Annons

En motbjudande slutsats

Författare: 

Publicerad

2010-04-07

En del utilitarister anser att det är den sammanlagda mängden lycka i världen som är viktig, inte fördelningen av den. Om tio miljarder människor i genomsnitt upplever en lycka som vi kan ge värdet 1, är det bättre än om en miljon människor upplever en lycka av värdet 10. Den sammanlagda lyckopoängen blir ju högre i det första fallet.

Enligt den åsikten är det alltså bättre att så många människor som möjligt lever precis över nollstrecket än att ett mindre antal individer var och en har en trygg och behaglig tillvaro. Denna ståndpunkt har kallats ”the repugnant conclusion”, den motbjudande slutsatsen. Och den är, enligt min uppfattning, verkligen motbjudande!

En premiss bakom denna slutsats är alltså att det är bättre att leva, även om livet blir relativt eländigt, än att aldrig ha blivit född. Den här åsikten har stöd från många håll.

Enligt Första Moseboken uppmanade Gud de första människorna: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

I litteraturen myllrar det av ofödda barn, eller barn kvävda i sin linda, som gråter och jämrar sig över att de inte fick leva. I Ibsens ”Peer Gynt” ropar ”nøster” på uppmärksamhet, och i Astrid Lindgrens ”Emil i Lönneberga” berättar Krösa-Maja om ”mylingar”, vålnader av mördade odöpta barn. Om de oönskade barnen bara var döpta, kunde de för hundra år sedan lämnas till ”änglamakerskor” som åtog sig att vanvårda dem till döds. Några överlevde trots behandlingen. Ett känt exempel är Nils Poppe.

Viktigt är alltså att få födas (och döpas); hur det sedan går för barnet är av mindre intresse. Detta syns tydligt i motståndet mot abort och preventivmedel. När Hinke Bergegren på 1920-talet pläderade för barnbegränsning enligt devisen ”Bättre kärlek utan barn än barn utan kärlek”, blev han kastad i fängelse. En särskild lag, ”Lex Hinke”, förbjöd information om barnbegränsning och preventivmedel. Den avskaffades inte förrän i slutet av 1930-talet, efter Hinke Bergegrens död och efter att RFSU hade bildats.

Bakom alltihop kan vi spåra den blinda Evolutionen, den som utan hänsyn till individer främjar ohejdad fortplantning – följd av utsortering av de flesta som kommit till världen.

Gud och evolutionen verkar alltså ha vissa gemensamma intressen: det är fortplantning som gäller. Evolutionen är dock mindre artpartisk än Gud, som mest tycks engagera sig för sin avbilds utbredning över jordklotet.

Uppmaningen att föröka sig är nog det av Guds bud som människan har följt mest troget. Ja, så till den grad har hon lytt detta bud att det snart inte finns plats för andra arter än den mänskliga. Särskilt många ”fiskar i havet eller djur som myllrar på jorden”, för att citera Bibeln, finns det snart inte längre. Den växande mänskligheten kräver mat som kan produceras snabbt och billigt, med vilka medel som helst. Efterfrågan på ”bushmeat” i Afrika håller på att slå ut de sista primaterna där. I Brasilien skövlas regnskogen för att ge plats åt sojaplantager som ger foder till i-världens grisar. På Borneo hotas de sista orangutangerna av skogsavverkning för bland annat palmolja. Är det så roligt att leva i en sådan värld?

Märkligt nog finns det filosofer som anser att det kan vara en plikt att skaffa (många) barn för att öka summan av lycka på jorden. De förutsätter då att det är bättre att vara född än att vara ofödd, oavsett alla omständigheter i övrigt. Detta skulle innebära att svenskarna är ett omoraliskt folk som inte har så stora barnkullar nu som de hade för hundra år sedan. Tänk, så många människor som på detta sätt har förblivit ofödda! Är det synd om dem?

Jag kan förstå att en sådan slutsats kan dras av personer som tror att Gud från början har bestämt exakt hur många avbilder av honom som ska finnas, och att det för varje ofödd människa blir en lucka i Guds plan. Det är också katolska kyrkan, islam, vissa ortodoxa judar och den kristna högern i USA som är mest angelägna om att föda så många barn som möjligt.

Det lustiga är att samma grupper som förnekar evolutionen – eller åtminstone människans plats i den – är de som följer evolutionens ”påbud” mest troget.

På 1960- och 70-talen var det självklart att försöka begränsa folkökningen i världen. Nu tycks det av någon anledning ha blivit politiskt inkorrekt att tala om överbefolkningen. Är den nya attityden en eftergift åt religiösa extremister? Är den ett uttryck för det postkolonialistiska självhatet i den västerländska kulturen? Är den en eftergift åt patriarkala kulturer? I samhällen där kvinnor får utbildning och har lite mer att säga till om, sjunker födelsetalen och ökar välfärden. När kvinnor kan och får välja, trotsar de både Bibeln och evolutionen. Och de inser att ”the repugnant conclusion” verkligen är ”repugnant”.

Kommentera:

10

Dela artikeln:

Kommentarer

Kul att du tar upp detta. Funderingar i gränslandet religion-vetenskap har alltid intresserat mig. Men lite mer nyanserad tycker jag nog du kan vara när det gäller religionskunskapen. Katolska kyrkan förnekar inte evolutionen och det gör inte heller stora delar av de bibeltroende kristna eller judarna (läs katolska kyrkans katekes eller Francis Collins bok "Evolutionens Gud" tex).

I övrigt får jag en känsla av att slutsatsen (bibeln, religion och patriarkat är förfärligt) har föregått resonemanget. Beror planetens bristande hälsotillstånd på överbefolkning eller på sned resursfördelning kombinerat med lyxkonsumtion? De undersökningar jag har sett tyder snarast på det senare. Eftersom de stora monoteistiska religionerna i världen knappast uppmuntrar vare sig materiellt överflöd eller orättvisa är det relevant att undra om religionerna trots allt inte förbättrar tillståndet för människan.

Tack, Jakob Löndahl, för ditt inlägg! Du har naturligtvis rätt i att en ojämlik resursfördelning ligger bakom en stor del av svälten och det dåliga hälsotillståndet i vissa delar av världen. Hade fördelningen varit mer jämlik, hade säkert en sådan situation som jag beskriver på slutet i min krönika (mer makt åt kvinnor, som genom ett högre välstånd får chans att föda färre barn) lättare kunnat uppstå. Men hur fördelningen än sker, är vi alltför många människor på jorden i förhållande till de naturresurser som finns. FN:s befolkningsfond har konstaterat att en befolkningsbegränsning måste ske om vi ska kunna uppnå målen för ett ekologiskt hållbart samhälle. Den konstaterar också att bristen på preventivmedel och hälsovård i u-länderna leder till stor dödlighet hos både mödrar och nyfödda barn. I detta sammanhang är de monoteistiska religionerna långt ifrån oskyldiga.

I katolskt dominerade länder, särskilt i tredje världen, förs en hård politik mot preventivmedel och abort. I Argentina, som ändå är ett relativt utvecklat land, har jag själv sett att kvinnor äter p-piller för hundar; de är nämligen inte förbjudna. (Detta var på 1990-talet, så kanske tillåts p-piller för människor i dag?) I Sverige har vi – eller snarast våra närmast föregående generationer – lyckats kämpa oss till ett någorlunda sekulärt samhälle. Det ska vi vara glada för. Så länge kyrkan hade ett stort inflytande i vårt land, kom många oönskade barn till världen och ogifta mödrar behandlades illa.

Du påpekar att katolska kyrkan visst har erkänt evolutionen. Ja, jag vet att man sedan några år säger att evolutionsteorin är mer än en hypotes. Men är det verkligen så att påven anser att även ”människans själ” har utvecklats genom evolutionen? I så fall trasslar det nog till den katolska teologin en del.

Jag säger inte att det finns några enkla konturer i detta problemkomplex. I min bok ”Arvet från Darwin” har jag skrivit lite om Guds uppmaning till människan att föröka sig och uppfylla jorden. Men jag tillägger: ”Samtidigt ålägger religionerna ofta sina anhängare ett asketiskt levnadssätt. Här finns många hoptvinnade trådar att reda ut.”

De evangelikala i USA är kanske de mest långtgående i evolutionsförnekande. De bygger skapelsemuseer som ska visa hur ung världen egentligen är och att människan rakt inte är släkt med ”djuren”. De har enstaka anhängare även i Sverige, men här har de såvitt jag vet inget större gehör bland politikerna – med undantag för några kristdemokrater. Man kan lätt konstatera att alla kreationister och anhängare av Intelligent design är religiösa. Det innebär inte att alla religiösa är kreationister eller anhängare av Intelligent design.

Det har säkert kommit en del gott från de monoteistiska religionerna, och Jesus hade en del kloka saker att säga. Men katolska kyrkan finns det ingen anledning att se milt på – med eller utan pedofilskandaler.

Du skriver att min slutsats har föregått resonemanget. Så är det naturligtvis i denna begränsade kontext. Självklart hade jag en uppfattning innan jag började skriva min krönika. Men den uppfattningen bygger på studier och tänkande i de här frågorna under många år.

Det är många spännande trådar som kokas ihop ovan och allra roligast hade varit att få diskutera detta på annat sätt än genom ett nätforum. Men eftersom jag fortfarande menar att texten innehåller väsentliga missuppfattningarna om religion kan jag inte låta bli att kommentera igen.

Överbefolkning: Vad jag kan förstå är korrelationen mellan överbefolkning och de monoteistiska religionerna ganska dålig. Störst problem är det kanske i Kina och Indien som har en helt annan religiös kultur. De delar av världen som sedan länge haft de monoteistiska religionerna (Europa, Mellanöstern och Amerika) är inte de jag i första hand kommer att tänka på vad gäller besvärande hög befolkningstäthet. Dessa regioner har, med en del undantag, relativt hög välfärd. Välfärd korrelerar bra med små barnkullar och den kan dessutom delvis förklaras av det kulturella arvet.

Katolska kyrkan och evolution: Du skriver att katolska kyrkan "sedan några år säger att evolutionsteorin är mer än en hypotes". Detta stämmer dåligt med vad jag har läst i historieböckerna. Katolska kyrkan har aldrig officiellt uttalat sig mot evolutionsteorin även om enskilda teologer givetvis ända sedan början haft både negativa och positiva synpunkter. Inte ens Augustinus på 300-talet läste skapelseberättelsen bokstavligt. Under senare delen av 1900-talet har kyrkan antagit en positiv hållning till evolutionsteorin vilket är anmärkningsvärt eftersom den sällan tar ställning i vetenskapliga frågor (vissa lärdomar har trots allt dragits sedan reformationen).

Preventivmedel och hälsovård: En lång diskussion. Kyrkan har motverkat preventivmedel, men medverkat till hälsovård (inte motverkat båda).

Sekularisering och värderingar: Har ateismen någon etik [(för att citera en aktuell bloggdebatt)](http://erixon.com/blogg/2010/04/har-ateismen-nagon-egen-etik/)? Sekulära värderingar har ofta gått vilse. Idag talar vi gärna tyst om tvångssterilisering av handikappade t ex (något som katolska kyrkan var nästan ensam om att invända mot).

Ja, det går inte att diskutera alla de här frågorna på denna blogg. Det tar helt enkelt för lång tid att skriva ner alla synpunkter som jag har på ditt senaste inlägg.

Glömde säga att du naturligtvis gärna får utmana mig på en muntlig debatt om de här frågorna!

Tack för dina svar. Du har helt rätt, diskussionen blir både förenklad och ofullständig i ett sådant här forum. Ett muntligt samtal är roligare. Tillåt mig bjuda på en kopp kaffe, fof-bloggare emellan. Vi hör ju hemma på samma universitet.

En intressant artikel och efterföljande diskussion. Att jordens resurser överutnyttjas råder det nog inget tvivel om, framför allt om man ser till skogsskövling och utfiskningen av haven. Att många människor får svälta och lever i misär är nog en följd av både överbefolkning och dålig resursfördelning. Människan måste inte erövra varenda kubikcentimeter land på jorden. Det finns data som pekar på att jorden inte klarar av att försörja mer än 1-3 miljarder människor om alla skall vara välmående och få leva ett gott liv.

Kina som JL nämner har väl en ”ettbarnspolitik” och är således medvetna om problemen med överbefolkning.

Varför skulle inte ateister agera efter etiska normer? Mest grymheter på denna jord har skett i namnet av dogmatiskt religiösa (eller politiska) ideologier. Peter Singer har utan religionens hjälp lyckats påvisa hur vi som människor kan leva moraliskt riktigt. John Rawls diskuterar ett rättvist samhälle utan att blanda in religion. Detta kan t ex ateister bygga sina värderingar på, vilken underbar värld vi i så fall skulle leva i : )

Att katolska kyrkan skulle ha en så öppen inställning till evolutionen som Jakob Löndahl anser motsägs av att de dröjde 137 år och 10 påvar in en av dem försiktigt medgav att "evolutionen är mer än en hypotes". En efterföljande påve och kardinaler har därefter gjort uttalanden som motsäger även detta erkännande. Den utbredda mirakeltron inom katolicismen ger förstås utrymme för tro på gudomlig intervention när som helst som de troende anser det lämpligt. Så även om många katoliker i princip accepterar evolutionen anser många att deras gud då och då dirigerade händelseförloppen. Men evolutionsbiologin visar inga tecken på evolutionen skulle ha varit styrd eller ens påverkad av övernaturliga krafter.

Är det möjligt att ena världen?
Historien visar att rivalitet och fördomar länge har stått i vägen för allt hopp om enhet och att religionen ofta har gjort mer för att underblåsa en konflikt än för att få slut på den. ”Allt som söndrar människor kan framkalla fientlighet, och religion är en av de starkaste krafterna till söndring”, skriver journalisten James A. Haught. ”Trots den allmänna uppfattningen att religionen gör människor ’goda’ är det tydligt att den får en del människor att begå avskyvärda handlingar.” Författaren Steven Weinberg har ett liknande synsätt. ”För att goda människor skall göra onda saker”, skriver han, ”krävs det religion.”
Finns det något hopp om att vår värld någonsin kommer att bli enad? Ja, det finns det. Men det är inte människor eller människogjorda religioner som är upphovet till en enad värld, som vi kommer att se.
http://www.watchtower.org/z/20071201/article_01.htm

Jag har länge förvånats över vilda skillnader i tro inom den stillsamma svenska kyrkan. Jag har talat med katoliker, som starkt ogillar sin kyrka. Kyrkohistorien handlar mycket om splittring, och då särskilt i toppen.

Jag minns inte, men var det domprosten Ludvig Jönsson, som önskade en debatt inom kyrkan, vad den egentligen tror på? De gamla besluten i den saken har ju blivit lika svårtolkade som Bibeln själv.

Debatt om vad stora samfund tror på har ofta lämnat verkligheten. Redan när kejsar Konstantin på 300-talet blandade sig i den arianska striden, så var det ju hans tro kyrkan måste ansluta sig till. Biskoparna hade andra åsikter, och likaså folket.

Lägg till kommentar