Annons

Flyktingkatastrof och historia

Författare: 

Publicerad

2015-09-06

Katastrofer lockar fram historia. Därför är det knappast förvånande att rapporteringen om och analysen av den pågående flyktingkatastrofen i Europa är full av historiska perspektiv och lärdomar. Många drar paralleller till den stora emigrationen till Amerika under decennierna före första världskriget, en första globaliserad period i historien. Den tidens värld hade inga pass och taggtrådsgränser, transporterna över Atlanten ägde rum under rimligt säkra förhållanden, och mottagarlandet, en etnisk smältdegel där få hävdade att detta land är ”vårt”, hade plats och tolerans för nykomlingarna. Det fanns förvisso sådant som drev på emigrationen, som en hotande värnpliktstjänstgöring eller religiöst förtryck, men utan tvekan var det USA:s lockelser och önskan om ett bättre liv som var den huvudsakliga kraften som drev emigranterna över havet.

Relevant är också anknytningen till de flyktingkatastrofer som följde på de båda världskrigen. Fattigdom och utsatthet fanns också där, både i avsändar- och mottagarländerna, men framför allt var just kriget och dess direkta hot mot människors liv och hälsa en grundförutsättning som bidrog till att göra de pådrivande faktorerna starkare än mottagarländernas dragkraft. Efter världskrigen fördrevs miljontals människor som skulle straffas för sin skuld till krigshändelserna eller som hamnat på ”fel” sida av de gränser som nationalismen rest. De som flyttade eller förflyttades mötte överallt hinder och murar, samt fientlighet och ovilja eller i bästa fall likgiltighet från politiker och allmänhet, både längs vägen och i mottagarländerna.

I det historiska perspektivet finns också frågan om huruvida den massmigration som vi nu upplever är en avvikelse och parentes, eller om den, om än just nu i extremform på grund av kriget i Syrien och Islamiska statens framfart, bör ses som ett naturligt och normalt resultat av en alltmer globaliserad värld, i vilken vi helt enkelt måste vänja oss vid stora folkvandringar. Det synes som om vad vi nu ser är en historia av både globalisering och taggtråd, på en och samma gång. Det är två historier som gått samman i en, en tes och en antites, men utan att någon tydlig syntes framträder. Det kan tyckas orimligt att prata historia när världen och flyktingarna lider av katastrof och kris. Men samtidigt är det som sagt just då och nu som behovet och intresset är som störst.   

Kommentera:

1

Dela artikeln:

Kommentarer

Inte konstigt att många vill lämna länder som i stor utsträckning är öken och halvöken. Bagdad är världens hetaste huvudstad och hade i somras en maxtemp på 52°. Västvärldens oljeinköp har hållit många av dessa länder med intäkter, men börjar nu tala om växthuseffekt och allmän temperaturhöjning i hela världen. Alternativa energikällor för bilar (Etanol, biodiesel. el) och hushåll (Vindel, Tidvattenel, Vågkraft) gör petroleum lite mer svårsålt. Rysslands naturgas och olja tillkommer som konkurrens.
Sjunkande levnadsstandard skapar oro - ordspråket 'när krubban är tom, börjar hästarna bitas' påminns om.
Vad kan folken i dessa länder göra som alternativ till oljeförsäljning? Jättelika solel-parker kan utan vidare få plats. El kan exporteras eller få användning i egna industrier. Kan f d torrområden bli bördiga och gröna genom bevattning? Troligen, men kräver tillgång på grundvatten och att regnvattnet tas till vara när sådant kommer.
Till sist: historiskt har vårt jordbruk kommit med invandrande stenåldersjordbrukare från mellanöstern, där dessa tryckte undan eller assimilerade befintliga jägare samlare, som var ursprungliga sedan istidens slut.

Lägg till kommentar