Hur ska kärnkraftsavfallet hanteras?

Det går att förkorta lagringstiden för kärnkraftsavfall till en hundradel. Det kan ske genom en process kallad transmutation.
Publicerad

Men för att kunna utnyttja tekniken måste ämnena i avfallet först separeras från varandra. Sofie Andersson har i sin doktorsavhandling vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg studerat speciella separationsmetoder.

1. Vad är transmutation?

Transmutation är ett sätt att minska radioaktivitet i kärnkraftsavfall. Det gör man genom att omvandla de långlivade produkterna av kärnfission till stabila eller kortlivade ämnen. På så sätt kan tiden som avfallet behöver lagras minska till mindre än 1 000 år. Tekniskt tycker jag att det borde fungera, även om alla inte tror det. Men det kommer att dröja länge innan transmutation kan användas för att bearbeta kärnkraftsavfallet, för det krävs förutom teknisk utveckling även politiska och ekonomiska internationella beslut.

2. Är inte avfallsfrågan redan löst i Sverige?

Jo, Sverige har valt att slutförvara hela avfallet i berggrunden. Där ska det ligga nergrävt i minst 100 000 år. Men i till exempel Frankrike upparbetar man avfallet så att uran och plutonium separeras från övriga ämnen och återanvänds som bränsle i kärnkraftsreaktorer. Nästa år ska Frankrike avgöra frågan om det utbrända bränslet, och vägvalet kommer att påverka många andra länder i Europa. Mitt arbete är en del av ett EU-projekt om separation och transmutation.

3. Vilken är din insats?

När uran och plutonium är borta från avfallet finns det flera långlivade ämnen kvar som behöver tas om hand. Det är här transmutationen kan användas. Men först måste man separera avfallet vidare. Jag har studerat en speciell kemisk process där tungmetalljoner, aktinider och lantanoider, först löses upp i en sur vattenlösning. Sedan separeras de med hjälp av särskilda molekyler som effektivt kan skilja mellan olika ämnen.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor