Annons

Journalistik och forskning

Publicerad

2005-06-20
Enligt dagens förenklade berättelse ägnar sig journalister åt att förenkla, hårdvinkla och sensationalisera forskarnas komplexa, mångtydiga och snåriga resultat. Men just nu verkar det faktiskt vara tvärtom - forskarna står för de generaliserande förenklingarna: Ett par samhällsvetarare slår fast att Sverige är strukturellt rasistiskt, en sociolog hävdar att den normale mannen slår kvinnor och en språkvetare levererar svepande generaliseringar om vita män. Kritiken växer bland journalisterna. Men - den kommer främst från kulturjournalister, ledarskribenter och nyhetsjournalister. Var är forskarna - och vetenskapsjournalisterna?

Kommentera:

1

Dela artikeln:

Kommentarer

Ja, på något sätt verkar det vara "havet stormar" där förvisso alla fått en plats efter att musiken slutat, men långt ifrån där de satt förut.Kanske har forskningsjournalistiken för länge handlat om att förenkla och tillgängligöra svår forskning för en större eller förvisso även mindre allmänhet. Den kritiska granskningen har forskarna själva ansetts stå för.När nu vissa forskare inte bara nöjer sig med att förenkla beskrivningen av sina resulat utan dessutom resultaten i sig själva, står måhända vetenskapsjournalisten handfallen.I min drömvärld finns den förenklande och tillgängliggörande rollen fortfarande inom högskoleväsendet och gärna hos forskaren. Vetenskapsjournalisterna kan då istället ägna sig åt sin mer traditionellt journalistiska roll som granskare där de inte bara kan ifrågasätta utan också sätta in den nya forskningen i ett större samband och foga den till den gängse kunskapen. Bidra till någon form av löpande "State-of-the-art"-funktion.

Lägg till kommentar