Docenterna

Sitter och utvärderar en ansökan från en universitetslärare som vill befodras till docent. Att bli docent ska vara ett slags bevis för vetenskaplig och pedagogisk kompetens, men jag förvånas över hur luddiga kraven på den pedagogiska kompetensen faktiskt är. Det moderna universitetet lägger ju en viss vikt vid att lärarna ska vara duktiga på att undervisa. Men exempelvis en fakultet vid mitt eget universitet menar att (pdf)”En sökande som redan före ansökan utfört omfattande undervisningsinsatser vid högskola utan att någon betydande anmärkning riktats mot dessa bör därmed ha tillfredställt i sammanhanget rimliga pedagogiska meriteringskrav. Den sökande som vid högskola givit minst 100 föreläsningstimmar kan befrias från lärarprov.” Den andra meningen blandar ju samman kvantitet och kvalitet. Skicklighet behöver inte vara relaterat till hur länge man undervisat. Det blir ju ännu tydligare i den första meningen. Tänk bara om universitetet använde samma kriterier för sina studenter. De studenter som deltagit i undervisningen tillräckligt länge, utan att uppenbart ha misskött sig, skulle därmed kunna få sina examensbevis utan att behöva visa någon skicklighet i det de gör. Det skulle ju knappast kvalitetsäkra framtidens kirurger, ingenjörer eller ekonomer.