Annons

Hjärnskada gör oss till moraliska utilitarister?

Författare: 

Publicerad

2008-02-13
Utilitarism är en normativ moralteori som utgår från att det rätta moraliska valet alltid är det som har de bästa konsekvenserna. De bästa konsekvenserna brukar ofta mätas i termer av lycka. Den rätta handlingen är därmed den som mest ökar lyckan i världen. Att jämföra med t ex pliktetik som istället utgår från att vi har vissa plikter att uppfylla oavsett vad ens handlingar får för konsekvenser. Ett exempel på en sådan plikt kan vara: Du ska inte ljuga. Det innebär att det är fel att ljuga i alla lägen. En utilitarist ser istället till vilka konsekvenser en lögn kan få i det enskilda fallet. Ibland kan det förefalla riktigt, som när nazisterna knackar på dörren och frågar om man har några judar gömda i lägenheten. Utilitaristiska resonemang kan i mångas ögon dock även få svårsmälta konsekvenser. Som att man bör döda ett barn om man genom detta räddar livet på två andra. ”Spårvagnsexemplet” är ett tankeexperiment för att testa människors moraliska intuitioner. Föreställ dig att du står vid en växel och en spårvagn kommer rusande i okontrollerbar hastighet. Om den fortsätter förbi växeln kommer den köra rakt in en grupp människor som står på spåret. Du har emellertid möjlighet att lägga om växeln så att vagnen kommer in på ett stickspår. På det spåret står endast en person. Vad gör du? I ett annat scenario ska du föreställa dig att du står på en bro över spåret och ser vagnen komma rusande. På andra sidan bron står återigen en grupp personer. Bredvid dig står en stor och tung person. Bör du knuffa ner denna person för att på så vis hindra spårvagnens framfart? I bägge fall handlar det om huruvida man bör offra livet på en person för att rädda livet på andra. Det första exemplet är dock mer opersonligt, det enda man behöver göra är att lägga om en växel, i det andra fallet blir det mer personligt – här ska man handgripligen knuffa en annan människa framför en spårvagn. Den kände neurologen Antonio Damasios forskargrupp har visat att människor med vissa skador i prefrontala cortex (pannloben) tenderar, till skillnad från personer i en kontrollgrupp, att svara på samma vis i både det personliga och det opersonliga exemplet. Personer i kontrollgruppen var dock mycket mindre benägna att säga att de skulle knuffa en person från en bro för att rädda livet på en större grupp människor, än de var att lägga om en växel.

Kommentera:

5

Dela artikeln:

Kommentarer

Jag blir tvungen att fråga om det finns någon filosofisk skillnad mellan konsekvensetik - som utilitarism - och pliktetik.På ytan verkar de två olika etiksystemen helt olika: Det handlar om att från början bedöma något som rätt eller fel, eller att se till konsekvenserna. Men även utilitarism har ju en doktrin som (vad jag vet) utan motivering utgår från att mest lycka för flest personer är det bästa - utan att se till konsekvenserna av det.Så: Vad är egentligen skillnaden mellan konsekvensetik och pliktetik? Finns det någon skarp skiljelinje?

Bra fråga! Skillnaden mellan de två idéerna är att konsekventialister tänker sig att en handlings riktighet hänger enbart på handlingens konsekvenser. Pliktetiker anser istället att handlingar är goda eller onda oavsett konsekvenserna: det är vår plikt att aldrig ljuga, aldrig döda, att hålla löften etc. Men man skulle ju kunna säga att av konsekvensetik följer att det är vår plikt att välja det som har de bästa konsekvenserna. Utilitarismen säger ju att det rätta är att maximera lycka/nytta.

Konsekvensetik eller utilitarism blir ju lätt absurd när man drar den till sin spets. Om man tar organdonation som ett exempel så skulle man ju kunna säga att det är rätt att ta alla organ från en levande, ensam individ och ge dessa till ett antal recipienter med en stor skara släkt och vänner. På detta sätt har man ju maximerat lyckan för största antalet individer. Man kan också vända på det och säga t.ex. att en känd återfallsförbrytare inte skall få ett organ transplanterat eftersom han då löper risk att skada andra genom att man gör honom frisk. Detta diskuterades i ett abstract vid European Society for Organ Transplantations årliga kongress i 2007. Tyvärr dök inte föreläsaren upp så debatten uteblev. Föreläsningen skulle handla om det var rätt att transplantera en känd pedofil och då potentiellt utsätta andra barn för denne förövare. Detta är intressant men knappast något som sjukvården skall ta ställning till.

Är det inte så att det är olagligt att mörda en person genom att knuffa ner honom framför spårvagnen, medan det är tillåtet att rädda gruppen med människor genom att växla om vagnen (jag tror inte rätten skulle se det senare som vare sig adekvat kausalitet eller uppsåt att mörda).Om jag har rätt i den legala bedömningen och de flesta kan antas göra samma bedömning så är det inte så konstigt att man väljer att minimera sitt eget fängelsestraff i exempelsituationerna. De med hjärnskada kanske inte hade samma självbevarelsedrift eller omedelbar kunskap om lagen och därför inte gjorde någon skillnad på situationerna.

Enligt utilitarismen skulle man också kanske kunna hävda att olyckan minimeras om man inte i något utav fallen växlar spår på något sätt. Detta eftersom det skulle vara färre personer med trauman efter olyckan som lever. Tänker jag ovanligt fel?

Lägg till kommentar