Annons

Paranormalt pris instiftat

Förbundet Humanisterna, som verkar för ett sekulärt samhälle, har instiftat Humanistpriset Kristallkulan på 100 000 kronor.

Författare: 

Publicerad:

2006-03-01

Beloppet går till den som kan demonstrera någon förmåga som saknar vetenskaplig förankring. Personer som anser sig kunna mäta blodtryck med pendel, finna saker med slagruta, läsa tankar eller dylikt är varmt välkomna att anmäla sitt intresse.

- Den som tar 500 kronor för att erbjuda sina tjänster till allmänheten, men inte vågar låta sig testas för att få 100 000 kronor, är inte särskilt trovärdig, säger Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

3

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Hej!Ni som är kunniga på det här området får väl svara vad jag råkat ut för. Om ni kan förstås. Endera kan jag tänka mig att ni vägrar att svara som psyk. inst. vid både Sthlm och Lund Har gjort, trots telefonpåminnelse efter mail. Eller också kan ni ju prestera en relevant förklaring, om ni kan. Det som jag kan garantera är att varenda ord är fullkomligt sant.Jag har frågat James Randy(USA) om han är villig att betala ut sin miljon dollar om jag kan göra om just detta. Han svarade: "Yes of coarse"Frågan är bara hur man ska bete sig för att upprepa. Ni kanske har ett bra förslag(?)Här kommer'storyn':[Men först den här fotnoten: Man kan förklara resultatet av det här som tankeöverföring. Men det finns en fortsättning på det här som visar något helt annat. Om ni vill veta den fortsättningen så får ni säja till. (mail!)] 19/10 -01 Till Ko pia förSTOCKHOLMS UNIVERSITETPsykologiska inst.Jan Dahlqvist 106 91 Stockholm GÖTEBORGS UNIVERSITETPsykologiska inst.Annelie Golding405 30 Göteborg Hej! Jag hörde på programmet på P1 på torsdag middag, som handlade om ”tankeläsning”. Jag blev väl litebesviken på att ni inte kunde hitta några bevis för att tankeläsning fungerar. Jag tänkte därför att jag skulle hjälpa till med lite infallsvinklar till hur man kanske borde gå tillväga för att uppnå ett resultat. För att tankeläsning fungerar anser jag vara utom allt tvivel. Jag anser att jag har ett osvikligt bevis på dettaoch kanske ni skulle uppnå lite mera påtagliga bevis om ni gick till väga på liknande sätt som vi gjorde.Det är nog ganska meningslöst att kolla direkt så att säja hjärna mot hjärna. Störningsfaktorn blir alltförstor Man måste ha en katalysator emellan försökspersonerna. Detta är inte något som jag har tänkt ut utansnarare blivit konfronterad med av ren tillfällighet.Min syster Kerstin och två kompisar till henne och jag satt ofta på 50-talet och lekte med ”glaset”. Man ritarringar efter ett vinglas. Varje ring får representera varsin bokstav/siffra med en tom utgångsring i mitten.Sedan lägger man lätt ett finger på det uppochnedvända glasets fot och låter glaset vandra från bokstav till bokstav eller siffra, och antecknas resultatet. När glaset går tillbaka till utgångsläget är meddelandet slut.Min syster var ett väldigt bra ”medium”. När hon var med gick glaset som ”på räls”. Hon hjälpe absolut integlaset på något sätt utan var snarare en olja på något sätt så glaset gled fort och lätt.Rätt vad det var kom min äldre bror Jarl in i rummet. Han frågade vad vi egentligen höll på med, och tyckteatt vi var löjliga i allmänhet som kunde tro att det var något märkligt med det där. Men han visste ju inte dåvilka fantastiskt märkliga och underfundiga svar man kunde få ut. Hans argument var att vi drog glaset själva med fingrarna på något sätt så vi fick de svar vi ville ha. Att det absolut inte var så var ju lite svårt och meningslöst att förmedla till en helt negativt inställd människa.Vi bad då att han skulle vara med själv så att han fick se själv. Men han ville absolut inte nedlåta sig tillnågot så löjligt. Vi sa då åt honom att han behövde nog inte vara med själv men att han åtminstone kundeställa en fråga som glaset kunde få svara på. Då sa han: ”Nej nej ni vet ju precis vad jag tycker om saker och ting så då hittar ni bara på något passande svar”.Min syster Kerstin hittade då på ett nytt sätt att utnyttja Glaset och sa: ”Men du kan nog fråga tyst kanske,så vi inte vet vad du frågar om” Efter en stunds tvekan gick då Jarl med på detta. ” Ok då, jag ska ställa en fråga, så får vi väl se vad det blir för svar” sa han och skrattade gott. ”Ja nu har jag ställt min fråga” sa Jarlefter en stund och gick och satte sej i soffan.Vi lade våra fingrar på glaset och det började vandra ganska så snabbt. Det var knappt att flickan som skrevhann med från tecken till tecken. Man brukade ju följa med i utvecklingen av orden men i det här fallet tappadevi tråden ganska snart. Ingen av oss trodde att det verkligen blev något vettigt svar. Men flickan som skrevhängde med och skrev i alla fall ned alla tecken. Det blev ett ganska långt, och som vi trodde, ganska meningslöst ord.Efter en stund gick dock glaset tillbaka till utgångspunkten. Jag frågade då: ”Vad blev det här egentligenjag fattade inte innehållet alls”. Likadant sa de andra, och vi frågade flickan som skrev om hon kunde få ut något vettigt. ”Ja jag vet inte men – jo, så här blir det: C H A T T A N O G A C H O O C H O O” Jarl som satt sig i soffan reste sej häftigt. ”Va sa du?” Jag tittade honom i ansiktet, han var faktiskt grön som jag kommer ihåg. Jarl sa inte ett ljud mera. Han vände sej och rusade ut. Det tog ungefär en halvtimme innan han kom tillbaka. Jag kommer ihåg att han förklarade sej så här på frågan var han tog vägen: ” Ja men det va ju den där” Så småningom förklarade han vidare: ” Jag frågade bara vem som var min älsklingsmelodi. Å det är ju den där.”Jag förmodar att det inte behöver förklaras att det var en av Glenn Millers mest berömda melodier.Ingen har någonsin kunnat förklara för mej hur detta var möjligt. För mej finns bara en enda förklaring:Tankeöverföring! Såvida nu inte det finns en högre makt som skämtade med oss. Något tredje alternativfinns inte. Att det skulle vara ett utslag av slumpen är för mej totalt osannolikt.Det finns väl ibland diverse detaljer som man kan glömma bort därför att man inte upplever dem som väsentliga nog för att lägga på minnet. Men att lägga till något som inte är relevant är för mej totalt främmande och totalt meningslöst. Jag kan därför garantera att de ovan relaterade omständigheterna är till 100 % sanna. Min syster Kerstin som var med har tyvärr gått bort men min bror Jarl som bor i Karlstad kan verifiera att mina uppgifter är riktiga till 100 %Jag förklarade fenomenet för mej själv enl. följande: Människan kan inte framställa en tummnagel ens som fungerar vilket är en bagatell för Naturen. Mycket mera komplicerade saker kan naturen utföra. Ex. vis den mänskliga hjärnan, som någon vetenskapsman har klassificerat som att ha en kapacitet motsvarande en stordator med en dimension av 1km3. Skulle dåinte naturen på ett ganska enkelt sätt kunna konstruera in en funktion i denna enorma apparat som skullekunna sända meddelanden via det media som naturen själv skapat, dvs via el.magn. vågor? Detta när nu ändå människan själv sedan länge ändå lyckats skapa en sådan funktion som radion. Man måste svaraobetingat ja på denna fråga. Det gäller bara att hitta funktionen i hjärnan och det kanske inte kan vara sålätt när man inte ens kan vara säker på att alla former av medium ännu är upptäckta. Det kan ju finnasex.vis tankevågor som vi saknar instrument att registrera.Jag är i alla fall ganska övertygad om, att tankeöverföring underlättas av genetisk samhörighet, dvs attsyskon sinsemellan är ”inställda på samma frekvens” om det nu är relevant att tala om frekvenser i detta sammanhang. Jag anser därför att försökspersonerna i första hand borde vara syskon med samma far ochmor. Och dessutom borde man ha ett media i stil med glaset eller liknande som underlättar mottagning. Jag undrar också om det inte kan ligga till på det viset att ett antal hjärnor kan samverka så att de tillsammans kan uppnå en högre form av intelligens eller kapacitet än vad den enskilda hjärnan kan uppnå. Men då krävs just en katalysator, eller redigerare, som har förmåga att samla ihop kontentan av den gemensamma erfarenhetenutan att den enskilda personen behöver redovisa sin egen subjektiva uppfattning. Den katalysatorn kan varaex.vis glaset eller en liknande anordning.Med vänlig hälsningPer-Olof ErikssonKammakargatan 40 IV111 60 Stockholm poe.eriksson@telia.com PS Jag har aldrig utnyttjat ’glaset’ sedan den där gången i början på 50-talet, åtminstone inte i detta sammanhang. DS

Men ta då och repetera försöket då? Men gör det lite mer vetenskapligt denna gång så man kan med säkerhet säga att resultatet är trovärdigt!Gör så här:Försökspersonen i ett eget rum skriver ner en fråga, skriver ner svaret på en lapp och viker ihop lappen så ingen kan läsa. Han tänker frågan.I det andra rummet besvaras frågan med glas som glider över bokstäver. Svarets skrivs ner på en lapp.När experimentet är färdigt så jämförs lapparna. Står det samma sak på bägge lapparna är saken klar, annars inte.Sen gör man om experimentet igen, och igen. När man har en träffbild som överstiger slumpen så är beviset färdigt.Detta måste naturligtvis övervakas av en kontrollant som är objektiv.Men detta har dessvärre aldrig lyckats...

Hej igen!Jag har hittills inte fått någon större respons på min tidigare berättelse. Den berättelse som jag sänt både till Stockholms, Göteborgs och Lunds universitets psykologiska instutitioner, såväl som till radions företrädare. Jag fick ju inte det minsta svar därifrån heller men det betraktar jag enbart som 'förbryllande tveksamhet'. Dessa psykologer och professorer mm mm borde väl kunna ha ett litet svar att komma med. Men nej. De är förmodligen enbart ute efter att få statliga medel för att 'forska' i något som de inte är vuxna att hantera. 'Ändamålet helgar medlen' med andra ord.Den förra berättelsen ovan handlade ju om något som kan betecknas som tankeöverföring. Vad skulle det annars vara? Slumpens skördar kan ju knappast komma ifråga. Någon form av intelligent styrning är utom all tvivel enligt min bedömning. Jag har arbetat med elektronisk konstruktion och fysikaliska beräkningar i hela mitt liv och är väl medveten om de lagar som gäller i det fallet. Jag har därför formulerat en slogan sedan många år som lyder:Matematik är ingen uppfinning.- matematiken är en upptäckt. Med detta menar jag att allting i universum är baserat på lagar enligt den matematik som vi har plockat fram ur alla dessa olika förhållanden. Alla dessa lagar har betecknats med v.s.b. vilket gör att de är sanna i ordets rätta bemärkelse. Nu finns det vissa potentater som betvivlar att så är fallet men det får stå för deras räkning. Dessa potentater saknar bara tillräcklig erfarenhet av matematiska beräkningar i den fysikaliska verkligheten och har tydligen nöjt sig med enbart teoretiska räkneoperationer.Med dessa ord vill jag bara förklara att jag 'står med bägge fötterna på jorden', men vägrar blunda för otvetydiga indikationer.Här nedan följer nu min andra berättelse som inte direkt pekar åt samma förklaring som min förra. Det vore intressant med någon kommentar baserat på välmotiverade grunder.Per-Olof Eriksson, Stockholm 2. Tipstraden.Efter det att vi erhållit ett svar från glaset, som chockade Jarl, fick vi 'blodad tand'. Nu skulle vi utnyttja kraften i detta mystiska fenomen, utnyttja detta för ”egen vinning”. Vi var helt överens om att försöka skapa en tipsrad som kanske skulle ge oss 'storkovan'.Vi bad därför glaset snällt om att det skulle ange en tipsrad med 12 rätt åt oss. Vi fick dock hela tiden ett undvikande svar.”Nej” och ”nej” och åter ”nej”. Ett svar som jag speciellt kommer ihåg var följande: ”Det är inte rätt mot alla andra”. (Ett sån't enormt diplomatiskt och demokratiskt svar!. Tänk om alla bara skulle ta glasettill hjälp när de behövde pengar eller annan hjälp. Det skulle ju bara inte fungera.)Men vi var envisa som synden. Vi tjatade om och om igen. Vi vände och vred på frågorna och till sisttröttnade tydligen 'glasets 'ande'. Glaset svarade helt plötsligt: "OK"Sedan följde i snabb takt ett antal 1, X och 2. Eva som fortfarande skrev ned alla svar hade fullt sjå att hinnamed så fort gick det.När vi sedan räknade efter hur många tecken vi hade fått innan glaset gick tillbaka till utgångspunkten såblev vi ganska exalterade. Tecknens antal var tolv. Just det antal som det skulle vara! Detta hände nämligen på den tiden då tipsraderna fortfarande bara hade tolv rader i tipsraden. (Ca 1950)Nu var vi helt övertygade. Vi hade 'sett ljuset'. Vår lycka var gjord, vi skulle bli rika. Allt tydde på att så varfallet. Ingen hade räknar antal tecken innan glaset gick tillbaka till utgångspunkten. Eva bara skrev ned tecknen vartefter de kom. I och med att antalet tecken stämde med vad det skulle vara så var detta ett tecken på att en högre makt hade varit med i sammanhanget. Vad skulle man annars tro. Slumpen var något som knappast var giltigt som alternativ i detta fall.Vi skulle få rätt. Slumpen kan knappast ha en så pricksäker effektivitet. Men vi skulle bli varse dettafaktum på ett helt annat sätt än det vi trodde från början. Vi skrev ned raden på en tipskupong och lämnade förväntansfulla in raden till tipsombudet. Väntan fram tillsöndagen var lång och lite jobbig. På söndagen satt vi bänkade vid radioapparaten och skrev med darrandehand ned resultatet av helgens matcher.Vi blev ju ganska förbluffade och besvikna. Vår inlämnade rad innehöll inte ett enda rätt!!Jag har senare analyserat det hela lite närmare.Det krävs. enl. vad jag har beräknat, ca 5000 olika rader i system, för att garantera att det skall bli en enda radsom inte innehåller ett enda rätt.Med 'hjälp av' glaset hade vi lyckats pricka in just denna enda kombination tecken av 5000 olika rader somresulterade i noll rätt. En fantastisk prestation där det är svårt att inse att 'slumpens skördar' skulle vara denverksamma faktorn.Men vad är det i så fall som gav detta resultat?Det är ju omöjligt att förklara bägge resultaten med en gemensam förklaring, dvs med ex.vis tankeöverföring, vilket vi försökte förklara resultatet av Jarls fråga med. När vi fick raden nedskriven var ju matcherna fortfarande inte spelade! Frågan om den 'verksamma faktorn' kvarstår obesvarad och jag har insett att jag aldrig kommer att få denna fråga besvarad på ett tillfredsställande sätt. Ingen kommer någonsin att kunna övertyga mej om någonslags 'förklaring' på detta Tankeöverföring eller vadå? Om man ska tänka sig en 'minsta gemensamma nämnare' så är det svårt att rent vetenskapligt ge ett svar på detta. Jag anser mej veta en del om det vetenskapliga eftersom jag arbetat med utveckling inom bl.a. Ericsson i många år. Jag har aldrig , efter dessa två seanser, nyttjat 'glaset', på det här sättet mera.Per-Olof Eriksson, Stockholm

Lägg till kommentar