Annons

En metafor för gravitationsvågorna från den stora smällen?

Författare: 

Publicerad

2014-05-18

I radions "Filosofiska rummet" talades det nyligen om betydelsen av metaforer för att ge någon mening åt de svårfattliga naturvetenskapliga berättelserna. En del av diskussionen rörde sig kring den nya upptäckten av "krusningar" (orsakade av gravitationsvågor) i den kosmiska bakgrundsstrålningen, vilka sägs bekräfta teorin om en mycket snabb expansion av universum under de första små små bråkdelarna av en sekund från tidens början.

 Den privata metafor jag har för detta är att jag liknar bakgrundsstrålningen vid en ridå, bortom vilken vi inte kan se med hjälp av ljus eller annan elektromagnetisk strålning (därför att Universum därbortom/dessförinnan är/var joniserat och elektriskt ledande). 

 När ridån har gått ned efter en teaterakt så ser man inte vad som försiggår på scenen, där man möblerar om för nästa akt. Men ibland råkar scenarbetarna stöta mot ridån, så att den svajar till, och man får en uppfattning om att något rör sig där bakom. Det svajet tycker jag kan stå som en bild för krusningarna i bakgrundsstrålningen, som låter oss ana något där bortom.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

Kommentarer

Intressant att tänka på vad som kunde ha blivit om skeendena mikrosekunder efter B-B hade gått något annorlunda än det gjorde. Hur många olika utvecklingar hade det kunnat bli? Möjligen ett oändligt antal möjligheter? Eller blev det som nu genom samma fenomen som att en oändlighet i form av en konvergerande geometrisk serie ju har en exakt summa! Fysik och matematik smälter ju samman till att bli ren filosofi.

Metaforer kan vara bra för att beskriva svårbegripliga ting. Jesus använde det mycket. Utan att gå in på religion närmare, kan man förstå att tanken är gammal.

Kosmologin kommer ibland in på det filosofiska planet. Somliga tycker det är ovetenskapligt, andra inte lika mycket. Antikens Greker antog filosofiskt att allt i grunden består av atomer, det gjorde de på filosofisk grund.

Jag gillar Max Tegmarks och Andrej Lindes hypoteser om multiversum, de öppnar för nya möjligheter till förklaring av det nästan oförklarliga.

Bo Strömberg

Podcasten var bra.

Jag anser att det finns två förklaringar till vår existens:

1: Det finns en oförklarlig Gud som gör vår existens möjlig.

2: Det finns ett oändligt antal universum med olika naturkonstanter, och vi råkar händelsevis leva i och uppleva ett av dem som levande varelser som kan betrakta.

Välj själv.

Min hypotes: Evolutionens princip styr även fysiken. Endast det som fungerar överlever. Därför finns vårt universum med sina fungerande naturkonstanter. Det som fungerar är det objektivt värdefulla. Det gäller även det mentala. Och meningen med universum är att medvetandet skall uppleva något (eller skapas).

Det ligger nog en hel del i vad du skriver, Christer. Vetenskapen uttalar sig visserligen inte om meningen med något, men jag tror att ungefär vad du skriver är innebörden av slutkapitlet av Max Tegmarks bok "Vårt matematiska universum: mitt sökande efter den yttersta verkligheten" som utkom på svenska i år. Det är inte någon lätt bok, och jag kunde inte hänga med honom i alla svängar, men om du tycker att du vill ha mer att fundera på i den här riktningen ska du kanske försöka läsa hans bok. Lycka till!

Lägg till kommentar