Annons

Stormfällda skogen inte så gammal

Orkanen Gudrun blåste ner stora delar av skogen i Småland. En ny arkeologisk studie berättar om ett helt annat landskap för 2 000 år sedan.

Dagens nedblåsta barrskog i Småland är en produkt av 1900-talet och dess skogsindustri.

- Vid tiden för vår tideräknings början var skogens utsträckning mycket mindre än i dag, säger arkeologen Leif Häggström, antikvarie vid Jönköpings läns museum.

- Man kan se en snabb förändring av landskapsbilden. Småland bestod till stora delar av öppna marker som användes för odling och bete. I den skog som fanns fick djuren - oftast får, nöt och svin - beta.

- Detta var också en tid av förändringar, och vi kan se en stor befolkningsökning, säger Leif Häggström, som skrivit en avhandling om detta. Vi kan se att bebyggelsen ökar, att skogar höggs ner och gjordes om till åkrar och att skogens resurser användes som byggnadsmaterial och till träkol för järnframställning. Det var en övergång från extensivt jordbruk, där man tillfälligt brände ner marker och odlade, till ett intensivt jordbruk som byggde på återkommande gödsling.

Djuren ute året om

Åkrarna är än i dag möjliga att urskilja. Enklast hittar man dem med hjälp av de många stenhögar som finns efter röjningarna, så kallade röjningsrösen.

Studien baseras på ett dussintal utgrävningar i södra Sveriges inland, varav de flesta har skett i samband med vägbyggen. Framför allt är det arkeologiska undersökningar sommaren 2002 i Öggestorp ett par mil sydost om Jönköping som står i fokus.

Där började man gödsla sina åkrar i allt större utsträckning strax efter vår tideräknings början. Man kan även se att markerna har använts på olika sätt. Närmast gårdarna och husen har det funnits små trädgårdsodlingar, där man odlat sådant som kräver mycket gödsling och ogräsrensning.

Åkrarna har odlats med ensäde, det vill säga de har odlats årligen med stråsäd och dessutom gödslats. Längre bort från gårdarna har mindre och tillfälliga åkrar huggits upp. Eftersom gödsel var viktigt för detta åkerbruk hade man djuren i fållor nära husen nattetid, så att man kunde samla in spillningen. Däremot har inga hus som grävts ut använts som ladugård, varför djuren troligen gick ute året runt. Det var inget problem för de gamla lantraserna - det är främst moderna, hårt framavlade djur som behöver vara inomhus vintertid.

Ändrar landskapsbilden

En av flera orsaker till landskapets förändring under denna tid är järnets introduktion.

- Med hjälp av järn kan man göra yxor och redskap med skärande egg som behövs för att röja skogen, säger Leif Häggström. Dessutom innebar sådana redskap att man hade lättare att skära hö, som kunde sparas för djurens behov på vintern.

Denna kunskap har Leif Häggström och andra arkeologer fått fram genom att analysera jordprover kring boplatser. I dessa kan man finna rester av sädesslag och gödsel. I kolprover kan man se vilka träslag som har eldats, och det handlar mycket om lövträd och tunna grenar.

- Det beror på att dåtidens människor hamlade träden, det vill säga kapade toppen för att få dem att grena sig så mycket som möjligt, säger Leif Häggström. Då får man mer löv och grenar till bränsle eller foder.

Efter några hundra år av uppodling och öppna landskap växte Småland igen under 400-talets folkvandringstid. Sedan återkoloniserades landskapet under vikingatiden och medeltiden.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Lägg till kommentar