Annons

Århundradets beteendeförändring

För fyrtio år sedan blev nio av tio barn i Sverige slagna. Nu är förhållandet det omvända.

Författare: 

Publicerad:

2004-06-01

Den stora förändringen skedde redan innan barnaga blev olagligt år 1979, när Sverige som första land i världen förbjöd barnmisshandel. I dag är barnaga förbjudet i elva länder.

Staffan Janson, barnläkare och professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, menar att detta är en av 1900-talets stora beteendeförändringar i Sverige:

- Det har skett en enorm attitydförändring, säger han. En viktig orsak är att barnmisshandeln uppmärksammades runt 1960 och sedan snabbt blev en politisk fråga. Flera viktiga opinionsbildare, exempelvis Astrid Lindgren, engagerade sig i frågan.

Många små barn är synliga i Sverige, beroende på att så hög andel av dem går i förskola. Dessutom är kunskapsnivån hög - många barn känner till FN:s barnkonvention eftersom skolorna undervisar om detta.

Minskade sociala klyftor och jämställdhet mellan könen är också viktiga faktorer:

- Det finns ett tydligt samband mellan kvinnomisshandel och barnmisshandel, säger Staffan Janson. Om en man slår kvinnor, slår han i regel barnen också.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

2

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Jag är neuropsykolog och har i min utbildning inte hört talas om att 9 av 10 barn blev slagna vid mitten av 60-talet. Det låter faktiskt otroligt. Varifrån kommer dessa siffror, dvs finns det verkligen ett ordentligt vetenskapligt underlag för uppgiften ifråga.För mig framstår uppgiften som orimlig i o m att jag inte hört talas om någon i min bekantskapskrets eller i min stora släkt, som vid mitten av 60-talet blivit slagen av sina föräldrar. I den lilla B-skola jag gick vid mitten av 50-talet förekom däremot kraftig aga, men då bara gentemot ett fåtal elever och då gällde det en gammaldags skola. När aga förekom så noterades det nogsamt i de närvarandes minnen. Hade också en lärare i slutet av 50-talet i det villasamhälle vi flyttade till, som vid några tillfällen sägs ha agat ett par av eleverna. Det var dock undantag som bekräftade regeln.Som sagt: jag skulle gärna vilja ha underlaget till uppgiften att en majoritet av barnen blev agade vid mitten av 60-talet.

Bodil Långberg, som till vardags är gene-ralsekreterare i Barnens rätt i samhället,BRIS, gav en bild av hur barnmisshandelminskat i Sverige, både när det gällerattityder till att aga barn och när det gällerutbredningen av barnaga. Vuxnas attityd till att aga barn har på30 år sjunkit från 53 procent 1965 till 11procent 1994.Detta är vad jag hittat på nätet och kan vara lite rimligare siffror, men jag efterlyser som sagt det vetenskapliga underlaget bakom uppgiften att 90% av barnen skulle ha blivit slagna 1965.Den ökning av barnagan som enligt BRÅ skett under 90-talet och som verkar väldokumenterad lär kanske kunna förklaras med nya normer som kommit utifrån. Siffrorna från 90-talet, som man tagit fram på BRÅ beskriver ju antalet anmälda fall av barnmisshandel och ger ingen bild av det generella mönstret.Obs! Bara för att 53% kan ha haft en tillåtande attityd till barnaga (i vilka fall anges inte av BRIS), så är det inte säkert att föräldern lät attityden övergå i faktisk handling. Samtidigt är det förstås sant att bara för att 47% år 1965 var negativa till barnaga, så är det därmed inte bevisat att dessa aldrig tillgripit aga någon gång.Till sist: när folk besvarar enkäter ger de i normalfallet en mer fördelaktig bild av sig själva än vad som är fallet, särskilt när det gäller beteenden som är straffbara. Jag har exempelvis vid ett flertal tillfällen frågat studenter/vuxenelever hur bra de kör bil eller hur allvarligt de bedömer vissa brott. Det inträffar nästan aldrig att någon uppger sig köra sämre än snittet eller bedömer brott mildare än genomsnittssvensken, trots att det strider mot enkel sannolikhetsteori.

Lägg till kommentar