Uppföljaren en besvikelse

Publicerad

Efter att ha läst Lars-Olof Larssons lysande Gustav Vasa-biografi kastade jag mig lystet över uppföljaren om sönernas närmast sagoaktiga intriger. Tyvärr blev den en besvikelse. Medan den förra boken (nummer två i trilogin som inleddes med Kalmarunionens tid) gav ett samlat grepp om styre, land och folk där man samtidigt kom Gustav Vasas person liksom maktens natur ytterligt nära, är uppföljaren oerhört traditionell – följer kungarnas regeringsbestyr, utan att man fördenskull känner att man kommer dem närmare som personer. Tråkigast är att gamla vanföreställningar om att svenskarnas blodiga krig bara är nödvändiga försvarsaktioner mot danska och ryska aggressioner återkommer. Dessutom tillämpar Larsson en långtgående relativism, där närmast allt accepteras om man ser det ”med den tidens ögon”. Att blodiga massakrer fortfarande ursäktas med den typen av argument, tycker jag känns obehagligt.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor