Annons

Vad är forskning ­bra för?

Författare: 

Publicerad

2015-05-06

I Sverige kommuniceras många nya forskningsresultat med pressmeddelanden. De skrivs av informatörer på universitetens kommunikationsavdelningar och de gör ett jättebra jobb, men jag ifrågasätter om inte nyttoaspekten har fått för stor roll. Var försvann nyfikenheten som drivkraft för människor?

Jag brukar spana in väderprognosen varje dag. Kommer det att regna imorgon? Visst, vädret blir som det blir men nyfikenheten gör att jag ändå spanar in SMHIs hemsida – men vad är nyttan med det? När jag pratar med gymnasieklasser om ekologi är det alltid någon som frågar om vad nyttan med fästingar är. Mitt standardsvar är att ge en motfråga: vad är nyttan med människor?

När Ulf Danielsson pratar om big bang, strängteori och parallella universa är det aldrig någon som sträcker upp handen och frågar “vad är nyttan med detta för mig?”, men när forskargrupper undersöker den evolutionära kapprustningen mellan malariaparasiter och fåglar är frågan ofrånkomlig. Ja, i själva verket tar informatörerna sin utgångspunkt i nyttoperspektivet.

Världen finns inte till för oss, men visst, om vi lär oss förstå världen kan livet bli lättare för människor i framtiden.

Det människocentrerade nyttoperspektivet har dragits så långt att det blir fördummande, för vad är nyttan för mig som person att jag får veta att den globala medeltemperaturen ökar och kommer att fortsätta att göra så i den närmaste framtiden? Det ger mig inget här och nu. Får jag någon fördel av att veta att antalet arter på jorden minskar i en hastighet av massutdöendeproportioner? Den sibiriska tigern har aldrig gjort något för mig. Visst, det kan vara kunskap som kan rädda mänskligheten i framtiden, men det ger mig inte självserverande middagar eller förlänger min förväntade livslängd. Och hur ska jag använda kunskapen om att universum till största delen består av mörk energi? Utöver schysta one-liners på en Star Wars-fest?

Själv har jag alltid vänt mig till de stora frågorna; varför är vi här, hur kom vi hit och hur började det hela? Det ironiska är att stora vetenskapliga genombrott också verkar ha byggt på nyfikenhet snarare än ett nyttoperspektiv. Jag skulle önska att nyfikenheten återtog sin plats i populärvetenskapliga sammanhang. Jag tycker verkligheten är alldeles för spännande för att reduceras till ett redskap som ska behaga mig.

Vad tycker du?

Kommentera:

2

Dela artikeln:

Kommentarer

Jag håller med om att verkligheten är alldeles för spännande för att reduceras till ett redskap. Inlägget tar bara upp 'liten' användning av redskapet. Massförstörelsevapen och övervakningsteknik är också frukter av forskning. Stater och multinationella koncerner använder (och missbrukar) alltså forskning i en skala som enskilda medborgare inte kan värja sig mot. Speciellt inte i totalitära regimer.

Tack Emil.
Intressant att du ifrågasätter. Satt med min lärare för några veckor sen och jag kunde inte begripa vad rimligheten och värdet var i att utföra en uppgift utifrån en specifik mall. Jag bad henne förklara vad det är jag bevisar genom att behöva följa en mall hellre än att bidra med någon ny vinkel.

Jag kände mig lite dum som ifrågasatte. Dagen efter kom hon fram till mig och sa, ja Lina, dina frågeställningar igår fick mig att ifrågasätta mig själv och vad det egentligen fyller för mening. Det tog mig flera timmar att komma fram till vad syftet är med uppgiften.

Det var inte så enkelt att motivera som hon hade tänkt, ingen hade ifrågasatt som jag innan men hon tackade mig för insikten om att, som lärare blir man lätt blind och och följer i gamla spår men utan att egentligen veta varför.

lags tackade henne tillbaka för hennes uppriktighet. Att våga ifrågasätta ett system är ändå viktigt, både för den som lär ut och för den som ska bevisa....det som anses ha värde. :)

Lägg till kommentar