Inget samband…

Publicerad

…finns det mellan omfattningen av forskningen på en ort och storleken på den forskningsintensiva industrin på orten. Det visas i en ny bok av Sverker Sörlin och Gunnar Törnqvist, Kunskap för välstånd. Enda undantaget är motorn i den svenska ekonomin, Stockholm.

Utifrån bl a dessa data drar författarna slutsatsen att Sverige inte bör satsa på forskning på små högskoleorter utan främst i Stockholm men också i de gamla universitetsstäderna.

Man kan dock nå en annan slutsats från samma grundfakta. Den omfattande forskningen i t ex Göteborg eller Malmö-Lund har ju inte lett till en större forskningsintensiv industri. Att Stockholm alltmer blivit centrum för sådan industri torde sålunda snarare bero på att staden är landets ekonomiska medelpunkt än på dess omfattande forskning.

Jag håller med Sörlin & Törnqvist om att Stockholms betydelse lätt underskattas och att staten, för hela landets bästa, måste stödja snarare än stävja huvudstadens vidare utveckling. Men det som bäst behövs i Stockholm är knappast fler universitetslektorer utan två helt andra saker: dels en bättre transportinfrastruktur, dels ett ständigt inflöde av högutbildade personer. Och hur maximerar vi antalet välutbildade personer i Sverige? Ja, knappast genom att dra bort resurser från orter som Karlskrona, Kalmar och Karlstad. Många studielämpliga personer i 20-årsåldern skulle inte skaffa sig en akademisk utbildning om de bleve tvungna att lämna hemlänet. Tre-fyra år senare kan de däremot få attraktiva jobb i Stockholm.

Ge alltså Stockholm det Stockholm behöver och låt ’landsorten’ fortsätta att spela sin viktiga roll som underleverantör av högutbildade. Och eftersom god undervisning endast kan bedrivas i samspel med forskning, måste även studenterna på dessa orter utbildas av lärare som också forskar.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor