Annons

Folkmordsminnet - exemplet Turkiet och Sverige

Författare: 

Publicerad

2015-01-18

Har just återkommit från folkmordskonferens i Jerusalem. Nej, inte den stora, medialt omtalade konferens med Raoul Wallenberg i centrum som vår utrikesminister skulle ha deltagit i, om hon inte gjort sig till ovän med Israel, utan en betydligt mindre sådan om ungturkarnas folkmord på armenierna och andra kristna minoriteter i Osmanska riket 1915. Det var en givande konferens med svenska forskare i förgrunden, men helt i avsaknad av svensk officiell representation.

I år är det hundra år sedan folkmordet på armenierna började förövas. Under och i skydd av första världskriget mördade den ungturkiska regeringen och dess hantlangare åtminstone en miljon osmanska armenier i vad som utgör arketypen för det moderna folkmordet, med fokus på nationalism och nationalstatsdrömmar, majoriteter som känner sig hotade och minoriteter som demoniseras och stigmatiseras för att därefter rensas ut.

Det är en överhängande risk att ungturkarnas brott mot mänskligheten får passera obemärkt i Sverige. Sedan riksdagens erkännande av folkmordet i mars 2010 har det tonats ned, och inga svenska politiker av rang, och särskilt inte de svenska regeringarna, har protesterat mot Turkiets ihärdiga försök att förneka folkmordshistorien. Dystra och beklagliga tecken tyder på att Forum för levande historia inte kommer att uppmärksamma folkmordet på dess minnesdag den 24 april. Beslutet är av allt att döma politiskt grundat. Det uppfattas sannolikt inte som lämpligt att tala om muslimers våld mot kristna i dessa dagar, även om den religiösa faktorn inte var bland de mest framträdande under folkmordsperioden. Det finns dessutom sedan länge en god relation mellan det moderna Sverige och det kemalistiska Turkiet med dess folkhemspolitiska projekt. Varje omnämnande av folkmordet uppfattas av turkarna som en fientlig handling, riktad mot Osmanska rikets efterföljarstat Turkiet. Varje omnämnande av folkmordet betraktas från officiellt svenskt håll som en onödig provokation mot Turkiet, i stället för ett nödvändigt projekt för att förmå landet att bearbeta och komma till rätta med sin traumatiska historia.

Som vanligt är det officiella minnet selektivt, både i Turkiet och i Sverige. Strängt selektivt.  

Kommentera:

4

Dela artikeln:

Kommentarer

Det är frestande - men felaktigt - att koppla turkiska folkmordet till deras behandling av minoriteten kurder. Tills nyligen har kurdiska språket inte varit godtaget, utan kallats 'turkisk dialekt'. Vad man däremot kan undra över är varför inte tanken väckts på ett nyvaknat osmanskt förbund mellan turkar, turkmener och kurder. De skulle kunna skapa en stark motvikt mot ISs planer på ett kalifat. Landet skulle dessutom bli en oljestat, som knappast behövde tigga och be om EU-medlemskap. En så stark stabiliserande faktor borde få Sveriges och hela EU:s stöd.

Frågan om kopplingen mellan ungturkarnas folkmord på armenierna och den kurdiska frågan är komplicerad. Kurder var utan tvekan involverade som medhjälpare i folkmordet, men har samtidigt själva drabbats av det turkiska "demografiska" projektet. Det må vara hänt att det inte finns någon direkt länk mellan armenier och kurder, men en anledning till Turkiets förnekande av folkmordet på armenierna är säkert att dess behandling av kurderna, till exempel i Dersim 1937-1938, gärna dyker upp i samma sammanhang av etnisk rensning. Det förslag på ett turkiskt "Turan" som du beskriver är i själva verket av gammalt datum, eftersom det blev en kärnfråga i den turkiska nationalism som var den avgörande drivkraften bakom folkmordet. Idag kan det te sig som ett attraktivt alternativ, men särskilt realistiskt är det inte.

Hej!

Jag har ofta undrat över begreppet folkmord. Kan du ge en hänvisning eller förklaring?
Nazisternas mord på judar är ett fokmord, men är nazisternas mord på romer och de andra av nazisternas mord riktade mot utvalda "sorter" av människor inte folkmord?

Kolonialmakternas, främst britternas slavhandel: räknas det som folkmord? Om inte: varför? Miljontals människor mördades med tidens industriella medel men syftet var i detta fall ekonomisk förtjänst även om vissa hävdar att instrumentet rasism uppfanns för att underlätta verksamheten, Borde andra länder påminna slaveriländernas om deras eventuella folkmord? Eller är det på något sätt preskriberat?

Under vietnamkriget dödades/mördades ett stort antal civilpersoner på grymmaste sätt. Konsensus verkar vara att detta inte var något folkmord, åtminstone hör man sällan talas om att exempelvis Sverige eller Storbritannien påtalar mord eller folkrättsstridig ödeläggelse på den överlägsna men förlorande parten USA.

Så, du som verkligen kan det här: vad är ett folkmord och vem bestämmer det?

Det är stora och viktiga frågor du berör, utan givna svar. För tio år sedan gav jag och Kristian Gerner ut boken "Folkmordens historia", där vi utförligt behandlar dina frågor. Men låt mig ge ett kort svar. Ett folkmord är ett avsiktligt och planerat mord på en kategori av människor, Offren mördas beroende på vilka de är, det vill säga att någon bestämt att de tillhör denna kategori, inte för vad de gjort. Enligt FN:s folkmordskonvention definieras den utpekade kategorin utifrån tillhörighet till ras, religion, etnicitet eller nationalitet. Utifrån denna definition står det för mig klart att nazisternas illgärningar mot romer var ett folkmord. I de övriga fall du nämner kan förstås hävdas att kolonialmaktens avsikt var att få den infödda befolkningen att arbeta, inte att döda den, och i det andra fallet att krig är exempel på en annan våldslogik, ett annat utpekande av offer och ett annat ansvarsförhållande än folkmordet. I båda fallen handlar det om en extrem likgiltighet inför mänskligt lidande. Folkmördare är inget epitet man vill ha, varken som individ, politiskt parti eller stat. Därför är man beredd att använda stora maktresurser för att slippa förknippas med folkmord. För så grova brott finns ingen preskriptionstid.

Lägg till kommentar