Annons

Unga blå stjärnor förbryllar

Varför dyker det blå ljuset upp just nu? Och hur?

Rymdteleskopet Hubble har observerat ett mystiskt blått sken från mitten av Andromeda, vår närmaste granngalax. Det blå ljuset kommer från uppåt 400 unga och heta stjärnor som rör sig runt ett stort svart hål i mitten av galaxen.

Det är dock oklart hur så många stjärnor har kunnat bildas i närheten av ett svart hål. Svarta hål borde inte tillåta att gasen tätnar så mycket att stjärnor kan skapas. Stjärnorna är tätt sammanpackade i en diskusformad skiva som bara är ett ljusår i diameter, och de rusar runt det svarta hålet med 1 000 kilometer i sekunden. Denna rekordfart skulle ta dem runt jorden på 40 sekunder.

- Det är anmärkningsvärt att en så kortlivad stjärndisk skulle dyka upp just nu i Andromedas 12 miljarder år långa historia, kommenterar amerikanen Tod Lauer, en av astronomerna bakom upptäckten. Men å andra sidan har vi ingen idé om hur en sådan här skiva kan formas över huvud taget.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Unga blå stjärnor i snabb dans runt Andromedagalaxens hjärta förbryllar inte den som satt sig in i Johan Masreliez’ Scale Expanding Cosmos teori. Snarare bör deras uppträdande ses som en helt normal händelse i SEC-teorins tolkning av kompakta objekt och spiralgalaxers liv. Schwarzschild hittade visserligen en exakt lösning till Einsteins ekvationer för geometrin kring en punktkälla i en tom rymd. En lösnig som kompletterats med Kerrs lösningar för roterande objekt och visat sig ge korrekta resultat för testpartiklar (planeter) och ytterligare fenomen. Resultaten utgör gott stöd för att Einsteins allmänna relativitetsteori gäller. Men bör man inte fråga sig om denna ansats saknar verklighetsanknytning, när vi har att göra med kompakta objekt som omger sig med en hel galax?Närvaron av dessa unga stjärnor pekar helt klart på att det finns ansamlad vätgas mycket nära galaxens centrum. Det faktum att gasen inte redan svepts upp av stjärnor på större avstånd från galaxens centrum kan vidare tyda på att vi har att göra med väte som nyligen tillskapats och avgivits i närheten av centrum - allt i enlighet med den recirkulationsprocess Masreliez föreslår ersätta den gängse synen på mycket massiva kompakta objekt. En del av denna avgivna gas skulle kunna hålla sig kvar i centrum om vinkelhastigheten är rätt avvägd. Och gasen skulle kunna komprimeras av den samlade verkan av gravitation och en SEC-specifika kosmisk hämsko-effekt på samma sätt som i galaxens yttre regioner. Helt till gagn för stjärnbildning.Masreliez är svenskfödd fysiker-KTH, disputerad och sedan länge bosatt i Seattle, USA. Hans senaste pär-granskade paper (Astrophysics and Space Science volume 299, issue 1, 2005) som ger en godtagbar förklaring till en annan gåta - den sk " Pioneer anomalin", sammanfattar teorins huvuddrag och redovisar ytterligare stödjande rön. Masreliez´ teori vilar på samma teoretiska grund som gängse standard Big Bang - en FRW-lösning till Einstiens Allmänna Relativitetsteori med ett par viktiga skillnader.Nummer två och tre av fyra artiklar 2004-2005 för rebelltidskriften Apeiron (se http://redshift.vif.com/journal_archives.htm ) beskriver särskilt galaxers dynamik och hur gravitationen uppträder i SEC. Den gängse förmenta mörka materiens effekter på spiralgalaxer och galaxhopar förklaras av den hämskoeffekt som uppkommer genom att Masreliez’ kosmos utvidgar sig skalenligt. Inte bara rummet utan också tiden följer samma takt. Och den mörka energin, kvintessensen, kosmologiska konstanten eller vad man nu vill kalla trycket som påstås leda till att universum fn ökar sin expansion, är redan inbyggd i den form energitensorn har i hans kosmologiska modell.SEC modifierar därför Schwarzschild’s standardlösning så att ”svarta hål” med central singularitet inte kan uppstå. I en sfäriskt symmetrisk lösning är det i stället händelsehorisonten som är den verkliga singulariteten, på så sätt att ingen fritt fallande partikel kan nå ända fram dit. Resultaten är preliminära och någon lösning av Kerr-typ har ännu inte presenterats. Kanske något att bita i för hungriga doktorander?

Lägg till kommentar