Hur bildas randiga moln?

Ett molnfenomen får sin förklaring.
Publicerad

När jag flög häromsistens såg jag ett för mig nytt molnfenomen. Tvärs över Sverige, i höjd med Vättern, låg långa ”strängar” av bulliga moln. Molnraderna låg i öst-västlig riktning, parallellt med varandra med ca 500 meters mellanrum. Strängarna sträckte sig bort mot horisonten och vi flög tvärs över dessa ränder en bra stund. Hur kan sådana symmetriska formationer bildas?

Svar:

Det du har sett är troligen det som kallas molngator. De består av enstaka s k cumulusmoln, eller stackmoln, som bildar rader i vindens riktning. En molngata kan bli upp till 100 kilometer lång, och avståndet mellan två bredvidliggande molngator brukar vara 2-8 kilometer. Ett område med molngator kan bli flera hundra kilometer långt och brett. Molnen i sig brukar inte vara mer än någon kilometer tjocka.

Cumulusmoln uppstår när luft uppvärms underifrån och bubblor av jämförelsevis varm luft börjar stiga genom den kallare omgivande luften på samma sätt som varmluftsballonger gör. När luften stiger sjunker samtidigt dess temperatur, och den vattenånga som finns i luften börjar kondensera och bilda små vattendroppar. Dessa vattendroppar gör att vi kan se de stigande luftbubblorna som moln. Den nivå där luften kylts ner till så låg temperatur att kondensation börjar, är undersidan av molnen, molnbasen. Mellan de stigande luftbubblorna sjunker luft sakta tillbaka ner, och där är luften klar och molnfri. Dessa moln kan växa till många kilometers höjd och ge regnskurar eller snöbyar. Men i de fall då molngator bildas når molnen inte högre än till ca två kilometer.

För att cumulusmolnen ska lägga sig i rader som molngator krävs att vindens riktning inte förändras med höjden, utan är densamma genom hela det luftskikt där molnen finns, dvs från marken upp till omkring två kilometers höjd. Normalt vrider vinden med höjden så att den vid en kilometers höjd är riktad till höger jämfört med vinden vid marken. I dessa fall bildas inte molngator. I stället är eventuella cumulusmoln mer slumpmässigt spridda. Men då kall luft strömmar över ett område där den tränger undan och ersätter varmare luft, exempelvis efter en kallfront, kan vindriktningen vara konstant med höjden. När kall luft strömmar över ett område, där marken eller havsytan är varmare, kan luften dessutom värmas av marken eller vattnet och cumulusmoln bildas.

Väderkartor från den dag då som du iakttog molngator över Sydsverige visar att vädersituationen var gynnsam. Kall luft strömmade från nordväst och luftens temperatur i de lägsta kilometerna var sådan att cumulusmoln kunde bildas men inte växa och bli skurmoln. Vindens riktning var konstant med höjden vilket gjorde att molnen kunde organiseras i rader.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor