Annons

Ett färre språk

Författare: 

Publicerad

2008-01-24
Ett färre språk att hålla reda på i Babels torn är det sedan 21 januari, när den sista Eyak-talaren Marie Smith Jones avled i sitt hem i Anchorage, Alaska, 89 år gammal. Efter att Jones syster dog 1992 arbetade hon tillsammans med lingvister för att bevara så mycket av kunskap om språket Eyak som möjligt. Det är vi tacksamma för! Varje mänskligt språk berättar någonting om alla oss människor och det är viktigt att veta så mycket som möjligt om hur de språk vi har ser ut och hur de används.På nyhetssidorna om Eyak och Marie Smith Jones är det gott om rubriker i stil med "Språket Eyak dör med sin sista talare" (Alaskan Public Radio) men det är värt att komma ihåg att språk inte är levande väsen utan verktyg. Ett språk kan inte dö. Dess talare kan sluta använda det för att det inte är användbart längre. Också det är en viktig egenskap hos språk som är viktig att dokumentera och förstå. Hur kommer det sig att Jones valde att inte tala Eyak med sina nio barn?Att ett språk faller ur bruk kan avspegla otäcka samhälleliga skeenden, förtryck eller otillräckligt stöd från omvärldens sida, men det kan också vara rationella och kloka val av språkets talare. Även om vi som är lingvister gärna romantiserar både språken själv, deras exotiska särdrag och våra egna samlingar av dem är det inte nödvändigtvis så att varje traditionellt verktyg måste vara i bruk. Hur många här fiskar med ryssja?

Kommentera:

4

Dela artikeln:

Kommentarer

Är det verkligen så att varje språk innehåller något unikt och intressant? Man skulle ju snarare tro att om språkforskarna har analyserat något tusental olika språk och lärt sig av dem, så skulle det vara underligt om någon helt ny grammatisk (eller annan) konstruktion av lingvistiskt intresse skulle dyka upp om man tittade på ytterligare några språk. Jag misstänker att det smyger sig in en ideologisk "grön" dimension här - ungefär som att det är katastrof när en ny art av marin plattmask (varav det finns hundratals arter) skulle råka dö ut. "Allt måste bevaras precis som det är just nu", verkar devisen vara, vilket är en mycket inskränkt natur- och kultursyn. Kanske bättre att satsa språkforskningsresurserna på annat än att analysera udda språk som håller på att försvinna? OK att de dokumenteras, men hur mycket nytt av språkvetenskapligt intresse finns egentligen hos dessa döende språk? Vad är de mest angelägna forskningsproblemen inom språkvetenskapen just nu?

Borde inte rubriken, språkligt sett, lyda "Ett språk färre" snarare än "Ett färre språk"? Eller är det lingvisthumor?

I fråga om språk utgör varje enskilt mänskligt språk data för vetenskapliga teorier om språkförmågan och medvetandet. Visst skulle det vara underligt om man skulle hitta helt nya grammatiska konstruktioner, men det är därför det är så viktigt att dokumentera! En enda konstruktion har kraften att falsifiera en hel språkvetenskaplig teori. Hur mycket nytt man kan hitta i ett utdöende språk vet man inte innan man har all data.

Nej varken "Ett färre språk" eller "Ett språk färre". Det heter "Ett språk mindre". Vi har färre språk, men antalet språk har blivit mindre.

Lägg till kommentar