Annons

Före Big Bang?

Författare: 

Publicerad

2007-12-11
I detta mitt första blogginlägg vill jag ta upp den debatt kring tro och vetande som under det senaste året fått en allt större aktualitet. En av de ständigt återkommande frågor som dyker upp i dessa sammanhang handlar om vad vi kan veta om universums skapelse. En del hoppas och en del fruktar att man där når en gräns bortom vilken vi aldrig kan komma. Och visst, man kan ha förståelse för att dessa frågor känns stora och svåra och att det är lätt att filosofera vilse. Men lustigt nog förekommer det inte bara hos allmänhet, utan även hos de som ligger ämnet lite närmare, ofta missförstånd när det gäller gränsen mellan vad som är vetenskapligt väl ställda frågor och vad som för alltid måste förbli obesvarat.Ett sådant påstående är att det är meningslöst att fråga sig vad som inträffade innan Big Bang. Argumenten kan vara av olika slag och rakt motsatta. Ibland handlar det om förhoppningar med religiös anstrykning, ibland handlar det om förment vetenskapsfilosofiska argument.Men allt är lika fel. Sedan 20 år tillbaka sysslesätter man sig inom kosmologin regelmässigt med tiden för Big Bang. Det handlar om inflationsteorin. Den beskriver hur universum före Big Bang utgjordes av ett snabbt expanderande rum fyllt med vakuumenergi. I samma ögonblick som inflationen upphörde omvandlades vakuumenergin till strålning och materia. Detta ögonblick svarar mot Big Bang. Teorin för inflationen ger precisa förutsägelser som bekräftats med hjälp av observationer av den kosmologiska bakgrundsstrålningen. Sedan kan man förstås fundera vad som orsakade inflationen, och det är också precis vad många teoretiska fysiker och kosmologer arbetar med.Föreställningen om att Big Bang markerar vetenskapens slut är med andra ord sedan länge föråldrad. Och den som vill finna gränser för vad som är möjligt att studera med naturvetenskapliga metoder får leta på andra ställen.

Kommentera:

6

Dela artikeln:

Kommentarer

Hej Ulf!Jag kan inte låta bli att höja en aning på ögonbrynen inför ditt påstående, att Big Bang inträffade först efter det att inflationsfasen upphörde. Jag har alltid levt i den föreställningen, att Big Bang definierar den tidpunkt då inflationen startade.Med din ståndpunkt underlättar du den optimistiska argumenteringen om kosmologins och fysikens landvinningar avseende tiden före Stora Smällen, men jag tycker ändå inte, att ditt resonemang når ända fram.Men oavsett var i tiden man placerar Big Bang, så råkar man ändå i trångmål, när det gäller att skapa en beskrivning av skeendet under tiden före inflationsutbrottet, alltså i det mycket unga universum, vid tidpunkten mycket nära noll då rummet och tiden skapades. Här bryter ju alla våra ekvationer och mentala bilder samman. Vi har egentligen inte den minsta aning om universums väsen eller vad som hände i detsamma under denna period.I strängteori antas, att rumtiden utgör en sorts väv bestående av "hopflätade" strängar. Men samtidigt sägs, att strängarnas vibrationsmönster verkar och finns i rumtiden.Detta går inte ihop!Vad strängteorin saknar och i hög grad behöver, är en formulering av ett medium som är vad man kallar bakgrundsoberoende, ett tillstånd där varken rum eller tid existerar, ett Icke-vara om man så vill - ett hittills okänt fundament på vilket strängar och därmad själva rumtiden vilar.Men vi har hittills inte nått några framgångar när det gäller att beskriva en sådan existens.Att lyckas med detta förefaller vara en mycket svår nöt att knäcka, ja det är kanske det största olösta problemet strängfysiken har stått inför.Kan man hitta en grundläggande lag som ger insikt i denna fråga, har man måhända tagit ett gigantiskt steg mot en fullödig förståelse av tillvaron.Innan dess är vi nog tvungna att leva med tanken, att vetenskapen inte kan förklara allt.

Komplettering av ovanst. med mitt namn och min e-postadress.God Jul och Gott Nytt År

Nils!Genom att utnyttja observationer och känd teori kan man dra slutsatsen att vårt universum för nära 14 miljarder år sedan befann sig i ett tillstånd av oerhörd täthet och hetta. Sedan dess har universum expanderat, glesnat och kallnat. Detta är innehållet i den urprungliga Big Bangmodellen och det täta och heta tillståndet brukar kallas Big Bang.Nästa fråga handlar om vad orsaken till Big Bang är. Det finns flera skäl att tro att detta tillstånd av oerhörd täthet och hetta föregicks av något annat: inflationen. Vad som i sin tur orsakade denna är en viktig del av dagens forskning inom fundamental fysik och kosmologi.Det är en vanlig missuppfattning att Big Bang skulle definiera någon slags startpunkt för inflationen. Men ett sådant språkbruk är olyckligt och missvisande. Inflationen är verkligen någonting nytt utöver den gamla Big Bangmodellen och tar oss ytterligare steg på vägen mot förståelse av vad som hände. Dessutom tillför inflationen också en annan insikt. Det är alls inte säkert att det finns något väldefinierat första ögonblick --någon tid noll. Inflationen kan vara del av en historia som sträcker sig hur långt bakåt i tiden som helst. I ljuset av detta blir det praktiskt väldigt knepigt att använda ordet "Big Bang" för något som eventuellt föregick inflationen. Och som dessutom inte alls behöver ha varit någon "Bang". Vare sig stor eller liten. Om den alls fanns.Det vi däremot säkert vet är att det finns en tidpunkt som markerar när den materia och energi som fyller dagens universum skapades. Denna väldefinierade händelse kallar vi för Big Bang och det svarar också mot slutet av inflationen. Att löst förknippa Big Bang med ett ögonblick då tid och rum skapades är en kvarleva från populärvetenskapliga beskrivningar med minst ett par decennier på nacken. Framstegen inom modern kosmologi innebär att det är hög tid att skärpa definitionen också i populärvetenskapliga sammanhang. Det är definitivt inte en fråga bara om ord. När man populariserar ett ämne är orden det enda vi har och det är mycket viktigt att associationerna blir rätt.

Naturligtvis kan jag som intresserad lekman inte gå in på någon diskussion om detaljer när det gäller skeendena kring Big Bang-scenariot, men jag tycker mig kunna konstatera, att det, även bland ksmologer, uppenbarligen råder skilda uppfattningar om mångt och mycket, när det gäller detta tema.Jag skulle i stället vilja anlägga ett mera filosofiskt/existentiellt perspektiv på din frågeställning.Kan naturvetenskaperna nå ända fram till vishetens källa? Kan man hoppas, att en rent reduktionistiskt inriktad forskningsmetodik leder fram till ett slutgiltigt svar på frågan: Hur är vårt universum konstruerat?Enligt min mening är svaret - nej!Varför? Jo, därför att vi aldrig kan åberopa fullständig objektivitet när vi vill beskriva världen. Inte ens det mest objektiva språk som konstruerats, nämligen matematiken, kan i slutändan hjälpa oss.Matematikprofessorn Sten Kaijser tar upp detta i en tänkvärd artikel i Forskning och Framsteg 2006:2 med titeln "Matematik - uppfunnen eller upptäckt?", där han bl.a. skriver: "Matematikens existentiella frågor är av samma natur som andra existentiella frågor. De har inga absoluta svar utan är att betrakta som trosfrågor där var och en blir salig på sin tro."Låt mig ta upp ett annat citat av betydelse:Tor Noerretrander skriver i boken "Märk världen": "Inom matematiken och beräkningsteorin har det stått mer och mer klart, att objektivitetens grundval är subjektiv, att inget formellt system kommer att kunna bevisa sig självt".Universum innehåller per definition allt vi kan föreställa oss, även våra tankar. Eftersom du och jag, in i minsta elementarpartikel, är en del av det universum vi vill beskriva, blir våra tankar OM universum i slutändan tankar som försöker tänka sig själva. Här lurar en paradox. Ju mer vi strävar efter tillvarons innersta väsen desto mer närmar vi oss vägs ände. Instängda i vår egen subjektivitet, våra fullständigt privata tolkningar av verkligheten, når vi till sist "den gräns bortom vilken vi aldrig kan komma".

Nils!Det du tar upp har mycket att göra med motivet bakom mitt inlägg. Jag håller nämligen helt med dig om att det tycks finns principiella och intressanta begränsingar gällande vårt vetande. Men min poäng är att Big Bang inte är ett bra exempel i detta sammanhang. Det kan mycket väl visa sig att Big Bang har lika lite eller mycket med vetenskapens absoluta begränsningar att göra som forskning kring solsystemets skapelse har det.De frågor man nu ställer kring hur det gick till när vårt universum skapades är naturvetenskapligt väldefinierade och det finns gott hopp om att kunna testa ideerna mot observationer. Kanske kommer vi snart att ha möjlighet att beskriva skapelsen av både vårt eget och andra universa. Kanske tar det längre tid. Men det finns inget uppenbart principiellt problem. Visst kan man argumentera för att de nya svaren bara leder till nya frågor och själva gåtan bara förskjuts ytterligare ett steg. Men detta är alls inte "bara" utan tvärtom det karaktäristiska för goda naturvetenskapliga problemställningar. Det är just när svar på gamla frågor leder till nya som forskningen blir fruktbar och leder till ett ökat vetande.Men var går då gränsen för det mänskliga vetandet? Jag tror att det lättast söks på annat håll. Dels i form av frågor som inte är naturvetenskapligt väldefinierade. Åtminstone inte än. Det finns alltid det där extra "varför?", som naturvetenskapen genom att effektivt fokusera på "hur" undviker.Dels misstänker jag att det är i studiet av vårt eget tänkande och medvetande som vi kommer gränsen som närmast. Och i det sammanhanget kan frågor om universums uppkomst förefalla nog så simpla.

ELEKTROMAGNETISM ÄR KANSKE INTE ETT RESULTAT AV BIG BANG - UTAN DEN LÄNK SOM SKAPADE BIG BANG? Enligt vakuumpartikel-teorin så består vakuum av partiklar i elektromagnetismens vilostadie. Enligt detta förslag så behöver inte materia och de fyra naturkrafterna ha sitt ursprung i en Big bang från en infinitiv liten punkt, utan en “Suck bang” där ett enormt moln av vakuumpartiklar, (mörk energi) imploderade. Sammanslagningen skapade de första grundstenarna till materia, vars kärnreaktion omgående fick anhopningen att explodera i det vi kallar Big bang. Och den ”kosmiska bakgrundsstrålningen” kanske inte är ett eko från Big bang utan vakuumets energipartiklars egen melodi, och anledningen till att strålningen verkar vara likartad överallt i universum? Vi måste även börja inse att all materia och alla olika ”elektromagnetiska krafter” har ett gemensamt ursprung och alla bär på ”pusselbitar” till den länge sökta ”teorin om allt”. Fryken.com framför även en teori som kan ge atomen massa utan Higgs partikel - Genom att både materia och vakuum är uppbyggt av elektromagnetism och dess minsta beståndsdel som de kallar vakuumpartikel. Där atomen får massa genom att ett stort antal hårt bundna vakuumpartiklar i materia växelverkar med svagare bundna vakuumpartiklar i omgivningen via "fria" vakuumpartiklar, således aktiverade av sagda "vibrerande" kärna. (Principen är den samma som i Higgs-fältet men där det är själva ”kärnan” som ger massa). Vi kan idag även se galaxer på över 13 miljarder ljusårs avstånd från jorden och ser det som helt omöjligt att de skall ha hunnit dit, och även bildats, på bara några hundra miljoner ljusår efter Big bang. Och om galaxerna färdades i ”överljusfart” – Varför skulle de ha tvärbromsat till den hastighet och plats galaxen hade, när ljuset vi ser i dag lämnade den, för 13 miljarder år sedan? Läs mer på Fryken.com
Vad finner du mest osannolikt med detta förslag, Ulf?

Lägg till kommentar