Vem kan stoppa historikernas skrivdiarré?

Finns det läsvärda böcker på över 800 sidor? Jag kan bara komma på två: Dostojevskijs Bröderna Karamazov samt Joyces Ulysses. Insikten om att man som mer medelmåttig författare bör hålla sig kortare har inte nått fram till svenska historiker och historieskildrare. De verkar lida av nedärvt Rudbeckianskt storhetsvansinne. Fick Ernst Brunners Carl XII-biografi i recensionsex av en svensk tidning, och stönade av plåga. Just det – mer än 800 sidor! Peter Englund har mig veterligen inte vågat överträda denna gräns än, men tro mig – det är en tidsfråga! Och hans blogg är lika omfångsrik som hans historieböcker. Jag är övertygad om att herrar som Brunner, Englund och Dick Harrison, skulle kunna prestera över 500 sidor om personer som Ulrika Eleonora och Carl XIII! Men fenomenet breder också ut sig vid universitetens historieskrivning. Bland annat Lundainstitutionen har på senare år gett ut en doktorsavhandling som påminner mer om en telefonkatalog än en akademisk avhandling till såväl layout som innehåll. Men föralldel, fenomenet finns internationellt också. Jag har på senare tid t ex försökt plåga mig igenom Montefiores uppenbarligen totalt oredigerade Stalinbiografi. Jag instiftar härmed ett pris till den som förmår skriva en svensk kungabiografi på under 200 sidor! Jag är övertygad om att jag aldrig behöver dela ut det.