Annons

Avgå, UD!

Författare: 

Publicerad

2006-03-21
Det nödvändiga offret till Myten om Det Politiska Ledarskapet har än en gång förrättats. I en tid när ledares förmåga att styra komplexa och gränsöverskridande samhällsskeenden är mindre än på mycket länge, så måste paradoxalt nog Myten bekräftas desto mer.Men apropå de komplexa och gränsöverskridande samhällsskeendena så är frågan om det inte snarare är Utrikesdepartementet som helhet som borde avgå. Redan på den tiden då UD var ensamt ansvarig för de utrikes relationerna var större delen av dess verksamhet meningslös. Som Tingsten skriver i sin självbiografi angående 20-talet: Ofta var det bara att skriva ad acta på några inkommande handlingar. Jag klagade hos min sympatiske chef, men fick svaret: 'Hur tusan tror du jag själv har det, jag har inte sett ett verkligt ärende på veckor!'. Idag är verksamheten i stort sett densamma, men med skillnaden att utrikes- och inrikespolitik är oupplösligt förenade. Ambassadernas betydelse som informationsförmedlare är mindre än någonsin. Den omvärldsorienterade politiken bedrivs på alla departement, särskilt sedan Persson - för övrigt en av hans bästa åtgärder - tog ifrån UD ansvaret över EU-samordningen. Utrikesdepartement och ambassader, dessa relikter från en tid när adelsmän var i behov av förströelse, kan med gott samvete avskaffas.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Vad finns det för bevis att 'ledares förmåga att styra komplexa och gränsöverskridande samhällsskeenden' verkligen var bättre förr? Menas bara globalisering eller har ledarna själva blivit mindre kompententa? Nog kan man argumentera att partier som suttit länge vid makten kan bidra till sådana effekter (och antagligen även motsatsen) men det låter som om det ligger mer bakom det hela.

Om man ska vara petnoga så står det inte "bättre förr", utan "sämre än på länge". I princip har ledarskapet alltid överskattats (men också mytologiserats, se t ex Moseböckerna som väl är den första managementbibeln - i dubbel bemärkelse). Men jag får ju stå för mitt ord och hävda att:-decentralisering och europeisering har minskat nationella ledares betydelse, se t ex på skola och regionalpolitik-politiker vill inte längre styra över ekonomin (Riksbanken), kan det inte heller (EUs konkurrensregler, svenska statsstödsregler)-tjänstemän styr i ökad utsträckning - t ex EU är en tjänstemannaregim. -de ekonomistiska idealen minskar politikers utrymme att göra satsningar-auktoritetstron är mindre, liksom den allmänna toleransen för fel, alltså vågar heller inte de politiska ledarna göra något av rädsla att göra felPatrik

Lägg till kommentar