Varför är tatueringar eviga?

Hur kommer det sig att tatueringar sitter kvar livet ut, trots att hudens celler ständigt förnyas?
Publicerad

Under senare tid har man hört att det blivit allt populärare med laserbehandling för att ta bort gamla tatueringar. Nu undrar jag hur ärr och tatueringar kan sitta kvar i huden år efter år? Byts inte celler i huden ut efter hand, så att den hud vi har i dag praktiskt taget kommer att vara helt utbytt om något år? Som vi ju alla vet så försvinner utlandsresans solbränna på bara några veckor, i alla fall på vintern. En tatuering sitter förstås djupare, men måste väl på något vis nå upp till ”ytan” med sina fina detaljer, annars blev den väl diffus som ett blåmärke, eller?MAGNUS KARLSSONUmeå Svar:Det är riktigt som frågeställaren skriver att hudens celler byts ut. Framför allt gäller det överhudens celler. Där sker delningen i det s k basala lagret, och de färdiga förhornade cellerna avstöts sedan från hornlagret. Normalt tar denna process omkring 70 dagar.En tatuering kan uppstå efter trauma, exempelvis vid fall från cykel. Då kan huden skrapas upp och vägmaterial kan fastna i huden. En professionell (gjord på tatueringsateljé) eller amatörtatuering innebär vanligen att pigment deponeras i den underliggande läderhuden med en nål. Läderhuden finns på 0,1 till 1 millimeters djup i huden, beroende på hur tjock överhuden är. Pigmentet tas till en del upp av en speciell sorts cell, en s k pigmentofag. En del av dessa celler kommer att via blodet vandra i väg till närmaste lymfkörtel, medan andra celler blir kvar i läderhuden. Eftersom omsättningen i läderhuden är mycket långsam, stannar pigmentet kvar där.För ögat kommer pigmentet i läderhuden att uppfattas som olika färger, beroende på vilket pigment man använt. Svart färg i kolpartiklar som deponeras blir för ögat blå i tonen. Som röd färg användes tidigare av professionella tatuerare en kvicksilverförening, s k zinnober, som grön färg användes krom, som gult kadmium och som ljusblått kobolt.I dag har man gått över till växtpigment, och därför ser hudläkare nu betydligt mindre biverkningar. Tidigare kunde människor efter tatueringar med metallsalter få olika inflammatoriska reaktioner i huden, och dessa kunde förvärras efter inverkan av ljus.På senare tid har en annan typ av tatuering blivit populär, s k tillfälliga tatueringar. Ett exempel är hennatatueringar, där man använder ett rödaktigt pigment. Här deponeras pigmentet ytligare i huden, och det gör att tatueringen stannar kvar kortare tid. Här har det pga tillblandning med ett mörkt färgämne, parafenylendiamin, i hennafärgen, som ger svart henna, uppkommit kraftiga allergiska reaktioner. KLAS NORDLINDProfessor i dermatologiHudkliniken, Karolinska sjukhuset

Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor