är ju inte så viktigt här.)
 
Alltså - varför fastställde inte redan antikens människor att vatten, och därmed förmodligen resten av materian, är atomär?
Kan Du som läser detta möjligen kasta ljus över frågan?


Kommentera:

9

Dela artikeln:

Kommentarer

Ur Nordisk Familjebok 1876-1899:

"Atom
/.../
2) Filos. Benämning på de små, odelbara kroppar, af hvilka materien antages bestå. Det är egentligen i den grekiska filosofien, som läran om atomerna såsom alltings urbeståndsde-lar förekommer i sin renhet. Leucippus och hans lärjunge Democritus lärde, att allt ytterst består af odelbara kroppar, som äro olika endast till gestalt, storlek, tyngd och läge"

Varför hypotesen om atomernas existens inte formulerades ännu tidigare än för 2500 år sedan och upphöjdes till en väl bekräftad teori på 1800-talet genom experimentell kemi och fysik borde bero på att vetenskaperna filosofi kemi och fysik inte var tillräckligt utvecklade innan dess.

Frågorna "Varför kom ingen på detta tidigare ?" eller "Varför kom inte jag på detta tidigare?", är säkert något som de flesta ställt sig.

För göra en viktig upptäckt, uppfinning eller liknande, krävs det att ens tankar kretsar kring ett fenomen, problem eller intresse och att man har de nödvändiga redskapen ifråga om intelligens, kreativitet, kunskap, erfarenhet och kanske fysiska redskap som mätinstrument, maskiner etc.

Bo Strömberg

Demokritos?

Om det nu är de allra minsta och fundamentala byggstenarna av hela vårt universums existens består av intet mer än vibrationer, vilka i kombination med andra vibrationer skapar de mikrokosmiska partiklar som blir till grund för vår materia och fysikaliska utryck, borde då inte gravitationen ha en gemensam grund i att även den bottnar i en vibration som skapar den egenskap som vi ser runtomkring oss i hela vår världsbild?

Jag tror att antikens människor i en mening förstod att materien är atomär eller åtminstone molekylär: Om man med de praktiska medel som fanns då delade t ex en liter vatten N gånger så såg man att materialet ej ändrades, och varje normalt funtad människa får då ideen att en stor bit materia ofta består av ett stort antal identiska smådelar. .

När det gäller energi och temperatur så skedde inga stora framsteg i förståelsen förrän man började använda värmemaskiner och systematsik kemi på 1700-talet.

Nja, lite mer komplicerat än så är det ju. Att dela upp vatten, i den form det är känt, i mindre "bitar" av vatten skulle inte leda till förståelse. Varför skulle visst vatten avdunsta och visst vatten inte?

Att "veta" för en fysiker trodde jag var att ha experimentella bevis för sin tro och tanke. De experiment som stödde atomteorin har inte bara förutsatt duktiga fysiker och kemister utan även infrastruktur i form av kunniga gruvarbetare, smeder, handelsmän, glasarbetare, urmakare et c. Detta fanns inte för handen förrän i stort i 1700-talets Europa.

Det är en intressant fråga. Man borde rimligen ha kunnat förstå att jorden snurrar runt solen, klassisk mekanik och till och med relativitetsteorin utifrån relativt enkla antaganden men det krävs ju att någon har förutsättningar (jag saknade tid och ekonomi i Bo Strömbergs lista) att ägna sig åt sådana funderingar.

Dessutom krävs ett intellektuellt tillåtande samhällsklimat. De kristna brände biblioteken och böckerna samt dödade de som vägrade inordna sig i den nya världsordningen. Delar av de framsteg som gjorts under antiken återupptäcktes inte fören nära 1500 år senare och mycket tankegods har säkerligen gått förlorat för alltid.

Idag så är det fortfarande ganska få förunnat att ägna sig åt denna typ av filosoferande, kunskapen som finns är inlåst i svåråtkomlig speciallitteratur och mycket dyra publikationer och de flesta av oss har inte tid eller resurser över för att ägna oss åt annat än lönearbete. Det ligger ju i den nuvarande ekonomiskpolitiska paradigmens natur att majoriteten måste lönearbeta så mycket de orkar (till så liten ersättning som möjligt) för att maximera tillväxten...

"Redan då var det ju uppenbart att en yta avkyls när vatten avdunstar från den.
Nästa tankesteg torde också vara uppenbart; det vatten som avdunstar har en högre medeltemperatur än det vatten som ligger kvar."
Var det verkligen uppenbart redan för årtusenden sedan? Termometern utvecklades inte fören ca 1600-talet så vitt jag kan läsa mig till. Även om det kanske går att resonera sig fram till den slutsatsen utifrån en del vardagliga observationer så blir det inte nödvändigtvis uppenbart.

Du kan inte frigöra dig från nutidens världsbild! Den är en förutsättning för ditt sätt att tänka och din fråga.

Under äldre antik var vatten ett element som bar livets princip. När vatten från det blå himmelshavet regnar ned genom det läckande himlavalvet ger det liv åt elementet jord. (Enl. skapelseberättelsen skiljde Gud vattnet ovan från vattnet nedan med ett himlavalv. Idén torde vara från Egypten.)

Livets blöta princip var en uppenbarelse av det formlösa kaos ur vilket kosmos skapats. Om kaos och livet som utgick därifrån bar sig konstigt åt, så var det inget som kunde förklaras med någon atomteori.

Jag försöker tränga in i de forntida tankarna och beskriva dem i min blogg, som börjar med inlägget "[Hur ser blicken ut?](https://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/)"

Lägg till kommentar