Annons

Hönsens befrielse kostade liv

Det blev mer infektioner och kannibalism när hönsen skulle få ett bättre liv, rapporterar Forskning & Framsteg.

En stor omställning av hönsuppfödningen i Sverige pågick mellan åren 2001 och 2004. Hönsen skulle bli frigående eller åtminstone få bo i burar utrustade med rede, sittpinne och sandbad.

Kort efter att hönsen hade börjat flytta in i sina nya miljöer upptäckte Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, att landets äggproducenter sände in betydligt fler döda värphönor för obduktion än tidigare.

– Antalet djur som skickades hit ökade tio gånger, säger Oddvar Fossum, biträdande statsveterinär på SVA.

Han berättar att de inskickade djuren är ett indirekt mått på dödligheten bland hönsen.

– Det verkar som om omställningen gick lite för fort. Jag tror inte att äggproducenterna hade fått tillräckligt med kunskap om de nya systemen, säger Oddvar Fossum.

Bakterieinfektioner, parasiter och kannibalism var de vanligaste orsakerna till att hönorna dog, skriver Forskning & Framsteg. Under de senaste åren har obduktionerna blivit färre, men antalet höns som skickas till SVA är fortfarande större än före omställningen.

Publicerad: 
27 mars, 2009