Annons

Det genetiska felslutet

Författare: 

Publicerad

2010-11-01

Att sluta sig till om något är sant eller osant, bra eller dåligt, utifrån vem som har påstått det kallas ”det genetiska felslutet” eller ”det genetiska misstaget” (av genes = ursprung eller uppkomst). Detta felslut görs hela tiden.

Alla som följer miljödebatten har hört talas om att flaskvatten är både miljöförstörande och onödigt dyrt jämfört med vanligt kranvatten. Men när Sverigedemokraterna under förra mandatperioden motionerade i Region Skåne om att man skulle sluta med flaskvatten på sammanträdena, avslogs motionen. Inte för att den var fel i sak utan för att förslaget kom från fel människor. En tid senare fördes samma förslag fram av mer accepterade politiker, och då gick det igenom.

I efterhand har de etablerade partierna i Region Skåne erkänt att det var dumt att bekämpa ett bra förslag bara för att det kom från ”fel” håll.

På 1960-talet umgicks jag en del med vänsterradikaler i Göteborgs student- och kulturkretsar. En valborgsmässoafton hörde jag ett tal som en kulturpersonlighet höll i Trädgårdsföreningen (där några samtidigt stod och brände studentmössor i ett hörn). Efteråt berättade jag för en annan känd kulturpersonlighet, en marxist, att det hade varit ett mycket bra tal. Hans reaktion blev: ”Men han är ju liberal!” Människor som inte var marxister kunde tydligen inte ha något vettigt att säga. Jag blev lite betänksam.

Psykologiskt är det naturligtvis lättare att uppskatta vad en meningsfrände säger än att strikt se till sakinnehållet. Men skulle jag som ateist då inte kunna erkänna att Jesus sa mycket som var bra? Och skulle jag som antimonarkist inte kunna erkänna att kungen sa något bra när han i sitt tal vid riksmötets öppnande manade till respekt för andras åsikter? Jo, det måste jag förstås kunna.

Vetenskapssociologen Robert Merton är känd för sina ”CUDOS-normer” som gäller hur forskning ska utföras och bedömas. Förkortningen betyder communism (under McCarthy-tiden i USA omdöpt till ”communalism”) universalism, disinterestedness och organized skepticism. Det som är mest aktuellt i det här sammanhanget är ”universalism”. Den normen innebär att hänsyn till person (ras, kön, nationalitet eller social position) inte får tas när man bedömer utsagor. Framförda hypoteser och invändningar ska behandlas lika, oavsett vem de kommer ifrån. Merton publicerade sina CUDOS-normer på förekommen anledning. Året var 1942, och nazismen stod i sin blom. Vetenskapliga rön kunde då avvisas med motiveringen att det var judar som hade kommit med dem.

Efter kriget har vetenskapliga rön i stället avvisats med motiveringen att det var nazister som stod för dem, och det är naturligtvis lika fel. Till exempel ville Tysklands tidigare fiender inte acceptera sambandet mellan rökning och cancer, eftersom det hade kommit fram i just Tyskland. Eftersom nazistregimen drev kampanj mot rökning, måste det vara hälsosamt – eller åtminstone ofarligt – att röka. Detta var länge den etablerade sanningen i västliga demokratier.

Den amerikanske medicinhistorikern Robert Proctor har blivit starkt ifrågasatt efter att ha skrivit sina böcker ”Racial Hygiene: Medicine under the Nazis” (1988) och ”The Nazi War on Cancer” (1999). Proctor sympatiserar inte på minsta vis med nazisterna, men han har påvisat att det är fel att tro att all deras forskning var ”pseudovetenskap”. Säger man så, gör man det för lätt för sig. Och man gör sig skyldig till ett genetiskt felslut.

I debatten om forskningsfusk har det sagts att om mycket oväntade resultat kommer ut av ett experiment, måste det kontrolleras extra noggrant om det är en ung och oetablerad forskare som har kommit fram till det. Det är kanske lätt att hålla med om detta, men jag anser ändå att både väntade och oväntade resultat borde granskas mer, oavsett vem som har kommit fram till dem. Men det är delvis en annan historia.

Marxister och många med dem brukar hävda att ”intresset ljuger aldrig”. Alltså måste man se efter varifrån ett påstående kommer. Är det ett oljebolag som säger att deras verksamhet är miljövänlig, finns det anledning att inte tro dem. Är det ett läkemedelsbolag som påstår att deras piller är mycket effektiva och saknar biverkningar, blir många människor misstrogna. Är det en minkfarmare som påstår att djuren mår bra, bör saken nog undersökas. Alla de nämnda aktörerna har intresse av att framställa sin verksamhet i så god dager som möjligt, även om man därmed skulle tumma på sanningen. Åtminstone om man är forskare får man absolut inte göra så. Tyvärr finns det ändå enligt många vittnesbörd de som gör det, inte minst i samband med anslagsansökningar.

Att behandla alla lika enligt Mertons universalismnorm betyder inte att man måste tro på allt som sägs. I stället handlar det om att utsätta alla på jämlikt sätt för ”organized skepticism”.

Kommentera:

21

Dela artikeln:

Kommentarer

Bra poäng. Inom forskningen är detta verkligen en relevant synpunkt. Särskilt när det gäller vetenskaplig publicering spelar det stor roll vilka som står på författarlistan och inte bara vilket arbete som har åstadkommits. Granskare är mer benägna att ge gott omdöme till människor de är bekanta med (såg en studie om detta som jag inte kan hitta igen) och läsare tycks mer villiga att citera välkända forskare.

Men det vore intressant att få höra en vidareutveckling av resonemanget kring de fall där ökad skepsis faktiskt är befogad därför att den som uttalar något inte är en positiv auktoritet. SD:s förslag om mindre flaskvatten var helt rätt i sak, men tänk om deras motivering innehöll ett dolt resonemang om "farligt utländskt/muslimskt vatten som riskerar att förgifta den svenska folksjälen".

Auktoritetstro har blivit mer föraktat efterhand som samhället individualiserats (eller?). Finns det inte ibland goda skäl att åberopa auktoritet? När är det befogat att erkänna det egna förståndets begränsningar och hänvisa till auktoritet snarare än till argument?

Det finns så mycket att säga om detta att det skulle bli en hel bok om jag försökte svara på allt. Dock har jag redan utvecklat en del av de frågor som rör forskning i min bok "Vetenskap och moral" (2002).

Vad gäller auktoriteter så kan jag väl (lite skämtsamt) säga att Robert Merton är en auktoritet för mig. Men den auktoritetsstatusen har han kvalificerat sig för genom att grundligt argumentera för sina ståndpunkter. Enligt min mening måste även auktoriteter kunna ifrågasättas. En auktoritet är alltid villkorad, aldrig absolut. Detta beror på att ingen människa är ofelbar.

Hoppas att fler vill bidra till den här diskussionen!

Auktoritetstro är riskabel för det finns otaliga exempel på att experter uttalat sig utanför sina kompetensområden. Även enstaka nobelpristagare har använt sin prestige för att göra uttalanden som visat sig vara kontroversiella eller direkt felaktiga. Men vanligast är nog auktoritetstro bland dem som förespråkar pseudovetenskaper av olika slag: både alternativmedicin och kreationism (skapelsetro) marknadsförs flitigt med hänvisning till personer med vetenskapliga titlar. Men i den mån de har vetenskaplig bakgrund visar den sig ofta vara inom irrelevanta områden.

Ett av de mest skandalösa exemplen på missbruk av auktoriteter är det så kallade Discovery Institutes lista över disputerade personer som ifrågasätter evolutionen (http://www.discovery.org/scripts/viewDB/filesDB-download.php?command=dow...). Listan domineras helt av ingenjörer, matematiker och fysiker och andra med expertis inom andra områden än biologi. Inte ens de biologer som finns med på listan har några vetenskapliga argument mot evolutionen som håller för en närmare granskning. Dessutom kallas listan “dissent from Darwinism” trots att vår kunskap om evolutionen är ofantligt mycket mer omfattande än det som kan beskrivas som darwinism.

Slutsatsen är att om man tvingas förlita sig på auktoriteter så ska de väljas med omsorg och man måste ständigt vara beredd att ompröva sina auktoriteter. Än värre är förstås den blinda auktoritetstro som yttrar sig form av tilltro till påhittade övernaturliga väsen som gudar. En vetenskaplig undersökning har visat att människor projicerar sina egna åsiker på de religiösa väsen de anser sig tro på (Epley et al., PNAS 2009).

Din bok "Vetenskap och moral" läste jag för några år sedan, men kunde inte minnas något resonemang om detta. Ska titta efter igen.

Givetvis är ingen människa ofelbar, vad som nu menades med det påståendet, och givetvis ska auktoriteter prövas och omprövas. Att jag önskar att auktoritetstro kunde ges en mer positiv klang beror på en tilltagande frustration över trögheten i klimatpolitiken. Den som är involverad i klimatforskning, som jag själv, får stå ut med att se sitt arbetsområde ständigt ifrågasatt av allehanda tyckare med mer eller mindre barocka argument. Ofta ges dessa människor samma status i media som personer med både relevant högskoleutbildning och många års yrkeserfarenhet. I komplexa frågor tror jag att det ibland vore befogat att våga lita på uttalanden från experter (eller åtminstone en samstämmig majoritet experter).

Tyvärr har oljelobbyn ingått en ohelig allians med den amerikanska kristna högern kring klimat och evolution. Industrin bidrar till ett organiserat ifrågasättande av evolutionen och får samtidigt stöd i sitt eget arbete mot klimatforskning. Att vetenskapen komprometteras är önskvärt för bådadera. Jag var på god väg att skriva ett blogginlägg om detta för ett tag sedan, men det får vänta. Oberoende och egenintressen borde vara två av de viktigaste bedömningskriterierna för att pröva auktoritet.

När det gäller klimathotet, så kan vi tyvärr befara det värsta nu efter mellanårsvalet i USA. Sarah Palin och Teaparty-rörelsen är inte direkt några experter på vare sig klimatforskning eller evolutionsteori, men inflytande har de.

En preliminär synpunkt är att det bör vara inomvetenskapliga experter som uttalar sig om forskning och som man därför kan använda som tillfälliga auktoriteter. Men även i sådana fall finns det brister. En del forskningsrön har blivit kraftigt fördröjda på grund av för stor tilltro till vetenskapliga auktoriteter. Ett talande exempel är att det dröjde från 1912 till 1956 innan någon vågade publicera en artikel som sa att människan har 46 kromosomer; den etablerade "sanningen" hade varit att vi har 48 kromosomer. Så även om forskare inte kunde se alla dessa 48 i sina mikroskop trodde de mindre på sina egna ögon än på vad de hade fått lära sig.

I "Vetenskap och moral" är det främst kap. 2, "Vetenskapssyn - Ideal och verklighet", och kap. 4, "Integritet och trovärdighet -risker för underminering" som tar upp de här frågorna. Fast även bitvis i de andra kapitlen finns en del relevanta saker. Jag vill betona att det inte är av ekonomiskt egenintresse som jag rekommenderar den här boken, för det förlaget får jag nämligen aldrig några royaltyutbetalningar från. Det är i sig en etisk fråga, men jag har inte orkat ta itu med den.

Tack för dina svar. Håller helt med. Auktoritetstro kan leda helt fel. Kromosomexemplet är typiskt och det finns många fler. Men i andra diket riskerar man att hamna någon slags postmodern/konstruktivistisk sanningsrelativism som jag personligen har svårt för. (Fast kanske har jag blivit inskränkt av min huvudsakligen naturvetenskapliga utbildning. Trots senaste blogginlägget tror jag faktiskt att experimentell verksamhet är meningsfull.) Jag tycker att det är svårt att hitta ett balanserat förhållningssätt till auktoritet och det är inte alltid jag har möjlighet att gå till botten med argumenten på egen hand.

Själv är jag utbildad i humaniora och (något lite) samhällsvetenskap, och jag ser kunskapsrelativism och konstruktivism som en tragisk utveckling i den förment lärda världen. Vet inte vad den beror på. Kanske började den här uppfattningen om att "kunskap är bara åsikter" och "anything goes" när man brände studentmössor på 60-talet? Men jag ser inte att konstruktivism och relativism skulle vara ett alternativ eller en självklar motpol till auktoritetstro. Snarare tror jag att en hel del av detta har sin grund i tilltron till en del postmodernistiska auktoriteter, inte minst inom den franska filosofin.

Ett evolutionistiskt synsätt genomsyrar inte bara skolorna, utan alla områden inom naturvetenskapen och även andra ämnesområden, till exempel historia och filosofi. Böcker, tidskriftsartiklar, filmer och TV-program behandlar evolutionen som ett fastslaget faktum. Ofta hör eller läser man sådana fraser som: ”När människan utvecklades från de lägre djuren”, eller: ”För millioner år sedan, när livet utvecklades i havet.” Människor blir på så sätt påverkade att godta evolutionen som ett faktum,genom det s.k.auktoritetstrycket och bevis mot den förbigås helt.

Som t.ex. evolutionisterna Luria, Gould och Singer i boken A View of Life att ”evolutionen är ett faktum”, och de hävdar: ”Vi kan lika gärna betvivla att jorden kretsar kring solen eller att vatten utgörs av väte och syre.”Salvador E. Luria, Stephen Jay Gould och Sam Singer: A View of Life, 1981, sid. 574.
De förklarar också att evolutionen är ett faktum i lika hög grad som tyngdkraftens existens. Det kan emellertid experimentellt bevisas att jorden kretsar kring solen, att vatten består av väte och syre och att tyngdkraften existerar. Men evolutionen kan inte bevisas experimentellt. Dessa evolutionister medger faktiskt att ”det rasar en debatt angående teorierna om evolutionen”.Samma verk, sid. 575.
Men rasar det fortfarande debatter om huruvida jorden kretsar kring solen, huruvida vatten består av väte och syre eller huruvida tyngdkraften existerar? Nej. Hur rimligt är det då att säga att evolutionen är ett faktum i lika hög grad som dessa fakta?

Du känner mycket väl till morsesystemet som gör att man kan kommunicera via telegraf.Det systemet bestod egentligen bara av två "bokstäver":en punkt och ett streck.Men det kunde användas till att bilda många ord och meningar.
DNA har också ett alfabet,men med fyra bokstäver: A, T, G och C.Ordningen som bokstävernakommer i formar "orden",som kallas kodoner.Kodonerna bildar "berättelser" gener.
Varje gen innehåller i genomsnitt 27000 bokstäver.Generna och materialet mellan dem utgör "kapitlen",de enskilda kromosomerna.Det behövs 23 kromosomer för att få den kompletta "boken"-det så kallade genomet,eller arvsmassan,som är den kompletta uppsättningen genetisk information om en organism.Cellen har 46 kromosomer,två kompletta uppsättningar av arvsmassan.
Om arvsmassan skulle skrivas ner i bokform skulle det bli en rejäl tjock bok.Hur mycket information skulle den rymma?Den mänskliga arvsmassan består av ungefär 3 miljarder basper,eller tvärpinnar,på DNA -stegen."Bionformatics Methods in Clinical Research,Rune Matthiesen (red),2010 sid.49.
Tänk dig ett samling uppslagsverk,där varje volym är på mer än tusen sidor.Arvsmassan skulle då fylla 428 sådana volymer.Lägger man sedan till den andra uppsättningen av gener i cellen skulle det bli 856 volymer.
Om du skulle vara snabb i fingrarna och skriva in arvsmassan i ett datadokument skulle det vara ett heltidsjobb utan några semesterdagar i ungefär 80 år.
Du skulle naturligtvis inte ha någon nytta av den färdiga skrivprodukten.Hur skulle du få plats med tjocka uppslagsverk i varenda en av dina 100 000 miljarder mikroskopiska celler? För oss människor är det helt omöjligt att lagra så mycket information på ett så effektivt sätt.
En professor i molikylärbiologi och datalogi sade:"Ett gram torkat DNA,med en volym på ungefär en kubikcentimeter, kan lagra lika mycket information som rymmer 1000 miljarder cd-skivor."Sceintific American,Computing With DNA",Leonard M.Adleman,augusti 1998,sid.61.

Vad betyder det? Kom ihåg att DNA innehåller generna, instruktionerna för att bygga en unik människokropp.Varje cell har en komplett uppsättning av instruktioner.DNA är så fullmatad med information att en enda tesked skulle rymma bygginstruktionerna för 350 gånger fler människor än de som lever i dag!Det DNA som behövs för de sju miljarder som nu lever på jorden skulle knappt lägga sig som en hinna på skeden."Nano Letters,Enumeration of DNA Molecules Bound to a Nanomechanical Oscillator",B.Ilic,Y.Yang,K.Aubin,R.Reichenbach,S.Krylov och H.G.Craigheard,årg.5,nr.5,2005,sid.925,929.

EN BOK UTAN FÖRFATTARE?
Trots alla framsteg inom miniatyrisering har människan inte lyckats få fram ett informationslagringssystem med den kapaciteten.Ändå är cd-skivan en passande jämförelse.Det första man ser är den symmetriska formen,den glänsande ytan och den snygga designen.Vi inser att det finns smarta människor bakom den här produkten.Men hur är det om skivan dessutom innehåller information inte bara osammanhängande nonsens,utan logiska,detaljerade instruktioner för att bygga,underhålla och reparera en avancerad maskin?Informationen skulle inte märkbart påverka skivans vikt eller storlek,men ändå är det den som är viktigast.Skulle inte lagrade instruktioner övertyga dig om att en intelligent varelse ligger bakom?

Det är inte långsökt att jämföra DNA med en cd eller en bok.I en bok om arvsmassan står det:
"Bilden av arvsmassan som en bok är strängt talat inte ens en liknelse,utan den är bokstavligen talat sann.En bok är ett stycke digital information....Det gäller även arvsmassan"Författaren tillägger:"Arvsmassan är en mycket finurlig bok eftersom den både kan fotokopiera sig själv och läsa sig själv under rätt omständigheter".Genom:en genetisk biografi över människan,Matt Ridley,1999,sid.14,15.

En del bakterieceller kan reproducera sig på mindre än 20 minuter.Varje cell kopierar hela sitt "dataprogram".Sedan delar den sig.Med oberänsad tillgång till bränsle skulle en enda cell kunna öka exponentiellt i antal.Under sådana omständigheter skulle det på bara två dagar kunna bildas så många celler att de tillsammans skulle väga 2500 gånger mer än jordklotet."Origin of Mitochondria and Hydrogenosomes,William F.Martin och Miklo´s Muller,2007,sid.21".
Mer komplexa celler kan också reproducera sig snabbt.Hos ett foster kan det bildas upp till 250000 nya hjärnceller per minut."Brain Matters-Translating Research Into Classroom Practice,Pat Wolfe,2001 sid.16".
Vid kommersiell tillverkning måste man ofta sänka kvaliteten på en vara om man vill öka produktionshastigheten.Hur kommer det sig då att celler kan reproducera sig så snabbt och exakt om de bara är ett resultat av en slumpmässig process?

Fråga?
DNA är så effektivt packade i kromosomerna att det har beskrivits som en "ingengörsbedrift" Det är som att pressa i 4 mil sytråd i en tennisboll på ett snyggt och organiserat sätt att man utan svårighet kan komma åt varje del av tråden."Molecular Biology of the Cell".

Fråga?
Hur skulle sådan ordning och organisation kunna uppstå under slumpmässiga förhållanden?

Fakta: DNA har en lagringskapasitet som fortfarande inte någon motsvarighet inom datatekniken.

Fråga?
Om datatekniker inte kan klara av det här,hur skulle då icke-intelligent materia kunna göra det?

Fakta: DNA innehåller all den information som behövs för att bygga en unik kropp och uppehålla den under en livstid.

Fråga?
Hur kan en instruktionsmanual komma till utan en författare och ett program utan en programmerare?

Fakta: Om DNA-molekylen skall kunna fungera,måste den kopieras,läsas och felsökas av en hel hop komplexa molekylära maskiner som kallas enzymer.De måste arbeta tillsammans med precision och perfekt tajmning.

Fråga?
Tror du att avancerade,pålitliga maskiner kan uppstå spontant?Om inga bevis stöder den tanken,skulle då inte en sådan uppfattning vara detsamma som blind tro?

Här kan du läsa om en kärnfysikers berättelse om varför han tror på Bibeln
http://www.watchtower.org/z/20040122a/article_01.htm

Den kände forskaren Richard Feynman lämnade det här meddelandet på en svart tavla strax före sin död: "Det jag inte kan skapa kan jag inte heller förstå"No Ordinary Genius-The Illustrated Richard Feinman,Christoper Sykes 1994,fotografier inga sidnummer infogade; se bildtext.
a.New Scientits,Second Genesis-Life,but Not As We Know It",Bob Holmes,11 mars 2009,
http://www.newscientist.com/article/mg20126990.100
Det här ärliga och ödmjuka uttalandet stämmer i högsta grad på DNA-molekylen.Vetenskapsmän kan varken skapa eller helt förstå sig på DNA med alla dess mekanismer för replikation och transpriktion.Ändå påstår somliga att de vet att allt det här har kommit till under slumpmässiga skeenden.Känner du att bara efter dessa korta tankar att du kan stödja den slutsatsen?

Det mesta av det som Kurt tar upp har redan bemötts, bland annat i Staffan Ulfstrands bok "Darwins idé: Den bästa idé som någon någonsin haft", i Per Kornhalls "Skapelsekonspirationen" och i Richard Dawkins "Så gick det till: Bevisen för evolutionen". Själv tar jag i min bok "Arvet från Darwin: Religion, människa, moral" upp lite om hur vårt metaforiska språk kan förleda oss att tänka i teleologiska banor. Detta har jag också skrivit en krönika om på denna blogg.

Som Dan Larhammar skriver i sin kommentar här ovan så ska man, om man måste förlita sig på auktoriteter, välja dem med omsorg och ständigt vara beredd att ompröva dem. Så länge evolutionsteorin fungerar så väl som den gör i den biologiska forskningen, har jag inte funnit anledning att ersätta mina hittillsvarande auktoriteter på det här området med vare sig Bibeln eller tidningen "Vakttornet".

A little girl asked her mother, “How did the human race appear?”
What a Legacy!
The mother answered, “God made Adam and Eve and they had children, and so was all mankind made.”
Two days later the girl asked her father the same question. The father answered, “Many years ago there were monkeys from which the human race evolved.”
The confused girl returned to her mother and said, “Mom , how is it possible that you told me the human race was created by God, and Dad said they developed from monkeys?”
The mother answered, “Well, dear, it is very simple. I told you about my side of the family and your father told you about his.”

Lägg till kommentar