Växters ultraviolett-”seende”

Växter lever på ljus, så det är inte förvånansvärt att de har flera olika system för att känna av och analysera ljuset i sin omgivning, men att deras ljussinne är så komplicerat hade man inte kunnat ana på förhand. De system som först kom att utforskas var de som känner av rött ljus och det intilliggande infraröda spektralområdet, de s.k. fytokromerna (det betyder egentligen ”växtfärgerna”), av vilka det finns flera med olika funktioner. Man visste sedan Darwins dagar att det finns också registreringssystem för blått ljus, men de var så svåra att utforska att de fick beteckningen kryptokrom, ”fördold färg”. Så småningom visade det sig att det finns mer än ett kryptokrom, och dessutom ett annat avkänningssystem för blått ljus som fick namnet fototropin, därför att det gör det möjligt för växter att känna av ljusriktningen och växa mot ljuset, ett fenomen som kallas fototropism (det studerades av Darwin). Mot slutet av 1900-talet fick man klart för sig att växter har också ett speciellt sinne för avläsning av mängden ultraviolettstrålning i sin omgivning, och det visade sig ännu svårare att få riktig kläm på. Så småningom inriktades intresset mot ett protein, kallat UVR8. Man fick klart för sig att det på något sätt ingår i signalöverföringen för information om ultraviolettstrålning. Nu har [beviset]( http://www.sciencemag.org/content/332/6025/103.abstract) kommit för att UVR8 ligger just i början av denna signalledning och är det ämne som absorberar ultraviolettstrålningen. Det är forskargrupper i Storbritannien, Schweiz, Ungern och Tyskland som genom sitt samarbete har hittat den sista pusselbiten. Nu får man väl snart hitta på ett klämmigare namn än UVR8. Har FoF-bloggens läsare något förslag? ”Uvikrom” har viskats från något håll.

Långt efter det att kryptokrom upptäckts i växter visade det sig att det finns kryptokrom också i djur och människor, men hos oss har det en annan funktion än i växter.