Annons

Blind spot i blattdebatt

Författare: 

Publicerad

2006-05-17
Debatten om ”blattesvenskan” i DN Kultur under våren har varit spännande. Men bakom debatten finns också en obesvarad fråga: vems fel är det att vare sig invandrar- eller svenskelever kan svenska? Varför misslyckas den så kallade ”integrationen”?Eftersom Sverige är en regleringsstat så har vi givetvis en ”integrationspolitik”. Problemet är att ”integration” är ett av de mest undflyende av många undflyende politiska begrepp. För vad är egentligen ”integration”? Vad är det som ska integreras? I vad? Osäkerheten gör att vi kan vara tämligen säkra på att integration inte kan administreras fram politiskt.Det finns en ”blind spot” i den här debatten som säger ganska mycket om Sverige. Man utgår ifrån att någon myndighet – allrahelst den ständigt så förkättrade skolan enligt den moderna devisen 3U (Utbildning, Utbildning och åter Utbildning) – ska lösa problemet. Och visst är skolan viktig för att ge förutsättningar (det är heller inte svårt – höj statusen på läraryrket, höj framför allt lönerna, släng ut datorerna och tvinga eleverna att läsa böcker). Men i slutändan är det vi själva som har ansvaret. Vilka människor umgås du med, var bor du, vem anställer du på ditt företag, vilken attityd har du? Det är bara samhället självt som kan lösa ”integrationsproblemen”, inte några myndigheter.

Kommentera:

3

Dela artikeln:

Kommentarer

Jag säger inte att du har fel men är detta verkligen "forskning" snarare än fritt politiskt tyckande?

Det är förvisso fråga om en blind fläck. En av utgångspunkterna för "deblatten" är ju i själva verket att undvika en smärtsam klarsyn om missförhållandena som kunde leda till omprövning.Att återinförd bokläsning är en förutsättning för goda svenskkunskaper är ingalunda fritt tyckande, snarare en analytisk sanning.Apropå läraryrkets status: När jag för cirka femton år sen framhöll för en dåvarande kollega hur viktigt det var att höja densamma svarade hon hånfullt att det var hon inte alls intresserad av. Det hon prioriterade var hög hotellstandard under studiedagarna. Talet om att anknyta till elevernas vardag har lett till en tendens att i skolan dubblera fritiden. Den enkla lösningen av lektionsplaneringen blir då en videokassett. Läraryrket har avintellektualiserats. Språket är ju trots allt ett intellektuellt redskap. Men samtidigt också bärare av känslor och personlighet.Populism leder till vulgarisering.

Angående första kommentaren. Forskningsrelevansen i det jag skriver här har flera gånger ifrågasatts så jag måste ju ta det på allvar. Det jag skriver här är vad en gammal kollega i Lund en gång formulerade som "förargelseväckande statsvetenskap", dvs det bygger på forskning men är provokativt formulerat.1, Begreppet "integration" är extremt värdeladdat. Begreppet förutsätter att det finns något som "måste integreras" ("blattar" för att tala klarspråk) och något som det ska "integreras i" (svensk, nationell kultur). Detta visas av aktuell forskning, t ex pågående integrationsutredningar. Vad som är problematiskt gällande forskning och "tyckande" i den här frågan är att forskningen i så hög grad har medverkat till att definiera det nationella och "det andra".2, Vad man nu än menar med integration, så kan inte fenomenet åtgärdas med enbart politisk-administrativa tekniker. Ju mer vi utbildar folk, desto mindre verkar de lära sig om saker och ting. Det är främst samhällsmedlemmarna som avgör om man vill ha integration eller ej. Detta anser jag också bevisat av forskning. T.ex. skolan kan dock ge vissa förutsättningar, men det blir en snedvriden debatt (något som jag också tycker att forskare bör påpeka) om alla problem förläggs dit.3, Det jag i övrigt skriver om skolan kanske har lite mer karaktär av tyckande. När det gäller datorer är jag dock säker på min sak eftersom jag själv forskat om området och ständigt möter studenter som i skolan har lärt sig att kunskap är något som finns "på nätet" i stället för något som de konstruerar själva. Patrik

Lägg till kommentar