Varför har apelsiner olika många klyftor?

Fråga: Jag och min kompis räknade hur många klyftor clementiner och apelsiner har. Det är ofta olika antal i varje frukt. Varför är det så?
Publicerad

Svar:

Det stämmer att apelsiner, clementiner och andra citrusfrukter kan ha olika många klyftor. För varje art är ett visst antal vanligast, men variationen är stor. Inte ens på ett och samma träd har frukterna lika många klyftor. Sannolikt beror detta åtminstone delvis på att människan har korsat och förädlat citrusfrukter under flera tusen år.

Plommon, äpplen, apelsiner och alla andra frukter består av ett eller flera så kallade fruktblad eller karpeller. Citrusfrukterna har oftast åtta till femton fruktblad i form av klyftor. I varje klyfta finns normalt ett eller flera frön (kärnor).

Botaniskt sett är citrusfrukten ett bär. Bärets fruktvägg är tredelad. Det yttre skiktet är orange, gult eller grönt. Mellanskiktet är vitt och oftast bittert, och det inre skiktet består av tunna hinnor runt klyftorna. Den saftiga delen utgörs av safthår som man lätt kan urskilja i lite torra apelsiner. Safthårens uppgift är att hålla fröna fuktiga. Den saftiga delen gör frukten lockande för människor och andra djur, som hjälper till att sprida fröna till nya platser.

Citrusfrukter växer på träd eller buskar med ständigt gröna blad. Släktet Citrus består av drygt femton arter och ett otal hybrider som ursprungligen kommer från södra Asien. Till Europa kom de första citrusfrukterna med Alexander den store. De flesta arterna har fyra eller fem foderblad. Antalet återfinns i den lilla gröna stjärnformiga bildningen som ibland sitter kvar på frukten.

De ursprungliga citrusfrukterna hade förmodligen samma grundtal för foderblad och klyftor, till exempel fem foderblad och tio klyftor. Om man sedan korsar citrusarter med olika antal fruktblad kan avkomman få olika många klyftor.

Troligen har endast tre arter gett upphov till dagens apelsin, citron, lime, pomerans, grapefrukt, mandarin, clementin, satsuma och alla andra nutida citrusfrukter i hundratals olika varianter. De tre arterna är Citrus medica som man gör suckat av, Citrus maxima (pompelmus) och Citrus reticulata (mandarin). Genom dessa korsningar och andra förädlingsprocesser har man åstadkommit en enorm mängd olika citrusfrukter, inklusive varianter utan kärnor och med varierande antal klyftor.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor