Annons

Putins plats i historien

Författare: 

Publicerad

2014-09-30

Vilken historia bör vi aktualisera för att bäst förklara och förstå Vladimir Putin och hans politik? Att han som gammal överstelöjtnant i KGB är ett barn av sovjetperioden är uppenbart. Visserligen har han inte mycket till övers för kommunismen, men det hade man inte heller i Sovjetunionen, åtminstone inte under de sista decennierna. Den så kallade sovjetideologin var en egenartad blandning av egentligen oförenliga nationalistiska och socialistiska samhällsidéer, men den viktigaste ingrediensen var en statsnationalism med tonvikt på ekonomisk och militär modernisering, inre stabilitet, bibehållen stormaktsstatus och rysk företrädesposition. Den underhölls främst av politiker, statstjänstemän och militärer som såg på västmakterna med misstänksamhet och förakt. För dem var tiden från att Gorbatjov startade sitt reformverk till att Putin blivit varm i kläderna i Kreml en Golgatavandring. Men det finns anledning att söka sig längre tillbaka i den ryska historien. Om man gräver ut den ryska historiska myllan, framträder två arkeologiska skikt som knyter huvuddragen i den sovjetiska utvecklingen till betydligt djupare processer och strukturer. Från 1400- till 1800-talet förvandlades Ryssland från en liten Moskvastat till ett gigantiskt imperium. Ryssarna uppfattade sig inte som ett etniskt utan snarare som ett imperiebärande kollektiv, alltid med statsmaktens bästa för ögonen. Yttre expansion gick hand i hand med inre konsolidering. När Ryssland med första världskriget och bolsjevikernas statskupp försvann ur historien, dröjde det inte många år innan ett nytt imperium bredde ut sig. Efter andra världskriget var det fullt utbyggt. Det andra kulturskiktet tar sin utgångspunkt i Peter den stores vilja att modernisera Ryssland i början av 1700-talet. Därefter har samhällets modernisering varit ett förstahandsmål, men alltid en obalanserad sådan, med stark betoning på ekonomisk och militär utveckling, men aldrig på demokrati och mänskliga rättigheter. Så fortsatte också moderniseringsdriven efter Tsarrysslands fall, enligt formeln ”sovjetmakt plus elektrifiering”. Detta är två kulturskikt som Putin och hans maktpolitik står stadigt förankrad i. Historiska mönster är inte förutbestämda, men ack så djupa och verkningsfulla.      

Kommentera:

Dela artikeln:

Lägg till kommentar