Med öga som en dator

Text Johan Falk
Publicerad

Forskare vid University of Southern California är på gång att testa nästa generations implantat för näthinnor. (Läs mer här, här, eller se ett videoklipp.) Det nya implantatet ska ha fyra gånger bättre upplösning än de tidigare (60 pixlar istället för 16), och kunna ge personer med vissa typer av allvarliga synskador förmåga att till exempel se dörröppningar eller föremål som de kan vara på väg att gå in i.
Det handlar alltså knappast om någon stålmannen-syn, och även om upplösningen skulle vara lika bra som hos en naturlig näthinna finns problem med hur ljussignalerna ska processas och skickas vidare till syncentrat. Men det är ändå ett tydligt exempel på hur människor kan använda teknik för att utvidga sina sinnen.
När tekniken är bättre utvecklad, varför inte byta ut en av sina näthinnor mot en krets som kan detektera infrarött eller ultraviolett? Kanske måste vi inte ens offra en näthinna. Det finns forskning som visar att det fungerar ganska bra att använda andra delar av vår sinnesapparat för att få motsvarigheten till en synupplevelse — exempelvis piloter som får radarinformation på sin tunga, eller blinda som får syninformation genom ljud. (Se till exempel här och här.)

En liknande studie som jag hörde talas om — men tyvärr inte kan hitta nu — handlar om en forskare som låtit kopplat en form av ekolod till en bit av sin hud, med resultatet att han kunde ”känna” hur långt han var från en vägg (eller stort föremål). Efter ett tag gick upplevelsen över från ett enkelt retande av huden till en mer intuitiv känsla, vilket kanske inte är så överraskande. (Det torde väl bara vara någon sorts inlärningsprocess för hjärnan, men jag kan inte tillräckligt för att uttala mig.)
Det riktigt häftiga var dock när han lät sin fru ha på sig ekolodet, medan han själv behöll manicken som retade på huden på armen. Effekten ska ha varit att han, förstås, kunde känna hur långt ifrån en vägg hans fru var.
Det som är riktigt häftigt med den undersökningen är att forskarens sinnen sträckte sig utanför hans egen kropp. Om det blir standard med implantat som ger oss sinnen utanför våra egna kroppar — vad kommer det att betyda för vad vi kallar ”jag”?

Utan tvekan ligger det långt fram i tiden, men det skadar inte att fundera över konsekvenser. Tills vidare får vi glädja oss åt att åtminstone ett fåtal gravt synskadade får möjlighet att se dörrposter och andra hinder.

Vilket implantat skulle du vilja ha, eller inte ha?

Text Johan Falk
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor