Kommenterat

I mörkret bortom Higgs

Hur orkar alla konspirationsteoretiker, kan man undra? (Man ser en global konspiration framför sig ... inte riktigt.)

Partikeln med den energu som förväntades från en partikel i Higgsfältet medför att en eller annan variant av det senare är funnet. Man vet dock inte om det är den förväntade enklaste formen, utan måste testa mer för att skilja de möjliga varianterna åt.

"The presence of this field, now believed to be confirmed, explains why some fundamental particles have mass when, based on the symmetries controlling their interactions, they should be massless."

" More studies are needed to verify that the discovered particle has properties matching those predicted for the Higgs boson by the Standard Model, or whether, as predicted by some theories, multiple Higgs bosons exist.[3]"

[ https://en.wikipedia.org/wiki/Higgs_boson ]


Dödsögonblicket i hjärnan

Jag satt vid en anhörigs sjukhussäng. Jag hade blivit uppringd från sjukhuset där de meddelade mig att hon hade stilla somnat in. Jag hade en ca 10 minuters färdväg till sjukhuset och grämde mig något oerhört att jag inte funnits vid hennes sjukhussäng den sista stunden.

När jag anlände till sjukhuset fick jag vänta en liten stund innan jag fick gå in till henne. Sköterskorna hade gjort i ordning henne, tänt ett ljus och lämnat mig ifred med henne. Jag satt och såg på det lilla ansiktet i sina lindor som sköterskorna hade satt dit runt hennes huvud och under hennes haka. Jag tänkte på hur fridfull hon såg ut nu när hon var befriad ifrån alla smärtor som cancern hade förorsakat henne.

Mina tankar flög verkligen hit och dit när minnena travdes om vart annat. Helt plötsligt var det som om den döda kroppen fyllde rummet med ett ljud som påminner starkt om när ström läckt ut, ett surrande som man kan höra när man går under stora kraftledningar ute i naturen. Ljudet blev allt högre och helt plötsligt var det som om det varvade upp sig. Jag fick en känsla av att hela väggen där fönster fanns helt försvann för en sekund och det här ljudet passerade ut i det fria, befriad från den döda kroppen. - Det må låta helt snurrigt men i samma ögonblick hade det hänt någon med den döda kroppen, att det bara var ett skal som lämnats kvar i sjukhussängen rådde ingen som helst tvekan om. HON var inte längre där och jag kände inombords något som inte gick att ta minste på hon var äntligen helt fri från den plågade kroppen. Efter den händelsen har jag totalt förändrat bilden på människokroppen och synen på döden.

Men det skulle ta ännu fler år innan jag verkligen insåg och förstod vad som hade hänt vid hennes dödsbädd. Nu förstår jag fullt ut att kroppen är verkligen energi och inte "kött och blod" som jag fått mig itutat ända sedan den dagen jag såg dagens ljus. Genom kvantfysiken har jag också förstått att energi aldrig kan utplånas bara omvandlas och den insikten fick jag efter att jag läst lite kvantfysik för att kunna förstå vad som egentligen händer i kroppens atomer. Anledningen till det var att min neurologläkare som hade skickat mig på MR, sa att han skulle ratta in mig på P 1 MR-dagen. Jag undrade vad han menade. Visste jag verkligen inte det, undrade han. Nej, svarade jag ärligt och då förklarade han för mig att det är kroppens egna atomer som sänder, att det är det som MR går ut på. Det fick mig att stega iväg och sluka ämnat kvantfysik.

Jag fick också den fulla insikten om att alla kvantfysiker och matematiker av högre graden när de nått tillräckliga insikter slutligen blivit djupt andliga, inte troende men just andliga. Det här försökte jag förklara för en av våra vänner vars pappa hade gått samma väg. Men den sonen var ännu inte mogen att ta in den kunskapen om sin far, som givit ut en massa matematiska böcker i England och förklarat de "det stora tingen" i dessa böcker. Jag hoppas att han en vacker dag kommer till insikt att hans far lämnat efter sig en guldgruva om livet självt.


Medvetandet - kommer vi att förstå det?

Behövs det någon förklaring. - Tydligen räcker det med att materien är tillräckligt komplex och värlorganiserad för att medvetande skall manifestera sig - eftersom vi själva består av enbart (?) materia och är medvetna - och då ligger det ju nära till hands att anta, att medvetande finns överallt där det finns ett skeende. - Styrkan i medvetandet beroende då av graden av välorganiserad komplexitet. - Som ett tips åt dem som vill skapa artificiell intelligens.


Medkänsla och empati är inte samma sak

Den egna gruppen är viktig och empati är viktigt eftersom den begränsar oss så att vi inte bränner ut oss. Människan är inte menad att ha empati för större grupper människor det kan vara evolutionärt. Samhället är det som behöver ändrad mer än att lära människor medkänsla. Ju förr vi förstår detta desto fortare kan vi minska utbrändheten.


Medvetandet - kommer vi att förstå det?

Med ”cognitive closure” menar ju McGinn att vi människor har liknande svårigheter att förstå medvetandet som en ekorre har att förstå kvantmekaniken. Men liknelsen haltar eftersom vi människor dels har tillgång till språk, dels till formella system som matematiken, där vi kan formulera naturlagar och samband och härleda konsekvenser utifrån dem. Med dessa hjälpmedel tillgängliga kan vi hantera det mesta och inte råka ut för den ”kognitiva slutenhet” som drabbar ekorren. Min poäng är att det dock finns system som är så komplexa att de har emergenta egenskaper, som alltså inte kan reduceras till beståndsdelarna. De emergenta systemen är lika fysiska som andra system, de består också av vanlig materia och följer naturlagarna, men vi kan inte formulera teorier för dem. Hit hör medvetandet. Vi kan inte reduktionistiskt förklara hur emergenta mentala, subjektiva fenomen uppstår ur materia.

Inom mitt eget område, plasmafysiken, beskriver vi dynamiken hos system med en miljard gånger fler komponenter (joner och elektroner) än hjärnans 100 miljarder neuroner men som tur är räcker det med att vi behandlar kollektiva klusterbeteenden hos plasmat för att vi ska förstå vad som händer. Hjärnan har den ytterligare komplexiteten att inte enbart kluster av neuroner utan även enskilda neuroners beteende kan vara avgörande för enskilda tankeprocesser.

Men självklart ska vi fortsätta att studera hjärnan för att lära oss mer om enskilda, grundläggande processer som minnets funktion, upplevelse av stimuli, kognitiva egenskapers lokalisering etc. De ”neurala korrelaten till medvetandet” (NCC på engelska) som vi då kartlägger kan vara av stor vikt inom medicinen.     

Vad är det då för vits att konstatera att medvetandet inte kan förstås? Det finns två viktiga anledningar. För det första läggs mycken möda ned av filosofer för att dyrka upp ”mind-body problemet”. Insikten att emergens sätter stopp för den möjligheten innebär att filosofer kan använda sina krafter på andra problem. Här finns det likheter med hur matematiker före Gödel angrep komplexa problem som senare visade sig vara olösbara. För det andra är det så att konstaterandet att vi inte kan lösa mind-body problemet öppnar för viljans frihet. Anledningen är, som jag konstaterar i min artikel, att om individens beteende vore epistemiskt beräkningsbart eller simulerbart så vore beteendet också deterministiskt förutsägbart.


Sagan om inaveln och vargen

Skandinaviska vargar, vad är det? De "vargar" som finns i Sverige och Norge utgör en randpopulation till den ryska och är ingen specifik art som därigenom skulle åtnjuta särskilt intresse. Vidare har vi tillräckligt med utbyte. Allra helst sett mot att själva beräkningen om inavelsgrad och behov av förnyelse bygger på en felaktig modell. Läs Dag Lindgrens utredning kring detta.


Sagan om inaveln och vargen

Vargen i Italien tillhör samma art som den varg som finns i Skandinavien. Viss storleksskillnad finns inom arten, mest markant är att vargarna i Nordamerika kan bli betydligt större än de i Europa. I stort sätt alla vargar i Europa tillhör en gemensam population som fått kontakt med varandra på senare tid. Till viss del är de 2000 spanska vargarna lite isolerade, men de har å andra sidan inte genomgått samma genetiska nålsöga med utrotning som de Skandinaviska vargarna. Det är också de Skandinaviska vargarna som utmärker sig genom att vara mest isolerade. Det finns alltså, genom det genetiska utbytet mellan delpopulationer av varg i Europa, ingen grund för att dela in dem i underarter (förövrigt en otydlig del av taxonomin).


Sagan om inaveln och vargen

Nej, jag tycker att du har fel. Vi har inte den genetiska insynen (vill vi?) så att vi kan gå in och säga vilket djur som är "genetiskt viktigt" på grund av någon specifik genetisk egenskap. Det som eftersträvas med det som kallas "genetiskt viktiga" djur är att de inte kommer från den inavlade Skandinaviska vargstammen. Fler invandrade djur i en individrikare (fler familjegrupper) Skandinavisk vargstam är det som kan leda till en långsiktig överlevnad av varg i Skandinavien. De behöver ha en kapacitet, genom genetisk mångfald, till att möta de utmaningar som framtiden kan ha i sitt sköte. Vilka dessa är kan vi inte veta idag. Det är biologi vi pratar om, inte "genetisk ingenjörskonst". Sådant begravde vi på 1940-talet.