Annons

Naturlikt?

Författare: 

Publicerad

2013-07-02

En del böcker sätter ord på sådant som man själv ofta har tänkt, men inte formulerat. Naturlikt av Hillevi Ganetz är en sådan bok. Plötsligt får vaga funderingar och känslor stöd i en mediaforskares analyser.

Ganetz analyserar TV:s naturmagasin från 1960-talet och framåt, med särskild tonvikt på naturmagasinens syn på natur och maskulinitet. Det är inte femininiteten som tar sig olika form och uttryck i naturmagasinen, det är maskuliniteten. Det handlar inte bara om att samtliga programledare i samtliga naturmagasin är män ända in på 80-talet då Lena Liljeborg blir programledare som ensam kvinna bland män, utan också om hur natursyn och maskulinitet följs åt.

Naturmagasinen skildrar natur och utgör samtidigt en föreställning om natur. Naturen iscensätts på vissa vis i programmen, vilket i sin tur säger något om kulturen. I magasinen är naturen en manlig angelägenhet, där män ägnar sig åt jakt, fiske, manlig vänskap och åt att i rollen som experter visa och förklara naturen för tittarna. Det är män som håller i kameran, både i de professionella filmer som visas och i de insända amatörfilmer som naturmagasinen också låter sin publik ta del av. Kameran, liksom jaktvapnen, ingår i den teknik som till skillnad från diskmaskiner och symaskiner är maskulint genuskodad. Vapen förekommer i programmen under 60-talet eftersom jakt är ett vanligt inslag då, och jakten tycks lika viktig som kameran när naturen ska förklaras för tittaren. Både jakten och filmandet framstår som ett slags troféjakter, den ena bara lite mindre blodig än den andra.

Naturmagasinens natursyn och den maskulinitet som visas i programmen förändras över tid. Under 60-talet möjliggör naturen i naturmagasinen en pojkdröm där programledarna påminner om Robin Hood och hans män i full frihet från mammor, kvinnor och samhälleliga krav. En manlig gemenskap på egna villkor där ingen någonsin lämnas utanför kamratskapet. Jakt, fiske, fågelskådning och snickerier avlöser varandra, männen är ständigt tillsammans i ständigt pågående aktivitet.

När skildringen så småningom är framme vid 2000-talet, skisserar Ganetz en natursyn där naturen är pittoresk. Djuren i naturen framställs som intressanta små personligheter som vi har nöje av att lära känna, medan naturen är en plats för spänning, äventyr, lek och identitetsskapande genom extremsporter och resor till spektakulära platser. Då är naturen en plats att besöka då man tillfälligt lämnar staden bakom sig. Naturen blir en arena för spänningssökande, men inte en bas för en komplett livsstil som även innefattar bruk av naturen. Det i sin tur bidrar till att skapa en melankoli, en sorg över förlusten av den rurala maskulinitet som präglas av kroppsarbete och jakt i manligt kamratlig anda. Likt en förlorad oskuld saknar männen i programmen den rurala maskulinitet som saknar utrymme i det urbana livet, och staden framstår som en konstlad och artificiell miljö medan man i naturen kan finna ett slags äkthet.

Så utvecklas också en mer vårdande maskulinitet, med en mer vårdande än brukande syn på naturen. En natursyn som kommer till uttryck genom ekosofiska betraktelser där ekosofen, mannen, försöker förena en intellektuell förståelse av naturen och de ekologiska systemen med en mer känslomässig.

Ganetz menar att även ekosofens syn på naturen som något att vårda är utpräglat androcentrisk, precis som den natursyn som såg naturen som arena för jakt och manligt kamratskap. Detta trots att ekosofin handlar om att känslomässigt identifiera sig med naturen som den stora helhet i vilken vi alla ingår. Här blir hennes tankegång svårfångad. Ganetz beskriver ekosofen som en inkännande maskulinitet, men överger sin läsare och förklarar inte vad som gör den ekosofiska maskuliniteten så androcentrisk. Det är synd. Själv har jag många gånger snuddat vid just samma tankar, men inte kommit vidare. Här hoppades jag på Ganetz, men förgäves.

Boken är spännande för alla som intresserar sig för naturen och för hur naturen skildras. Boken erbjuder också tankegods att gå vidare med. Den öppnar för tankar om naturen som kanske annars inte hade blivit tänkta. Det man kan invända mot är språket. Språkhanteringen underlättar inte för den som vill nöjesläsa och bli lite allmänbildad utan alltför stor egen arbetsinsats.

Kommentera:

Dela artikeln:

Lägg till kommentar