Sidan X

Infekterad fråga om religiös arvsrätt

Ska svenska domstolar följa sharialagar vid rättstvister om arv? Det förespråkar Mosa Sayed, nybliven doktor i juridik vid Uppsala universitet.

Den svenska lagstiftningen om arvsrätt utgår från att arvet ska fördelas enligt de lagar som gäller i det land som den avlidne var medborgare i vid sin död. Men förutsättningen är att den utländska lagstiftningen inte strider mot svensk arvsrätt. Sharialagarna gör det. Till exempel ärver inte kvinnor lika mycket som män, medges inte arv över religionsgränser och får inte barn utanför äktenskapet ärva sin far. Naturligtvis kan det vara intressant att genomlysa och presentera detta i en akademisk avhandling.

Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige heter avhandlingen som juristen Mosa Sayed den 29 januari försvarade vid Uppsala universitet. Men avhandlingen går längre än att leverera en ingående redogörelse för och analys av den islamiska arvsrätten. Mosa Sayed förordar tydligt också vad som bör göras i Sverige: Det rättsliga erkännandet av den kulturella tillhörigheten bör i vissa fall kunna leda till att arv delas med olika lotter beroende på om arvingarna är män eller kvinnor.

Nu är arvsrätten ingenting som lagstiftas i detalj, utan man har en frihet att delvis välja själv. Kortfattat uttryckt har bröstarvingar i Sverige rätt till lika andelar av halva arvet, medan andra halvan kan fördelas på annat sätt enligt testamente. Men att förespråka att svenska domstolar ska tillämpa en lag som metodiskt diskriminerar kvinnor är något annat.

"Orimlig särlagstiftning"

Författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten väckte i bland annat Svenska Dagbladet frågor om disputationen, som skedde i en överfylld och hårt bevakad sal i Uppsala. Genom att propagera för att sharialagar ska kunna tillämpas vid arvskiften i Sverige angriper Mosa Sayed de värderingar som ligger till grund för den svenska författningen, menar Dilsa Demirbag-Sten: Det är orimligt att ett sekulärt samhälle i mångkulturens namn ska tillgodose religiösa gruppers önskan om särlagstiftning. Mångkultur har blivit politik, och Dilsa Demirbag-Sten uppmanade våra bärande institutioner och ledare att ta sitt ansvar och stå emot opinionsvindar som blåser allt starkare.

Svaret författades av juridiska fakultetens dekanus, professor Torbjörn Andersson: Avhandlingen har inga brister, den är ett pionjärarbete, Sayed tar sitt ansvar för en diskussion kring mångkultur som ligger i ett politiskt spänningsfält.

Flera personer inom den akademiska världen som är insatta i ämnet har motsatt åsikt. Alla avböjde dock bestämt att kommentera frågan i Forskning & Framsteg. Den är alltför infekterad, var ett av argumenten. Man vill inte göra sig osams med sitt eget eller andra lärosäten, ett annat.

En som inte väjer för debatt är Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. I god tid före disputationsdagen, redan den 21 januari, skickade han sina principiella synpunkter på avhandlingen i ett brev till betygsnämndens ordförande. Han påpekar där att den svenska rättsordningen faktiskt innehåller en sträng skrivning gentemot varje form av särbehandling.

– Min ståndpunkt är tydlig: Förslaget strider mot våra grundlagar, där det bestämt uttalas att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde.

Hur kan det komma sig, frågar Bo Rothstein i brevet, att en avhandling i rättsvetenskap som läggs fram i Sverige och som enligt avhandlingsförfattarens egen utsaga "med ljus och lykta" söker efter stadganden för vad som ska räknas som "uppenbart" i svensk rättsordning när det gäller frågor om jämställdhet mellan män och kvinnor helt nonchalerar grundlagens stadganden?

Inte bara en islam

Nej, några sådana stadganden har alltså Mosa Sayed uppenbart inte funnit. Och då finns det inga hinder för svenska domstolar att följa islamiska lagar med grund i Koranen, menar han. Här uppenbarar sig ytterligare ett problem med avhandlingen. Den utreder noga den egyptiska lagen, men förordar sharialagar generellt. Det finns dock inte en enda islam, utan en rad olika tolkningar och typer av islam. Följaktligen har reglerna utformats och anpassats olika i olika muslimska länder.

Låt vara att själva avhandlingens kvalitet tål att diskuteras, nu har betygsnämnden godkänt den. Enhälligt, understryker Torbjörn Andersson i Svenska Dagbladet, vilket är föga överraskande. Det är vad som är praxis, anmärkningsvärt vore annars.

Akademiska strider kan vara rätt så hårda. Inget fel i det. Så länge det råder ett öppet klimat för debatt tål vi alla att diskutera om vi nu i mångkulturens namn ska eller inte ska avstå från vad den svenska grundlagen hittills stadgar. Problemet börjar när debatten stryps och när det berömda uppsaliensiska Tänka fritt är stort, men tänka rätt är större verkar förvandlas till Tänk rätt, annars...

Text: Joanna Rose

Den svenska lagstiftningen om arvsrätt utgår från att arvet ska fördelas enligt de lagar som gäller i det land som den avlidne var medborgare i vid sin död.

Viktiga samtal missas hos gynekologen

Var fjärde ung kvinna är missnöjd med sitt sexualliv. Både kvinnorna och gynekologerna vill ta upp saken – men få gör det.

Trots att det talas mycket om sex i dagens samhälle och populärkultur, lever okunskapen om kvinnokroppen och kvinnans sexualitet seglivat kvar – inte minst bland unga kvinnor. Följden blir att många kvinnor lider av dåligt sexualliv, samlagssmärtor och liknande problem i onödan. Det menar barnmorskan Eva Wendt. Hon arbetar på Ungdomsmottagningen Halmstad, är ordförande i FSUM, Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar, och har nyligen lagt fram en doktorsavhandling som handlar om unga kvinnors sexualliv.

– Alla vet att en man får erektion när han blir upphetsad. Men många tjejer känner faktiskt inte till hur de ser ut i sitt eget underliv. När jag till exempel frågar om de vet vad som händer i deras egen kropp när de känner lust, är det inte många som vet att livmodern och äggledarna drar sig uppåt så att slidan blir mycket djupare, säger Eva Wendt.

Den okunskapen är olycklig, fortsätter hon, för tyvärr är det många som inte väntar in den egna lusten utan använder glidmedel i stället.

– Men då är slidan bara 5–6 centimeter djup, så när mannen kommer in stöter han till livmodertappen. Och det gör så ont att man far upp i taket. Då är det inte konstigt om kvinnorna blir oroliga och får problem med sexuallivet.

En mänsklig rättighet

Detta är bara ett i mängden av exempel från Eva Wendts yrkesvardag. Hon nämner det som bakgrund till sin avhandling, som bygger på enkätundersökningar med närmare femhundra kvinnor i åldern 23–29 år som besökt en ungdoms- eller barnmorskemottagning för att ta cellprover. Ungefär var fjärde kvinna som deltog i studien svarade att hon var missnöjd med sitt sexualliv, bland annat på grund av samlagssmärtor eller för att hon inte kunde bli tillfredsställd tillsammans med sin partner.

Det här är allvarligt, menar Eva Wendt, eftersom sexuallivet är en viktig del av vår hälsa. Och alla har rätt till en god hälsa, enligt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter.

Samtalen blir inte av

Eva Wendt är övertygad om att många av de här problemen kan förebyggas med samtal och information.

– Alla kvinnor mellan 23 och 59 år blir ju kallade till cellprovtagning vart tredje år. Det är ett gyllene tillfälle att med öppna frågor hjälpa dem som behöver ta upp saker som de kanske inte själva är medvetna. Det kan även vara en chans att upptäcka och hjälpa kvinnor som håller på att fastna i destruktiva relationer, eller har blivit utsatta för sexuella övergrepp, säger Eva Wendt.

Hennes undersökning visar att viljan finns. Nästan samtliga kvinnor, 92 procent, svarade att det skulle kännas naturligt att få frågor om sexualliv och relationer i samband med ett gynekologbesök. Och drygt 70 procent skulle välkomna frågor om sexuella övergrepp. Även de barnmorskor och gynekologer som intervjuades av Eva Wendt var positiva. Trots det lyser samtalen med sin frånvaro. Drygt 90 procent av kvinnorna hade inte fått någon fråga alls om sexuallivet. Däremot hade 74 procent fått frågor om preventivmedel, och 42 procent om sexuellt överförbara sjukdomar.

”Konsultationens kärna”

Ulf Högberg, professor i gynekologi vid Umeå universitetssjukhus och ordförande i Svensk förening för obstetrik och gynekologi, är entusiastisk till Eva Wendts förslag:

– Sådana öppna samtal är ju konsultationens kärna. Fast den slimmade sjukvården gör att det helt enkelt inte finns tid. Därför är det viktigt med den här typen av forskning, så att man ser vad som faktiskt offras.

Anders Printz, avdelningschef på Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsavdelning, efterlyser ett mer omfattande underlag innan han är beredd att diskutera barnmorskornas och gynekologernas uppdrag. Dessutom, tillägger han, är det inte alltid säkert att samtal är bästa lösningen:

– Inom till exempel diabetesvården har vi sett att stödsamtal inte har någon positiv effekt alls, trots att personalen upplever det som mycket viktigt.

Text: Jörn Spolander

Trots att det talas mycket om sex i dagens samhälle och populärkultur, lever okunskapen om kvinnokroppen och kvinnans sexualitet seglivat kvar – inte minst bland unga kvinnor.

Kunskap eller kontroll? Moltas får sin hörsel testad på fyraårskontrollen. Även synen kontrolleras och ofta motorik och språkförmåga. Bild: Henrik Höjer

Är fyraårskontrollen en maktutövning?

Vad är fyraårskontrollen bra för? Barnhälsovården ser den som en möjlighet att tidigt fånga upp fysiska problem, medan etnologen Helena Hörnfeldt anser att den befäster den svenska medelklassens normer.

Alla barn i Sverige genomgår så kallad fyraårskontroll. Enligt de nationella riktlinjerna från 1991 ska syn och hörsel kontrolleras. Men även balanssinne, motorik, språklig utveckling och liknande undersöks fortfarande i många landsting enligt de äldre riktlinjer som infördes i början av 1970-talet.

– Kontrollerna sker utifrån rådande normer om ett barns utveckling, säger Helena Hörnfeldt, etnolog vid Stockholms universitet. Hon har i sin avhandling Prima barn, helt u.a. undersökt vad fyraåringskontrollerna innebär för barn.

– Kontrollerna visar vad som betraktas som normalt alternativt avvikande.

Vissa barn tränas

Hon anser att kontrollerna utgör en form av maktutövning.

– Vissa föräldrar tränar sina barn inför fyraårskontrollen för att barnen ska klara den, berättar Helena Hörnfeldt.

Sådan förberedelse förekommer även i en del bostadsområden med socioekonomiska problem. Där har man inom ramen för särskilda språkförskolor tränat barn inför kontrollerna, något som resulterar i färre anmärkningar.

Detta visar att kontrollerna inte kan ge korrekt information om barnens utveckling. Och enligt de uppföljningar som barnhälsovården har gjort kan de inte heller förutsäga framtida problem.

Helena Hörnfeldt har deltagit i kontrollerna på flera vårdcentraler och intervjuat såväl sjuksköterskor som föräldrar. Dessutom har hon studerat hur barns utveckling betraktats historiskt, sedan kontroller infördes i USA och Storbritannien på 1920-talet.

– Jag är mest förvånad över kontinuiteten i synen på barnen och deras färdigheter, säger Helena Hörnfeldt. Ännu dominerar ett stadietänkande, där vi matas med bilder om att barnet ska krypa vid en viss ålder och tala vid en viss ålder och så vidare. Dessa modeller utvecklar normer för hur barn ska vara.

Befäster normer

Barnhälsovårdens statistik visar att i vissa invandrartäta områden är det många barn som inte klarar kontrollerna, vilket har setts som ett problem. Kulturkrock är dock ett ord som Helena Hörnfeldt vill undvika.

– Begreppet kultur kan vara problematiskt. Det kan resultera i stigmatisering av resurssvaga områden.

Hon menar dock att resultat som att många pojkar med utländsk bakgrund i storstädernas förorter inte klarar fyraårskontrollen säger mer om normerna för den goda barndomen än om verkliga brister i dessa pojkars hem. Normerna om den goda barndomen bygger på föreställningar i den välutbildade västerländska medelklassen. Det handlar till exempel om att man tycker att det är viktigt att läsa sagor för barnen på kvällen och inte låta dem se för mycket på tv.

– Barnavårdsmyndigheterna är välvilliga, säger Helena Hörnfeldt, men de kan exkludera och marginalisera grupper genom att låsa fast kategorier som problematiska. Det blir en stämpel som fastnar.

Viktigt fånga problem tidigt

Alla håller inte med om Helena Hörnfeldts bild av fyraårskontrollen. Margaretha Magnusson är barnsjuksköterska och forskare vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet. Hon tycker att Helena Hörnfeldts kritik skjuter över målet.

– Det är bättre att ha god hälsa än dålig, säger hon. Syn- och hörselproblem bör uppmärksammas i god tid liksom vissa hormonrubbningar. Även saker som kraftig övervikt eller oförmåga att kontrollera blåsa och tarm är det viktigt att observera i tid. Då kan man hjälpa barnet, oavsett etnisk bakgrund.

Dessutom anser Margaretha Magnusson att kunskap om olikheter inom samhället är viktigt. Först då går det att bekämpa sociala och medicinska problem. Fyraårskontrollerna kan vara en viktig pusselbit för att förstå hur samhället fungerar och hur klyftor uppkommer.

– Det är sant att de inte ger några större indikationer på framtida problem, och därför har man tagit bort många utvecklingspsykologiska moment. En sådan förändring i kontrollen visar att maktutövningsaspekten inte är den centrala.

Text: Henrik Höjer

Alla barn i Sverige genomgår så kallad fyraårskontroll. Enligt de nationella riktlinjerna från 1991 ska syn och hörsel kontrolleras.

Sidan X

Vetenskapliga tidskrifter föredrar goda nyheter

En bluff med förfalskade rapporter avslöjar att vetenskapliga tidskrifter föredrar glädjande resultat framför besvikelser. Det kan leda till att patienter får fel behandling.

Forskare i USA skickade bluffrapporter till vetenskapliga tidskrifter för att se hur de skulle reagera. De skrev falska rapporter om ett påhittat experiment, en jämförelse mellan två olika behandlingar med antibiotika.

– Det kändes konstigt att fabricera resultat ur tomma luften. Men i det här fallet kände vi att det fanns ett högre syfte, säger Seth Leopold, professor i ortopedi och idrottsmedicin vid University of Washington i USA.

Syftet var att undersöka mekanismerna bakom ett fenomen som sällan diskuteras utanför forskarvärlden, men som påverkar vården vi får när vi är sjuka: skev rapportering i den vetenskapliga litteraturen.

Pengarna styr

Det är väl känt att sannolikheten är större för att resultaten från en vetenskaplig studie blir publicerade om den innehåller goda nyheter om en ny behandling, än om den visar att den nya behandlingen inte är ett dugg bättre än de alternativ som redan finns. I många fall är sannolikheten för publicering dubbelt så stor.

Det sneda urvalet riskerar att ge en överdrivet positiv bild av nya behandlingar.

– Det kan skada patienter eller leda till slöseri med resurser, säger Björn Beermann, professor vid Läkemedelsverket i Uppsala.

En rad aktörer påverkar vilka resultat som till slut blir publicerade i vetenskapliga tidskrifter.

Läkemedelsföretag brukar vara måna att sprida rön om att nya mediciner är bättre än gamla, så kallat positiva resultat. När läkemedelsföretag finansierar tester av nya och gamla mediciner mot hjärt- och kärlsjukdomar ökar sannolikheten för att de publicerade resultaten är positiva, enligt en artikel i tidskriften JAMA år 2006.

Det händer också att forskare drar sig för att rapportera att en ny behandling inte är bättre än de gamla. Om de trots allt försöker publicera sina nedslående resultat är risken stor att de vetenskapliga tidskrifterna tackar nej.

Ett nej kan självklart vara välgrundat. Bristfälliga metoder och slarv är möjliga orsaker till att forskare misslyckas med att upptäcka skillnaden mellan två olika behandlingar. Men det har länge funnits misstankar om att vetenskapliga tidskrifter också ratar negativa resultat på ovetenskapliga grunder.

Bluffen fungerade

Det är bakgrunden till Seth Leopolds bluff. Tillsammans med sina medarbetare diktade han upp en jämförelse mellan två olika sätt att förebygga infektioner i såret efter en stor operation – antingen med en enda dos antibiotika före operationen, eller med en längre kur.

– Det är en mycket viktig fråga, och det finns i dag ingen välgjord studie som ger ett tydligt svar, säger Seth Leopold.

I hans påhittade jämförelse ingår över 3 000 patienter. Metodiken är förstklassig.

Han beskriver experimentet i två rapporter som är identiska i allt utom resultatet. Den ena rapporten säger att en längre kur ger bättre skydd mot infektioner än en enda dos. Den andra säger att båda behandlingarna är lika bra, alltså ett negativt resultat.

Han skickade båda versionerna till två olika vetenskapliga tidskrifter. Redaktörerna var införstådda med bluffen. De vidarebefordrade antingen den positiva eller den negativa versionen till var och en av sina externa granskare, experter som har till uppgift att rekommendera om en artikel ska publiceras, avslås eller kompletteras.

Granskarna gav fel betyg

De över hundra granskarna hos Journal of Bone and Joint Surgery var betydligt mer benägna att publicera de positiva resultaten än de negativa. Dessutom gav de högre betyg åt avsnittet om metodik i den positiva rapporten – trots att texten var identisk i båda versionerna.

Granskarna hos en annan tidskrift hade ingen statistiskt säkerställd benägenhet att avslå de negativa resultaten, men läste dem mer misstänksamt. Båda versionerna innehåller fem avsiktliga fel. Granskarna upptäckte dubbelt så många fel i den negativa rapporten som i den positiva.

Seth Leopold anser att vetenskapliga tidskrifter måste lära sina granskare att vara lika stränga mot alla rapporter. Han efterlyser också nya former av elektronisk publicering för att sprida välgjorda studier med negativa resultat på ett effektivt sätt.

– De måste bli tillgängliga så att läkare kan utnyttja dem för att fatta bra beslut för sina patienter, säger Seth Leopold.

Text: Per Snaprud

En bluff med förfalskade rapporter avslöjar att vetenskapliga tidskrifter föredrar glädjande resultat framför besvikelser. Det kan leda till att patienter får fel behandling.

Sidan X

Skola utan struktur gör barnen oroliga

De allt stökigare klassrummen ser olika ut från medicinsk och pedagogisk synpunkt. Att anpassa skolan till alla barn är en omöjlighet, säger pedagogikforskare.

I en stor undersökning av 500 fjärdeklassare visar sig så många som en tredjedel ha svårigheter i skolan. Det framgår av en ny avhandling vid Uppsala universitet.

– Barnen är överaktiva och har svårt med koncentrationen och inlärningen, berättar Kirsten Holmberg, till vardags barnneurolog vid Karolinska universitetssjukhuset, Solna.

Kirsten Holmberg har gått igenom tidigare kontakter med barnavårdscentral och skolhälsovård och ställt frågor till barnen, föräldrarna och lärarna.

Ungefär 5–6 procent av barnen har diagnosen adhd, det vill säga barnen har svårigheter både i skolan och hemma, medan lika många till har symtom bara i skolan.

Oron i klassrummen påverkar barnen med adhd-symtom. De blir utsatta för mobbning tio gånger så ofta som andra barn. Men de har inte mer problem än andra vid skolstarten.

– Det kan tyda på att mobbningen har bidragit till eller förstärkt deras adhd-symtom.

Elevvården rustas ner

Att barn med adhd mobbade andra är tre gånger så vanligt jämfört med barn utan adhd.

– De barnen hade ofta problem redan i första klass, vilket talar för att adhd-symtomen har bidragit till mobbningen.

Kirsten Holmberg menar att det behövs ett nära samarbete mellan lärare och skolhälsovård för att de elever som har problem ska kunna identifieras och få stöd tidigt. Barn med adhd har oftare än andra ont i magen, sömnsvårigheter och känner sig trötta.

– Men på många håll har man ju i stället dragit ner på elevvården. Det behövs mer kunskap om barns normala utveckling generellt i skolan.

– Att så många som 30 procent har svårigheter säger en del om pedagogiken i skolan i dag som bygger mycket på eget arbete och eget ansvar, säger Kirsten Holmberg. De här barnen behöver mer struktur. Det borde ge signaler om att pedagogiken måste utvärderas.

Vinnare och förlorare

Det tycker inte Roger Säljö, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet. Roger Säljö menar att vi befinner oss i ett mellanläge där skolan har lämnat en struktur som innebar disciplinering av eleverna och går mot en ny där eleverna ska samarbeta.

– I alla byten finns vinnare och förlorare. Att anpassa skolan till alla barn är omöjligt. Det är skolans roll att hålla fram de arbetssätt som är viktiga, menar Roger Säljö.

– Vi har en annan syn på barn numera. Vad kan utveckla och engagera deras intresse? Det är också viktigare att lära sig vissa färdigheter för att hänga med, till exempel att kunna läsa.

Hellre stök än hjälpklass

Det är lärarkåren som utifrån sin sakkunskap bedömer hur undervisningen ska ske.

– De 30 procenten som enligt undersökningen har svårigheter i skolan ska sättas i relation till vilka ambitioner och mål man har. Ytterst är det en politisk fråga hur stora klasserna är.

Men han håller med om att de nya sätten att arbeta i skolan ger problem i ett övergångsskede.

– Att eleverna ska vara självständiga och kunskapssökande är anledningen till att flickorna lyckas så bra. Men vi kan nu se att pojkarna börjar förändras.

För hundra år sedan skulle skoleleverna disciplineras till goda medborgare och protestanter. Efter andra världskriget fick skolan en mer demokratisk roll. Barn med olika bakgrund skulle känna sig hemma och få möjlighet att läsa vidare. Till slut infördes enhetsskolan 1962.

– Nu finns en tendens att vilja segregera igen. Ska följden bli att många ska gå i specialklass? Då skulle vi få en annan sorts skola. Det bästa är att hålla ihop skolan och arbeta inom den ramen, säger Roger Säljö.

Text: Cecilia Christner Riad

I en stor undersökning av 500 fjärdeklassare visar sig så många som en tredjedel ha svårigheter i skolan. Det framgår av en ny avhandling vid Uppsala universitet.

Sidan X

Kina lärde av murens fall

För Kinas kommunistparti blev Berlinmurens fall en väckarklocka. Det kinesiska partiet lärde sig läxan av händelserna 1989–91 och sitter i dag säkert i sadeln.

De östeuropeiska socialistregimernas snabba och totala sönderfall utlöste en ytterst systematisk och grundlig forskningsinsats i Kina. Den läxa kineserna framför allt lärde var att ett säkert recept för kollaps var en förstenad partistat med dogmatisk ideologi, befästa eliter, halvt insomnade partiorganisationer, stagnerad ekonomi och isolering från omvärlden. Anpassning och flexibilitet har blivit ledstjärnor – utom när det gäller den yttersta frågan om partiets maktinnehav.

I stället för att bromsa förändringarna, som kommunistpartierna i Östeuropa gjorde, försöker det kinesiska partiet till och med gå i spetsen för dem.

Missförstod protesterna

De kinesiska ledarna var naturligtvis särskilt angelägna att förstå de nedbrytande processerna i enpartistaterna, eftersom de blivit chockade på hemmaplan av studenternas protester mot korruptionen och inflationen på våren 1989. Studenterna krävde också demokratiska reformer.

Chocken var framför allt att studenterna fick så starkt stöd av allmänheten. Den ålderstigne ledaren Deng Xiaoping, påeldad av premiärminister Li Peng, uppfattade felaktigt att de stod inför ett hot mot partiets maktinnehav. Närmast i panik beordrade Deng Xiaoping fram trupperna som anställde massakern på hundratals oskyldiga civila.

Bara några dagar efter massakern den 4 juni 1989 gjorde regimen kopplingen till Östeuropa, där väljarna i Polen samma dag röstat bort kommunistpartiet från makten. "Om vi hade gett efter [för studenternas krav] hade vi gått samma väg som Polen", sade politbyråmedlemmen Yao Yilin.

Förskansade bakom höga murar i sitt högkvarter i Peking, en del av det forna kejsarpalatset, följde de kinesiska ledarna på CNN den snabba utvecklingen i Östeuropa. Mest skrämmande för dem var att se vad som hände deras bundsförvant, den rumänske presidenten Nicolae Ceau¸sescu, att se hans blodiga kropp i snön efter att han blivit avrättad av sina egna trupper.

Lärde av andras fall

När den första chocken lagt sig beordrade partiledningen Institutet för studier av Sovjetunionen och Östeuropa vid Samhällsvetenskapliga akademin att sammanfatta händelserna. Institutet tog god tid på sig, och en första rapport sommaren 1990 listade orsakerna till de östeuropeiska kommunistpartiernas fall:

Ekonomier körda i botten, låg levnadsstandard.
Diktatoriska partier utan kontakt med befolkningen och med dåliga basorganisationer.
Fackföreningar som inte fungerade som en brygga mellan partiet och arbetarklassen.
Västerländskt stöd till oblodiga revolutioner.

Bilden var schematisk med tanke på skillnaderna mellan de olika länderna i Östeuropa. Men de fyra elementen från den första studien finns kvar än i dag i analysen.

När slutligen även det sovjetiska kommunistpartiet, leninismens själva ursprung, tappade greppet 1991 efter 74 års maktinnehav blev de kinesiska ledarna ännu mer angelägna att ta reda på orsakerna. De lade ut forskningsuppdrag på en rad akademiska institutioner och tankesmedjor.

Moderna härskare

Det viktigaste tillägget är utvärderingen av den sovjetiske reformledaren Michail Gorbatjovs insats. Till en början sympatiserade några av de högsta ledarna i Peking med hans försök att angripa stagnationen och dogmatismen från Leonid Brezjnevs era. Men den slutgiltiga domen i Peking blev att Gorbatjov gjorde fel i att steg för steg ge efter för reformtrycket i Östeuropa.

Sedan gick kineserna ännu längre och genomförde en analys av systemfelen i Sovjetunionen i stället för att bara hänga upp sig på Gorbatjovs roll. Denna låg till grund för centralkommitténs resolution 2004 om att "stärka partiets förmåga att styra". Slutsatserna gick bland annat ut på att fortsätta att prioritera ekonomin och öppna den för kontakter med omvärlden.

Kinas ledare försöker nu också vitalisera kommunistpartiet genom att regelbundet föryngra partitoppen, lita till krafter med hög utbildning och rekrytera bredare, till exempel även bland de nya privatföretagarna och bland intellektuella. Det är inte längre ett "avantgardeparti för arbetarklassen". Ledarna vidgar också dialogen inom partiet, prövar att göra de interna partivalen öppnare och förstärker basorganisationen.

Ideologin spelar allt mindre roll, och vi ser ett mönster av pragmatiska reformer och improvisationer efter dagsläget. Samtidigt sätter partiet upp långsiktiga konkreta mål som att fyrfaldiga BNP mellan 2000 och 2020. Men när det gäller att bevara enpartisystemet finns ingen flexibilitet.

En annan viktig slutsats är att göra partiets propaganda mer sofistikerad och anpassad till ett modernt medieklimat, med webben och flitigt bloggande som verktyg. På detta sätt har Kina använt den sovjetiska och östeuropeiska närhistorien som en öppen lärobok.

Text: Göran Leijonhufvud

De östeuropeiska socialistregimernas snabba och totala sönderfall utlöste en ytterst systematisk och grundlig forskningsinsats i Kina.

Utförslöpa. När Ipred-lagen trädde i kraft 1 april 2009 ändrades nättrafiken kraftigt. Uppgifterna kommer från netnod.se, som för statistik över betydande delar av den svenska nättrafiken. Enligt bolaget kan nättrafiken ha flyttats till andra knutpunkter, men ytterst få leverantörer gör sin statistik offentlig. Bild: Per Thornéus/Källa: NETNOD

Sidan X

Den hårda striden om fildelning

Det behövs tryck från lagstiftare, säger civilrättsprofessor Jan Rosén. Fildelning är framtiden, säger Håkan Hydén, professor i rättsociologi.

Det har stormat kring illegal fildelning under våren. I april trädde den så kallade Ipred-lagen i kraft, som ökar film- och musikbolags möjligheter att begära ut vilka namn som står bakom fildelares IP-adresser – internets personnummer. Senare dömdes fyra av personerna bakom fildelningssajten The Pirate Bay till ett års fängelse och gemensamt skadestånd på drygt trettio miljoner kronor. (I skrivande stund är det oklart om jäv kommer att leda till en ny rättegång.)

”Inget pojkstreck”

Lagen och domarna har väckt debatt, inte minst för att en betydande del av svenska folket ägnar sig åt piratkopiering.

– Många sympatiserar med upphovsrätten, men eftersom det i praktiken varit noll övervakning har internet varit närmast rättslöst. I Sverige har bara 7–8 personer lagförts för nätbrott under de tio senaste åren, säger Jan Rosén, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, regeringens särskilda utredare för översyn av upphovsrättslagen, samt ordförande i Svenska föreningen för upphovsrätt.

– Det finns många normer i samhället som människor tycker är bra, men ändå inte följer. Om man visste att det inte fanns någon som helst trafikövervakning skulle de flesta av oss köra betydligt fortare. Det behövs ett visst tryck från lagstiftarens sida.

Håkan Hydén, professor i rättssociologi vid Lunds universitet, anser däremot att fildelning är en del av samhällsutvecklingen.

– Piratladdning hänger samman med förändringar i samhället drivna av teknikutveckling. Upphovsrätten får en annan karaktär i ett digitalt perspektiv. Det som nu kriminaliseras hör framtiden till, det är inte något tillfälligt pojkstreck.

Enligt en undersökning som han gjorde tidigare i år anser tre av fyra av ungdomar att illegal fildelning är okej.

– Undersökningen visar att ungdomar är beredda att köpa anonymitetstjänster för att skydda sin IP-adress och att de inte är villiga att ändra sitt beteende bara för att det skulle kriminaliseras, säger Håkan Hydén.

Men lagstiftningen har trots allt haft en påtaglig effekt. Efter domen mot The Pirate Bay har många fildelningssajter stängt, och samma datum som Ipred-lagen trädde i kraft sjönk internettrafiken med runt 40 procent .

– Jag trodde nog att det skulle vara tillfälligt, men det har hållit i sig. För mig är det är uppenbart att lagstiftningen fungerar även på internet, och folk rättar sitt beteende efter domar och lagar, säger Henrik Pontén, jurist vid Antipiratbyrån.

Många förutspådde att tjänster för anonyma IP-adresser och hemliga nätverk skulle göra Ipred-lagen tandlös.

– En del metoder är lätta att hantera för oss, men det finns också mer avancerade lösningar. Ofta gör tjänsterna fildelningen mycket sämre, så det flesta brukar sluta använda dem efter en tid, säger Henrik Pontén.

All fildelning inte illegal

Ett av programmen som piratjägare måste bemöta heter OneSwarm. Det låter användaren fildela i sociala nätverk – men bara betrodda vänner kan se vart trafiken går. Därmed blir det närmast omöjligt för någon – även inuti nätverket – att veta vem som hämtar eller delar ut upphovsrättsskyddat material.
OneSwarm utvecklas med statligt stöd vid University of Washington och Massachusetts Institute of Technology, USA.

– Programmet är inte olagligt, så det kan vi inte ha några synpunkter på. Däremot kan man önska att forskarna lade ner mer energi på att hitta vettiga lösningar så att även upphovsmännen kan få betalt. Jag har inte sett något i forskarvärlden som syftar till att bejaka upphovsrätten, säger Henrik Pontén.
Tomas Isdal är svensk doktorand vid University of Washington och en av huvudpersonerna bakom OneSwarm.

– Intresset har varit stort i Sverige, men vi har haft besökare på hemsidan från mer eller mindre hela världen.

– Man ska komma ihåg att all fildelning inte är illegal. Jag tycker att det är viktigt att folk ska kunna dela egna filer och foton med sina vänner och bekanta utan rädsla för att bli övervakade, säger Thomas Isdal.

Text: Johan Falk

Det har stormat kring illegal fildelning under våren.

Sidan X

Försök att tysta forskare slog tillbaka

Ett israeliskt företag försökte tysta svenska forskares kritik mot en apparat som ska avslöja bedragare på rösten. Resultatet blev det rakt motsatta.

Vi ser oerhört allvarligt på det här. Hot om stämning får inte användas för att lägga band på den vetenskapliga diskussionen, säger Gunnar Öquist, ständig sekreterare i Kungl. Vetenskapsakademien.

Historien började år 2007. Två professorer i fonetik, Francisco Lacerda vid Stockholms universitet och Anders Eriksson vid Göteborgs universitet, publicerade tillsammans en artikel i Journal of Speech Language and the Law, en vetenskaplig tidskrift som kommer ut två gånger per år i en tryckt upplaga på 500 exemplar.

Artikeln passerade relativt obemärkt. Den är mycket kritisk mot ett par olika metoder som används för att avslöja lögnare genom att analysera rösten under ett samtal. En av metoderna kallas layered voice analysis (LVA) och är patenterad av företaget Nemesysco i Netanya, Israel. Metoden bygger på analyser av toppar och platåer i ljudsignalen. Enligt de svenska forskarnas granskning ger analyserna slumpmässiga svar som i huvudsak beror på hur den analoga ljudsignalen omvandlas till en digital. ”Idéerna som produkten bygger på är helt enkelt rent nonsens”, skriver de i artikeln som har rubriken Charlatanry in forensic speech science.

Tidskriften gjorde en pudel

I november förra året reagerade tillverkaren. Via en advokatbyrå hotade Nemesyscos vd Amir Liberman att stämma förlaget som hade publicerat artikeln för förtal. Resultatet blev en pudel från förlagets sida.

– Enligt brittisk lag var risken stor att vi skulle ha förlorat ett förtalsmål, ansåg våra advokater. Det är allt jag har att säga, säger Janet Joyce, chef för Equinox Publishing i London.

F&F har talat med två av tidningens redaktörer som båda understryker att artikeln rent vetenskapligt håller hög kvalitet. Trots det beslutade Janet Joyce att ta bort den från tidskriftens webbplats och ersätta den med en ursäkt. Hon beklagar att Nemesysco inte blev ombett att hjälpa till med att färdigställa manuskriptet.

– Det är ju helt absurt! Tänk dig att ett läkemedelsföretag skulle ta sig samma rätt att bestämma över en vetenskaplig artikel som visar att ett läkemedel inte fungerar, säger Francisco Lacerda.

Hotar vetenskapens frihet

Händelsen har utlöst en storm av protester från forskarvärlden mot både Equinox Publishing och Nemesysco.

– Jag har aldrig hört talas om något liknande, säger Arne Jarrick, huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap på Vetenskapsrådet.

Vetenskapsrådet och Kungl. Vetenskapsakademien har slagit fast att händelsen är en fara för vetenskapens frihet.

Amir Liberman på Nemesysco avfärdar kritiken.

– Jag anser att det är en fara för vetenskapen om den bedrivs av folk som ägnar sig åt förtal, säger han.

Amir Liberman säger att han accepterar vetenskapliga argument, men inte kränkande formuleringar. Han menar att artikeln redan i rubriken utpekar honom som charlatan, alltså någon som utger sig för att kunna något han inte kan.

Francisco Lacerda medger att texten är lite raljant skriven, men tycker att ordet charlataneri är en korrekt beskrivning av försöken att avslöja lögner med företagets apparat. Och sådana försök pågår.

Bidragssökande lögntestas

Den som ringer till stadsdelen Harrow i nordvästra London för att söka bostadsbidrag får veta att rösten kommer att analyseras med LVA. Stadsdelen skriver på sin webbplats att tekniken har stor potential att spara skattepengar, men att ingen blir vägrad bidrag enbart på grund av röstanalyser.

Om de nya rutinerna leder till besparingar, så beror det enligt Francisco Lacerda enbart på att lögner om att tekniken fungerar avskräcker människor som hade tänkt ljuga.

– Om det är något jag verkligen tycker illa om så är det att man utsätter folk som behöver hjälp för en sådan här bluff, säger Francisco Lacerda.

Han konstaterar att Nemesysco via sina advokater bidragit mer än någon annan till att sprida kritiken mot röstbaserade lögndetektorer. De ledande vetenskapliga tidskrifterna Nature och Science har skrivit om fallet, och i Storbritannien och andra länder där röstbaserade lögndetektorer används har massmedierna publicerat kritiska rapporter.

De svenska forskarnas artikel försvann visserligen från den vetenskapliga tidskriftens webbplats, men den har blivit nedladdad tusentals gånger från webbplatser som Pirate Bay.

Text: Per Snaprud

Förbud mot glödlampor sparar fem kärnkraftsreaktorer i EU

Lågenergilampor sparar mycket energi, men medför ökad risk för kvicksilver i hemmen.

I september genomför EU den första etappen i ett förbud mot glödlampor, då matta glödlampor och klara 100-wattslampor förbjuds. Fram till år 2012 kommer sedan allt fler av de rundstrålande glödlamporna att förbjudas, och i stället ska vi använda lågenergilampor, halogenlampor och lysdioder.

Förbudet har väckt debatt, inte minst med tanke på att lågenergilampor innehåller kvicksilver - en farlig tungmetall.

- Lågenergilampor utgör ett undantag från direktiv som annars förbjuder tungmetaller i elektronik. Under en övergångsperiod kan man tänka sig att detta kommer att öka användningen av kvicksilver, men det är inte tänkt att det ska vara så för alltid, säger Helen Lindqvist, handläggare vid Naturvårdsverket.

Viktig återvinning

Anledningen till att lågenergilampor får innehålla kvicksilver är att det än så länge inte finns något annat bra sätt att få vitt ljus från lysrör - som är flera gånger effektivare än glödlampor.

- Det är enorma energibesparingar, och då får man väga klimatmålet mot en viss ökad risk med kvicksilver, säger Helen Lindqvist.

För att undvika att kvicksilver förgiftar mark, vatten och luft ska lågenergilampor - precis som glödlampor - återvinnas.

- Man måste ta reda på hur det fungerar på orten där man bor. I vissa kommuner får man ett insamlingskärl där man kan samla allt farligt avfall, och det blir vanligare med insamling vid butiker, säger Magnus Franzell vid Belysningsbranschen, en branschförening för tillverkare och importörer av ljuskällor.

I dag vet man faktiskt inte hur stor andel av lågenergilamporna som faktiskt återvinns, delvis för att de håller omkring tio gånger längre än glödlampor.

- Beräknar man livslängd och försäljning tillbaka i tiden finner man att insamlingsgraden är hög, kanske 80-90 procent. Men eftersom lamporna håller så pass länge vet vi inte hur många som byts ut varje år, säger Magnus Franzell.

- Det har gjorts så kallade plockanalyser av sopor. Där konstaterar man att det finns en hel del vanliga glödlampor i soporna, men det finns oerhört få lågenergilampor. Det tyder på att insamlingen av lågenergilampor fungerar bra.

Något som är mindre känt är att även bruk av vanliga glödlampor bidrar till kvicksilver i naturen. Med ström från kolkraftverk innebär nämligen varje kilowattimme utsläpp av en fyrtiondels milligram kvicksilver. Sverige har endast en liten andel el från kolkraft, men i EU som helhet kommer omkring var tredje kilowattimme från kol. I det samlade elnätet sparar en lågenergilampa in ungefär lika mycket kvicksilverutsläpp som den själv innehåller.

Lägre elräkning

En fördel med lågenergilampor är att de kan återvinnas i stället för att kvicksilvret sprids. En nackdel är å andra sidan att det kan bli ganska höga koncentrationer där en lampa går sönder.

Kemikalieinspektionen har publicerat riktlinjer för vad man ska göra om en lågenergilampa går sönder, men skriver samtidigt att det inte är någon fara att bli utsatt för kvicksilver enstaka gånger. (Man bör samla upp resterna, våttorka samt lägga skärvorna och trasan i glasburk. Dammsug inte. Om lampan lyste när den gick sönder bör man dessutom vädra först.)

Den skillnad som privatpersoner främst kommer att märka är förmodligen att elräkningen krymper. I genomsnitt går en fjärdedel av hushållselen till belysning, och Energimyndigheten räknar med att den posten ska halveras. I Sverige betyder det besparingar på 2 terawattimmar. Det motsvarar energi från en fjärdedels kärnkraftsreaktor eller hushållsel till 400 000 hem. I hela EU är besparingen tjugo gånger större.

Fungerar sämre i värme och kyla

En sällan omnämnd effekt är att det kommer att bli svårare att välja belysning. Lågenergilampor fungerar bra där det behövs mycket ljus, men är känsliga för värmeskiftningar.

- När lufttemperaturen stiger över 25 grader går deras prestanda ner. Och där det är kallare än vanlig rumstemperatur kan man förlora 40–45 procent av ljuset, samtidigt som det tar längre tid för lampan att tändas, säger Kalle Hashmi, belysningsexpert på Energimyndigheten.

För belysning utomhus, där det kan bli minusgrader, bör man därför använda halogenlampor.

- Det är också bättre att använda halogenlampor där färgkontraster är viktigt. Lågenergilampor är svaga i det röda området, så om man vill framhäva rött i sin inredning får man inte samma känsla med lågenergilampor, säger Kalle Hashmi.

Lysdioder är den mest effektiva ljuskällan, men de är dyra.

- Inom vissa tillämpningar kommer lysdioder att börja användas relativt snart, men för allmän belysning dröjer de. Halogenlampor på 20 watt är ganska vanliga i spotlights i hem, och de skulle kunna bytas mot lysdioder på 5 watt redan nu, säger Kalle Hashmi.

Text: Johan Falk

I september genomför EU den första etappen i ett förbud mot glödlampor, då matta glödlampor och klara 100-wattslampor förbjuds.

Naturläkemedel inte alltid naturliga

Allt fler nyttjar naturläkemedel. Men örtpreparat sålda via internet visar sig innehålla höga halter av receptbelagda läkemedel.

Ungefär häften av de läkemedel som används i dag härstammar från naturen, och det finns också förhoppningar om att hitta nya verksamma substanser där. Men likt andra läkemedel har verksamma naturläkemedel biverkningar. De omhändertas av kroppen på samma vis som andra läkemedelssubstanser, något som kan allvarligt störa receptbelagda läkemedels verkan.

Stör cancerbehandling

Cancerforskaren Helena Jernström vid Lunds universitet undersöker hur kvinnor som diagnosticerats med bröstcancer använder naturmedicin. I resultat av en studie från 2005, där 233 kvinnor ingick, använde cirka 15 procent av kvinnorna naturläkemedel när de skrevs in vid kliniken. Vid ettårskontrollen hade siffran ökat till över 18 procent. Sammantaget rapporterade kvinnorna att de använde 35 olika preparat. Av dessa kan ginseng, fytoöstrogener (östrogenliknande ämnen från växter), valeriana och echinacea störa behandling med bland annat cancerläkemedlet tamoxifen. Möjligen ökar de också risken för tumörer. Nya data från studien, där nu drygt 800 kvinnor ingår, kommer att rapporteras i vår.

Allt fler använder naturläkemedel. När National Center for Complementary and Alternative Medicine frågade 23 000 vuxna amerikaner om de under år 2007 hade använt komplementära eller alternativmedicinska medel eller metoder visar det sig att totalt 36 procent hade gjort det (andelen för år 2002 var 32 procent). Populärast är naturprodukter (som fiskolja och olika växtextrakt, främst echinacea och ginseng) som knappt 18 procent av de vuxna använder regelbundet.

Det finns ingen lika stor svensk undersökning, men enligt statistik från Hälsokostrådet köpte svenskarna år 2007 naturläkemedel för 69 miljoner kronor.

Läkemedel i örtpreparat

Det finns en spridd uppfattning att sådant som kommer från naturen - det vill säga är "naturligt" - också är ofarligt. Det har gjort att många föredrar att använda naturmedel i stället för andra läkemedel. Ett sätt att handla är via nätet. Men gör man det kan det visa sig att örtpreparaten inte håller vad de lovar.

Med kampanjen Crime medicine försöker Läkemedelsverket göra svenskarna uppmärksamma på faran med illegal försäljning av läkemedel. Personal på myndigheten beställde därför hem och analyserade 26 örtbaserade potensmedel som marknadsförts på svenska webbplatser. Det visade sig att sju av sexton preparat i tablett- och kapselform (för män) innehöll samma aktiva substanser som i de receptbelagda läkemedlen Cialis, Viagra och Levitra (tadafil, sildenafil och vardenafil). Dessa komponenter har inget med örter att göra, utan är framställda på laboratorium. De står heller inte med på innehållsförteckningen, där i stället kinesisk jamrot, kryddnejlika, lakritsrot, jakobstårar och kinesisk gräslök räknas upp.

I ett preparat innehöll varje tablett fyra gånger så mycket tadalafil som läkemedlet Cialis gör.

- Det som framför allt förvånar är mängderna aktiv substans, det är skrämmande! Den som av någon anledning inte vill använda receptbelagda läkemedel blir verkligen lurad, säger Kerstin Hjalmarsson, chef för gruppen mot illegal handel med läkemedel på Läkemedelsverket.

Höga doser för kvinnor

Vissa av medlen riktar sig till kvinnor. Preparatet Viamax Sensitive Desire marknadsförs som "afrodisiaka för Qvinnor från naturens effektiva skafferi". Även här kunde en kapsel innehålla 26 milligram tadalafil, drygt 2,5 gånger normaldosen för en man som tar Cialis. Kvinnan rekommenderas att ta 1-2 kapslar per dag. Två kapslar motsvarar fem gånger normaldosen för män.

- Läkemedlen är enbart utprovade för män och ska inte alls användas av kvinnor. Det är inte testat, men antagligen får kvinnor som överdoserar samma symtom som män, med yrsel, synrubbningar och magproblem. Vissa kan få påverkan på hjärt-kärlsystemet, men i regel är biverkningarna inte livshotande, säger Bo Bergman, läkare på Läkemedelsverket.

Potensläkemedel är receptbelagda i Sverige eftersom de kan vara livsfarliga för den som exempelvis behandlas med nitrater för kärlkramp. De kan också påverka effekten av andra läkemedel, som nitroglycerin samt vissa former av antibiotika och hivläkemedel.

Läkemedelsverket har polisanmält ett av de företag som säljer medlen och kommer att göra fler anmälningar.

Text: Lotta Fredholm

Ungefär häften av de läkemedel som används i dag härstammar från naturen, och det finns också förhoppningar om att hitta nya verksamma substanser där.