Annons

Svenskor radikalt feministiska

Författare: 

Publicerad

2008-07-03
Ibland verkar det som att ingen vågar sticka ut i debatten om jämställdhet mellan kvinnor och män. Dokumentärer som Könskriget (om kvinnojourer) och politiska partier som Feministiskt Initiativ har väckt starka reaktioner -- många har motsatt sig att män framställs som fiender till kvinnor. Bilden har blivit att man inte får vara allt för feministiskt radikal för att nå framgång. I svensk "samförståndsanda" ska man istället betona betydelsen av samarbete mellan könen. Nyare forskning visar dock att om man jämför Sverige med Norge så är svenskar betydligt mer radikalt feministiskt präglade än vad norrmän är. Mest radikala är svenskorna. Enkäter har gjorts till elitpersoner inom en rad samhällsområden som politik, näringsliv och media i båda länderna. I enkäterna har det ställts frågor om vad svarspersonerna ser som förklaringar till att det finns färre kvinnor än män på samhällets yttersta toppositioner. I Norge domineras svaren av förklaringar som hänvisar till kvinnornas situation: Att det är för få kvinnor som söker sig till ledande positioner eller att familjeansvar hindrar kvinnors arbetsinsats. I Sverige domineras svaren däremot av förklaringar som hänvisar till strukturella förhållanden: Att rekrytering sker genom informella nätverk eller att arbetsplatser inte ger prioritet åt rekrytering av kvinnor. En av de mest tydliga skillnaderna framkommer när det gäller hur man ser på en förklaring om att det finns diskriminering mot kvinnor: 63 % bland kvinnorna i det svenska urvalet framhåller förklaringen "kvinnliga sökande blir förbigångna vid anställningar" som en viktig förklaring till den sneda fördelningen. Motsvarande andel bland svenska män är 29%. Bland norska kvinnor är det 25% som ger stöd åt en liknande förklaring och bland norska män är andelen 7%.Det är intressant att lägga märke till att såväl svarspersonernas könstillhörighet som deras nationella bakgrund har betydelse för hur de tänker kring frågor om jämställdhet. Mest radikalt präglade i sitt tänkande är som sagt svenska kvinnor och minst radikalt präglade är norska män. Däremellan placerar sig svenska män och norska kvinnor -- på fråga efter fråga uppvisar de ett likartat svarsmönster.Har det då någon betydelse om elitpersoner är präglade av radikalt feministiskt tänkande eller inte? Den frågan är svår att besvara men vad som är tydligt är att andelen kvinnor på elitpositioner faktiskt är högre i Sverige än i Norge. Om man ser till det som brukar räknas som samhällseliten i sin helhet är andelen kvinnor i Norge 16% (år 2000) och i Sverige 26% (år 2001). I det norska stortinget är för närvarande (2008) andelen kvinnor 36% medan den är 47% i den svenska riksdagen. Detta trots att man i Norge i större utsträckning än i Sverige använder sig av kvoteringslagar för att ändra rådande förhållanden. Möjligen har införandet av strikt kvotering haft en förlamande effekt på jämställdhetsdebatten i Norge och i förlängning också gjort att utvecklingen mot jämn könsfördelning gått långsammare där än här.Resultaten kommer från artikeln Tracing Gender Equality Cultures: Elite Perceptions of Gender Equality in Norway and Sweden som jag skrivit tillsammans med den norska sociologen Mari Teigen. Artikeln har blivit antagen för publicering i tidskriften Politics & Gender.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Det fins någa andra saker att komma ihåg också:

Fakta är
* Norska kvinnors ålder för förstagångsfödande är lägre
* Något högre barnafödande än sverige
* Norges industristruktur har högre andel småföretag.

Jag tror kan påvärka, dock åt vilket håll ska jag inte säga:
* levnadsstandarden är högre i Norge, Flera familjer kan ha en dräglig inkomst på en inkomsttagare eller en inkomst + deltid.

* Norska "kvinnojobb" är bättre betalt än i Sverige. Några kvinnor kan då möjligens välja deltid istället för heltid.
det jobbas färre timmar/vecka och fritid värderas aningen högre generelt av kvinnor och män.

* Rätt stora skillnader innom Norge också. Det fins stora bibelområden längst i söder och väst/sörväst landet.

* östlandet (som stor-Oslo och närliggande städer) är betydligt mindre influerade och ungefär som Sverige.

* Relativt flera människor bor langs kusten eller på landsbygden där mera traditionella mansdominerade yrken fins i relativt högre grad (fiske, lantbruk, mycket av exportindustrin)

* troligtvis mer konservativa värderingar. Återspeglas också i politiken. Resultatet av Alliansens svenska skattepolitika reformer vill endå ligga till vänster om va Norges rödgröna skattepolitiker administrerar.

Eftersom det är män som har makten, så är det viktigt att analysera mansrollen. Vad betyder det att vara man idag? Om vi kvinnor kan få män att ställa upp för en förändring, män som ser att villkoren inte är jämställda, och att de borde få sina röster hörda, att de hojtar till, så skulle vi komma längre.

Jag såg en kvinna som var högt uppsatt i näringslivet för 30 år sen. Hon var emot kvotering på aebetsplatsen. Sen dök hon upp för nåt år sen och sa att hon var för kvotering eftersom det inte hade hänt nåt på 30 år.

Männen har makten, alltså måste man få män att driva en initiativ till förändring. Få män att diskutera mansrollen, maskulintet, som ska gälla idag och i framtiden.

Lägg till kommentar