Annons

Har du samma smak som en neandertalare?

Författare: 

Publicerad

2010-05-21

För någon dag sedan hängde jag halvsovande över frukostbordet och lyssnade på radio. Ut strömmade Vetenskapsradion i P1 som handlade om en möjlig koppling mellan kreativitet och schizofreni. Kluven som jag är började jag tänka på hur frukostkaffet kan smaka olika för dig och mig, och lurade på om det var lika splittrat för neandertalare? I programmet, och i den vetenskapliga artikel där forskningsresultaten presenterats, förs det fram en möjlig evolutionär förklaring till varför den genetiska variation som kan leda till schizofreni inte försvunnit under historien. Förklaringen bygger på att just den genetiska variationen också för med sig den positiva egenskapen kreativitet. Alla vill vi ju vara kreativa, eller hur? Men det var varken kreativitet eller schizofreni i sig som fick mig att börja tänka, utan frågan om vad det genetiska arv av neandertalare som många av oss bär om kring på kan ha för funktion.

Tycker du att kaffe, brysselkål och grapefrukt smakar väldigt beskt? Då kanske du är en person med superkänslig smak. Runt världen varierar människors smakkänslighet, men det är inte bara hos människor som smaken varierar. Just din förmåga att känna smaker är något som du kanske delar med några utdöda neandertalare eller dagens schimpanser. Därför kan det vara rimligt att det precis som för kreativiteten finns en fördel med att vara superkänslig för bittra smaker – men är det den enklaste förklaringen?

Kan det vara en slump? Kan mutationer i berörda gener lite hipp som happ ha orsakat variation i möjligheten att uppleva bittra smaker? Men nej, det verkar vara lite mer komplicerat än så. Människor och neandertalare verkar ha samma typ av genetiska förändringar, orsakade av samma mutationer, som gör några av oss till superkänsliga smakfantaster medan andra är mer okänsliga för det bittra. Schimpanser, å andra sidan, har en annan genetisk förändring som leder till samma variation i smakkänslighet.

Smaken är som baken. Ibland kan det vara en fördel att inte vara allt för känslig för bittra smaker. Om det finns ont om mat är det nog ofta bättre att sätta i sig det lilla som finns än att envist hoppas på bättre tider. Å andra sidan, när tiderna är bättre och det finns gott om mat kan det vara bra att undvika de bittra växter som ibland kan göra oss sjuka. Det är den rimliga hypotes som evolutionsbiologin erbjuder som lösning på smakvariationen. På samma sätt kan man tänka sig att fördelen med kreativitet kan överväga mot de negativa konsekvenserna av schizofreni. Virginia Wolf och Edvard Munch är trots allt mer kända för sina konstnärliga gärningar än för sin sjukdom.

Mina två exempel skiljer sig åt. Schizofrenin och kreativiteten visar hur en sorts genetisk variation kan ha både positiva och negativa konsekvenser. Smakvariationen visar hur variation i en egenskap kan vara positiv under vissa betingelser och negativ under andra. Båda visar ändå hur egenskaperna kan ha påverkat våra nu döda släktingars överlevnadsförmåga och möjlighet till att få barn, själva grunden i det naturliga urvalet.

För några veckor sedan släppte Svante Pääbo och medarbetare en bomb. När de nu sekvenserat 60 procent av neandertalarnas genom så visar det sig att en till fyra procent av deras genetiska variation återfinns hos många nu levande människor. För runt 400 000 år sedan gick neandertalarna och våra släktingar skiljda vägar och det skulle dröja innan de träffades igen. För 60 000 år sedan letade en liten grupp moderna människor - släktingar till de av oss som inte har sentida Afrikanskt ursprung - ut ur Afrika. Redan i mellanöstern verkar de ha stött på neandertalare och intimt tycke mellan de två olika människorna uppstod. Många av oss bär alltså med oss genetiska ekon av dessa kärleksmöten.

Jag som skriver det här, och du som läser det, kan mycket väl ha fått delar av vårt genetiska material från neandertalare. När man ser det i ljuset av schizofreni, kreativitet och smakkänslighet så börjar i alla fall jag undra om, och i så fall hur, deras genetiska eko påverkat våra egenskaper. Så vad tror du själv, kan det vara ett ekot av neandertalare som påverkar hur du tycker morgonkaffet smakar? Eller kan det vara så att det inte påverkar oss alls?

Kommentera:

1

Dela artikeln:

Kommentarer

Sedan länge har forskare misstänkt att schizofreni är en form av alergi. Med överkänslighet för vissa ämnen i blandannat maten. Ortomolekylär medicin är en nystartad grupp av läkare som forskar innom detta ämne. Men detta är inget nytt födans betydelse för hälsan och sjukdomar har sedan flera tusen år intresserat människor!
Den "förädlade" kost: med tillsatser av konsjorda smak. färgämden och konserverigsmedel m.m. m.m. som vi människor i dag tillvardags och fäst inmundigar.
Finns det någon forskare idag som har alla svara på dessa frågor?

Vi männniskor omges i dagens globaliserade värld av en enorma soppa av kemikalier.
Livslängde för en neandertalare? gissningvis max 20år!
En adikvat fråga: om en neandertalare utrustad med sin forna kroppform kom till jorden på nytt en dag, hur "många timmar eller dagar" kan denna indevid då tänkas överleva?

Det lär vara vanligt i blommornas värld att när de blir strässade och känner sig hotade då blommar de ut för fullt!

Lägg till kommentar