Annons

Kan Ohly kräva kommunistjournalist?

Publicerad

2005-09-21
Läser att DN-intervjun med genusforskaren och politikern Tiina Rosenberg föregicks av kravet att intervjuaren skulle vara "engagerad" i HBT-frågorna.Man kan förstå att Tiina Rosenberg efter veckor av påhopp ville ha en positivt inställd journalist - men var går gränsen för välvillig och "ödmjuk" journalistik: om Lars Ohly vill ha en intervjuare som är "engagerad" i kommunismen, eller om exempelvis någon av sidorna i Gillbergkonflikten krävde en journalist på sin sida?

Kommentera:

5

Dela artikeln:

Kommentarer

1) Att man är insatt och till och med engagerad i en fråga är inte automatiskt detsamma som att man som journalist är oförmögen att ställa kritiska frågor i ämnet. Tvärtom många gånger, skulle jag vilja hävda. Det motsatta tänkandet bottnar i en gammal myt om höger- och vänstervridningar hit och dit i våra nyhetsmedier. (Ett längre inlägg som försöker göra vissa hål i den myten hittar ni på min blogg: geossettval.blogg.se)2) På journalistutbildningarna och i yrkeskulturen sprids en oerhört starkt, förblindande starkt, upphöjande av konflikten till journalistiskt ideal. Det är till exempel oerhört provocerande att propagera för att politiker borde få läsa en färdig artikel, inte bara citat, innan den går i tryck, komma med förslag till ändringar och att journalisten ska tillmötesgå dessa förslag så långt som möjligt. Ryggmärgsreflexen får oss att högljutt skrika i protest: "Så kan man verkligen inte göra!!! Hur skulle det se ut?!" Ja, hur? Medborgarna skulle få en mer nyanserad och sansad bild av hur deras förtroendevalda har tänkt kring något impopulärt förslag. Fokus flyttas från de där grodorna som hoppar ur politikermunnar i stundens hetta till det som egentligen är det viktiga. Politiker skulle slippa bli populister i lika hög grad som idag. Journalistiken skulle bli bättre, om vi släppte på konfliktsökandet... Att vara tillmötesgående är inte detsamma som att sluta vara kritisk.

1) Kritiska frågor kan behövas, oavsett man är insatt eller ej. De saknades i stort sett i detta fall. 2) Att ha korrekta citat och att vara kunnig och professionell är väl en annan sak än problemet med att kräva intervjuare som har samma agneda som sig själv, men jag håller med om att fokus bör flyttas från enstaka grodor.OBS! Fler har reagerat på artikeln:http://expressen.se/index.jsp?d=1180&a=439359

Jag känner ett behov av att förtydliga: min förra kommentar handlar INTE om DN-artikeln som sådan - Rosenberg-intervjun saknade även den allra minsta kritiska udd och var rent dålig journalistik. Kommentaren var ett svar på den mer allmänt ställda frågan om en intervjuperson ska få ha rätten att ställa krav på intervjuaren. Jag menar att detta inte är något principiellt fel eller "hot mot journalistiken" eller vad vi nu vill kalla det för.Punkt 2 är en fördjupning av det resonemanget. Det handlar inte bara om att ha "korrekta citat" det handlar till och med om att tillmötesgå den intrevjuades önskan att inte få ett "korrekt citat" publicerat. I vissa fall givetvis. Men även om man är en makthavare som gjort bort sig. Vi tror ofta att vi kan ge en mer objektiv bild av verkligheten om vi inte kompromissar på detta sätt. Jag säger bara att det inte nödvändigtvis är så. Inte alltid. Inte ens i typfallet. Jag säger definitivt att chansen finns att läsarna/tittarna/lyssnarna får en mer "sann" bild av verkligheten om "sanningen" snarare än nyheten vore journalistens främsta mål. Och jag säger att ryggmärgsreflexen MOT den aktuella typen av kravställande i alla fall måste ifrågasättas, liksom hela konflikttänkandet.

När jag såg Martin Scorses dokumentär "No direction home" fick jag en känsla av förståelse för att uppmärksammade personer vill bemötas av journalister med förståelse för den inriktning man är verksam i. Det framstår som idiotiskt att Dylan ska sitta och svara på frågor som avslöjar att journalisterna inte har en aning om vad hans verk handlar om. De känner bara till den medieschablon som redan finns av honom och har inte brytt sig om att sätta sig in i hans verk. Redaktionerna har inte haft vett att skicka en initierad och intresserad person.Får Tiina Rosenberg inte tillfälle att svara på de oinitierade frågorna ofta nog? Är det inte mer intressant att läsa en intervju med de frågor som någon med eget engagemang i hbt-frågor kan ställa? På så sätt kan ett intelligent öppet samtal komma till med ett kritiskt ifrågasättande på en högre nivå. På er tidning förekommer det säkert också att man har kunskap om det man skriver om - kanska håller med också med om forskningens grundläggande utgångspunkter.Det är inte alltid bra med ett svartvitt perspektiv. Kanske är det motsättningen oförstående journalist mot intervju-"offer" som främjar sekteristisk slutenhet? För den som inte står på samma grund som offret kan kanske inte alltid ställa de viktigaste frågorna.

Vill gärna lägga till att jämförelsen med Lars Ohly är intressant. Kanske är det inte en dum idé, trots allt. En lång intervju om vad Ohly lägger in i begreppet kommunism (t.ex. hur han tänker sig en kommunism idag, vad han ser som dess mål och dess möjligheter, vilka alternativ det finns) skulla vara intressant. En intervjuare som genom ett eget politiskt engagemang har kunskap om resonemangen bakom att en människa kallar sig kommunist och demokrat samtidigt skulle kunna ställa bättre följdfrågor och en långt intressantare kritik än den indignerade ton vi redan hört i så många sammanhang. Att det finns en uppfattning om att begreppet kommunism inte är identisk med Sovjetunionens vet vi, men från att begreppet ändå anses besudlat av historien och därmed obrukbart, glider hela tiden frågan tillbaka till att all kommunism stöder den sovjetiska politiken och terrorn. En intervju som är på en viss nivå av ömsesidig förståelse behöver inte vara medhårs, bara för att den utgår från respondentens egen tankevärld. En liberal politiker som ständigt måste svara på frågan varför alla löntagare inte äger sin artbetsplats skulle nog i likhet med Tiina Rosenberg känna sig i behov att kunna föra ett mer nyanserat resonemang någon gång.

Lägg till kommentar