Annons

Medvetandet - kommer vi att förstå det?

Författare: 

Publicerad

2016-03-30

I vår kunskapsexploderande värld råder på många håll stark kunskapsoptimism. Allt kan förklaras och allt kan designas. Snart har vi dessutom en "teori för allting". Det är bara en fråga om tid innan vi är där. För någon vecka sedan blev världsmästaren i Go besegrad av datorprogrammet Alphago. Spelet är mycket mer avancerat än schack, så komplicerat att de främsta spelarna säger att de måste lita till mänsklig intuition snarare än spelteori. Och nu går vi vidare mot design av medvetna maskiner. Men om jag blir tillfrågad... är optimismen dessvärre ogrundad.

I artikeln "Kan vi skapa intelligens" (F&F 7/2015) berättar flera forskare och filosofer att inte bara exceptionell artificiell maskinintelligens a la speldator är möjlig. Även medvetanden ska kunna byggas in i maskiner, hjärnans neurala nätverk ska kopieras. Och i DN (20/3 2016) konstaterar den välkände neurologen Christof Koch att medvetandet inte är magiskt eller övernaturligt, att inget i det strider mot fysikens lagar. Han har helt rätt så långt. Men "vi behöver en teori", säger han också. Och det är här det börjar bli problematiskt.

Som naturvetare är han ute efter en reduktionistisk teori; förklarandet av sammansatta saker utifrån dess beståndsdelar. Vad som ofta glöms bort i vetenskapliga sammanhang är emellertid det faktumet att allt inte kan förklaras. Helt enkelt av den anledningen att vissa företeelser inte går att reducera till eller relateras till något annat. Vi kan alltså inte göra mer än att acceptera dem som de är. Hit hör unika fenomen som rum, tid, materia, laddning, kausalitet och Newtons lagar. Jag har skrivit om det i Filosofisk Tidskrift 2010/4 och 2012/1.

Men det finns också sådant som är alltför komplext för att kunna förklaras. Så komplext att en förklaring utifrån kunskap om beståndsdelarna inte räcker till. Begreppet emergens, som betyder att "helheten är större än summan av delarna", har introducerats för den här typen av komplexitet. Man talar om svag form av emergens för exempelvis vattnets egenskaper som vätska relativt sina beståndsdelar väte- och syreatomer eller för beteenden hos system som fiskstim och fågelflockar. Det diskuteras nu om medvetandet är ett exempel på ett starkt emergent system där inga teorier för de elektrokemiska låg-nivå-processerna i hjärnan kan förutsäga beteendet hos högre-nivå-tillståndet medvetandet. Vi vet ju att ett förståelsegap länge har brett ut sig mellan medvetna, subjektiva upplevelser som lukter, smärta eller tankar och den grundläggande fysiska materia som hjärnan är uppbyggd av.

Det är lite knepigt att föreställa sig ett starkt emergent system. Därför har jag i ett tankeexperiment, "Den hoppande roboten", konstruerat just ett sådant. Eftersom hjärnans neurala processer liknar de i tankeexperimentet, men är oerhört mycket mer komplexa, går det inte att komma ifrån slutsatsen att medvetandet också är starkt emergent. Vi kommer därför aldrig att kunna överbrygga förståelsegapet. En teori för medvetandet är omöjlig. Tag gärna en titt på min artikel och kommentera i den här bloggen.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

Kommentarer

Jag har lite svårt att förstå vad du menar när du hävdar att exempelvis ett fiskstims emergenta beteende inte kan beskrivas i form av dess uppbyggnad av de individuella delarna. Svärm, stim och andra flockbeteenden har ju, mig veterligen, kunnat modelleras och artificiellt återskapas i datoriserade simuleringar. Naturligtvis är mönstrena svåra att predicera (vi är trots allt inga laplacianska demoner), men det är ju inte detsamma som att man inte kan förklara emergensen utifrån de underliggande faktorerna. Det låter snarare som att du inte vill att det ska gå att förklara medvetandet utifrån en personlig agenda; av rädsla att förlora din "fria" vilja.

Man brukar använda begreppet "svag epistemisk emergens" för sådana fenomen som är alltför komplexa att inrymma i en teori, men som däremot kan simuleras med hjälp av datormodeller. Jag tar upp detta i min artikel, men bloggutrymmet är ju begränsat. I bloggen ville jag främst introducera begreppet emergens med enkla exempel. Du har helt rätt i att stimbeteenden har visats utgöra svagt emergenta fenomen på så sätt att de, åtminstone delvis, kan simuleras utifrån tre enkla antaganden om viss maximidistans etc.

En sak som jag funderat på sedan jag tog en kurs i medvetandefilosofi för några år sedan är: vad får man ut av att påstå att medvetandet inte kan förstås? De nya mysterianisterna med McGinn i spetsen anser ju att våra hjärnor är för begränsade i kognitiv förmåga att förstå sig på medvetandet (cognitive closure), exempelvis. Är det anledning att sluta försöka? Ska vi bara ge upp? Finns det inte anledning att försöka även om du och McGinn är av åsikten att det kanske inte går? Det finns ju flertalet exempel på individer genom historien som förklarat diverse fenomen oförklarliga eller omöjliga och som fått äta upp sin hatt.

Med ”cognitive closure” menar ju McGinn att vi människor har liknande svårigheter att förstå medvetandet som en ekorre har att förstå kvantmekaniken. Men liknelsen haltar eftersom vi människor dels har tillgång till språk, dels till formella system som matematiken, där vi kan formulera naturlagar och samband och härleda konsekvenser utifrån dem. Med dessa hjälpmedel tillgängliga kan vi hantera det mesta och inte råka ut för den ”kognitiva slutenhet” som drabbar ekorren. Min poäng är att det dock finns system som är så komplexa att de har emergenta egenskaper, som alltså inte kan reduceras till beståndsdelarna. De emergenta systemen är lika fysiska som andra system, de består också av vanlig materia och följer naturlagarna, men vi kan inte formulera teorier för dem. Hit hör medvetandet. Vi kan inte reduktionistiskt förklara hur emergenta mentala, subjektiva fenomen uppstår ur materia.

Inom mitt eget område, plasmafysiken, beskriver vi dynamiken hos system med en miljard gånger fler komponenter (joner och elektroner) än hjärnans 100 miljarder neuroner men som tur är räcker det med att vi behandlar kollektiva klusterbeteenden hos plasmat för att vi ska förstå vad som händer. Hjärnan har den ytterligare komplexiteten att inte enbart kluster av neuroner utan även enskilda neuroners beteende kan vara avgörande för enskilda tankeprocesser.

Men självklart ska vi fortsätta att studera hjärnan för att lära oss mer om enskilda, grundläggande processer som minnets funktion, upplevelse av stimuli, kognitiva egenskapers lokalisering etc. De ”neurala korrelaten till medvetandet” (NCC på engelska) som vi då kartlägger kan vara av stor vikt inom medicinen.     

Vad är det då för vits att konstatera att medvetandet inte kan förstås? Det finns två viktiga anledningar. För det första läggs mycken möda ned av filosofer för att dyrka upp ”mind-body problemet”. Insikten att emergens sätter stopp för den möjligheten innebär att filosofer kan använda sina krafter på andra problem. Här finns det likheter med hur matematiker före Gödel angrep komplexa problem som senare visade sig vara olösbara. För det andra är det så att konstaterandet att vi inte kan lösa mind-body problemet öppnar för viljans frihet. Anledningen är, som jag konstaterar i min artikel, att om individens beteende vore epistemiskt beräkningsbart eller simulerbart så vore beteendet också deterministiskt förutsägbart.

Behövs det någon förklaring. - Tydligen räcker det med att materien är tillräckligt komplex och värlorganiserad för att medvetande skall manifestera sig - eftersom vi själva består av enbart (?) materia och är medvetna - och då ligger det ju nära till hands att anta, att medvetande finns överallt där det finns ett skeende. - Styrkan i medvetandet beroende då av graden av välorganiserad komplexitet. - Som ett tips åt dem som vill skapa artificiell intelligens.

Lägg till kommentar