Efter könskriget

På försommaren uppstod en het samhällsdebatt efter Sveriges Televisions dokumentär Könskriget.
Publicerad

Den handlade om huruvida mäns våldsamhet är universell eller orsakad av psykiska störningar och missbruk, om journalistisk etik och saklighet, om i vad mån det finns forskning som verkligen påvisar satanistiska barnamord, om statens bidrag till kvinnojourer, om elitfeminism kontra köksbordsfeminism, om hur lika eller olika kvinnor och män egentligen är, om ministrars roll i könsdebatten och mycket annat.

När programmen sändes hade vi redan börjat arbeta med vårt Tema Kvinnligt och manligt, där forskning om manligt våld är ett av flera inslag. Vår första reaktion var att SVT snuvat oss på ett intressant ämne, men efter ett tag stod det klart att vårt Tema är än mer angeläget efter de ofta högljudda och onyanserade debattinläggen.

Ämnet kvinnligt-manligt är nästan definitionsmässigt kontroversiellt. Könen är ytligt sett biologiska, men till sina uttryck främst psykologiska och sociala. En konstruktiv debatt får inte fastna i att utreda vad en viss person sade vid en viss tidpunkt, utan det viktiga är givetvis kvinnors rätt till lika möjligheter. Kanske är detta en bättre formulering än att tala om numerär jämställdhet, könskvotering och rättvis fördelning av makt och arbete. Skälet till det är att målet är viktigare än medlen. Den dag kvinnor har samma reella möjligheter som män till positioner och inflytande, på jobbet och hemma, behövs inte några regler om minst 40 procent av platserna till underrepresenterat kön.

Artiklarna i Temat är inte invändningsfria. Det kanske till och med finns utsagor som inte stämmer överens inbördes. Ämnet är komplext, men utifrån några olika utgångspunkter har vi försökt både att inte väja för det kontroversiella och att behandla ämnet rakt på sak och utan att höja rösten.

Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor