Annons

Förvandlingen

Författare: 

Publicerad

2009-01-18
I Kafkas novell Förvandlingen vaknar Gregor Samsa upp en morgon, försenad och förvandlad till en skalbagge. Frågan är om det inte är dags för oss människor att förstå hur lika vi är skalbaggar. Det är dags att kliva ner från piedestalen. För visst är vi intelligenta djur, men på det hela taget inte mer långsiktiga i vårt handlande än skalbaggar. Det är mycket möjligt att det blir skalbaggarna som vinner det evolutionära spelet i slutändan - genom att överleva.I Svenska Dagbladet den 28e december fanns en artikel om hur storstadsnaturen minskar kring Stockholm. Den skulle nog ha intresserat Kafkas huvudperson Gregor Samsa. I artikeln menar Kristina Alvendal att den biologiska mångfalden mest handlar om några skalbaggar hit och dit. Hon anser att det finns högre mål, och det är stockholmarnas trygghet. Därför ska ruttnande träd röjas bort tillsammans med deras innevånare. Varför behöver vi biologisk mångfald? Jo, därför att vi är en del av den, tätt sammanvävda i den biosfär som vi kallar jorden. Vi människor är levande organismer som kräver syre, rent vatten och näring för att kunna leva. Vad är det som ger oss det vi behöver? Det är det kollektiv av arter som vi kallar den biologiska mångfalden. Likt nitarna på ett flygplan är det väldigt svårt att säga hur många arter som går att dra ut innan systemet kollapsar. Nya spännande kopplingar mellan arter upptäcks hela tiden. Några extra skalbaggar kan göra att vi hamnar på den säkra sidan.Många frågar sig hur mycket biologisk mångfald som vi egentligen behöver skydda. Men jag tror att frågan är felaktig, för hur mycket finns egentligen kvar att skydda? Sveriges skogar har rationaliserats till granåkrar med genetiskt likformiga träd. Ängar och beteshagar har blivit åkrar eller skog. Den minskade biologiska mångfalden världen över påminner om klimatproblematiken, många små utdöenden som leder till stora problem för människor. Klimatproblemet har vi fått på halsen eftersom vi utnyttjar en historisk ekosystemtjänst: Vi eldar upp kol och olja, resterna av många miljoner år gamla växter som tagit koldioxid, vatten och solljus och gjort det till kolhydrater med syre som lycklig biprodukt. Nu minskar den biologiska mångfalden. Det har hänt fem gånger förr, och visst, om några miljoner år kommer nya arter att ha anpassat sig till de nya möjligheterna. Skalbaggarna finns säkert kvar, det är en artrik ordning inom insekterna som funnits med bra länge nu. När det gäller oss människor så kanske det skulle vara en lösning att vakna upp en morgon, försenade och förvandlade till skalbaggar. Kanske var Gregor Samsa inte så illa ute som han först trodde?

Kommentera:

4

Dela artikeln:

Kommentarer

Emil: Vet man, på ett ungefär förstås, hur många arter som gått under sedan "tidernas begynnelse"? Dvs hur många procent utgör alla dagens arter, av alla arter som någonsin funnits?Jag förstår att det inte går att veta exakt, men har någon dylik uppskattning gjorts av forskare?

Det brukar sägas, lite slarvigt, att mer än 99 procent av alla arter som någonsin levat är utdöda. Anledningen till att det är en slarvig uppskattning är alla osäkerheter som är inblandade. Därmed inte sagt att den är fel - det rimligaste att anta är att proportionen nu levande arter är ännu mindre. Det är bara att titta på alla makalösa fossil av våra egna avlägsna släktingar.För det första vet vi inte hur många arter som finns på jorden. Det finns 1,4 miljoner namngivna arter, men uppskattningar antyder att det verkliga antalet kan vara mellan 10 och 100 miljoner. Det finns också en rimlig följdfråga: vad räknas som en art? När bakterier kategoriseras i arter så sker det med helt andra kriterier än de som gäller för fåglar eller däggdjur. För det andra är det svårt att uppskatta hur många arter som funnits tidigare. Egentligen är uppskattningarna av antalet arter av olika fossil från olika tidsperioder ganska bra observationer. Det finns tydliga spår i form av antal fossil efter fem massutdöenden och de ibland miljoner år av återhämtning som behövdes efter dem. Men vi människor kan ställa till problem med vårt kategoriserade. Ta till exempel armfotningarna (brachiopoda). Det finns 300 nu levande arter och 30 000 fossila arter. Problemet är att flera namn kan hänvisa till samma utdöda art. Det beror på att fragment eller unga djur kan ha fått status som art. Därför anses det verkliga antalet ligga på mellan 6000 och 12 000 arter armfotingar. Men det är ju ännu en uppskattning..!

Tusen tack Emil för ditt utförliga svar och länkarna!

Det var så lite så. Det jag glömde var att poängtera det viktiga i utdöendets hastighet. Med den enorma tidsrymd som passerat sedan de flercelliga organismernas uppkomst är det hastigheten som är intressant. Massutdöenden, de fem som redan skett och det sjätte som vi är inne i nu, skapar ett helt annat mönster av utdöende än det mer "normala" utdöende som alltid sker. Trots att massutdöendena stått för kanske bara runt fem procent av arternas totala utdöende så menar en del paleontologer att det förändrat förutsättningarna för kommande storevolutionära trender. Ett välkänt exempel är ju dinosaurierna.

Lägg till kommentar