Vårens första fjäril

Citronfjärilen är en av de vanligaste och mest långlivade.

Först ut bland vårens dagfjärilar är citronfjärilens gula hanar. De vaknar ur vinterdvalan redan när dagstemperaturen är 10-12 grader. Det som driver hanarna efter uppvaknandet är inte hunger utan sexlust. Det kommer snart att råda intensiv konkurrens om att para sig med de vitgröna honorna. Om en hane vaknar för sent ur vintersömnen kan loppet redan vara kört.

Klarar 20-30 minusgrader

Hanarna vaknar i genomsnitt tjugo dagar före de första honorna, som väntar tills temperaturen blivit behagligare. Det är därför man alltid ser hanarna först under säsongen. Men det är farligt att vakna alltför tidigt, för då kan hanen hinna dö innan de första honorna har vaknat. Det naturliga urvalet har gynnat hanar som vaknar i exakt rätt tid, inte för tidigt och inte för sent. Tre veckors marginal till honorna kan verka mycket, men många av dessa dagar är kalla och då är hanarna helt inaktiva. Skulle det komma en ihållande varm period skiljer det snarare en vecka.

Det är bara ungefär hälften av alla citronfjärilar som överlever vintern, och en avgörande faktor är vikten. De som hunnit äta upp sig tillräckligt under sommaren och hösten klarar 20-30 minusgrader iförda endast ett synnerligen bristfälligt täcke av lingonris. Citronfjärilarna övervintrar ofta helt öppet bland grenar och ris, täckta av frost (bild 1). En fantastisk prestation som troligen bygger dels på att sockeralkoholer i kroppens celler sänker fryspunkten, dels på att citronfjärilarna tömmer kroppen på alla partiklar som kan gynna isbildning.

Efter parningen återstår en viktig uppgift för honan, att omsorgsfullt placera äggen där larverna får bästa chansen till överlevnad. Hon flyger länge omkring på jakt efter passande växter. Endast två arter, brakved och getapel, duger åt larverna. Citronfjärilshonorna är utmärkta botaniker, och redan innan knopparna har slagit ut kan de med perfekt artkännedom skilja brakved och getapel från alla andra buskar.

Kläcks mitt i maten

Fjärilshonan söker rätt på en gren som växer i soligt läge i skydd från vinden. Där fäster hon ett av de upp till sex hundra äggen strax intill en bladknopp för att larven ska kläckas mitt i maten. Får hon fortsätta att leva gör hon alltså sedan om samma procedur hundratals gånger.

Efter äggkläckningen tillbringar larven sina dagar med att knapra i sig buskens blad. Ofta sitter larven längs mittnerven på bladet för att undgå att hungriga fåglar ska upptäcka den.

När larven efter en tid inneslutit sig i sin puppa kan den inte längre förflytta sig, så då måste den vara om möjligt ännu bättre kamouflerad. Den ser nu ut som ett blad där den hänger med en tunn spinntråd fäst som en gördel kring midjan (bild2). När den vuxna fjärilen kläcks ur puppan i juli, kan faktiskt någon av dess föräldrar fortfarande vara i livet. Föräldern har i så fall levt ett helt år, en verklig prestation i fjärilsvärlden där de flesta arter dör efter 5-12 dagar.

För den nykläckta citronfjärilen är det inte sex utan mat som står på dagordningen. Med sin ovanligt långa sugsnabel – 15 millimeter – kan citronfjärilen suga i sig de små söta nektardropparna även i svåråtkomliga blommor, till exempel borsttistel. Andra populära växter är fackelblomster, andra tistlar och buddleja. Generellt tillhör lila blommor de absoluta favoriterna.

Det gäller verkligen att äta innan vintern kommer. Ett experiment utfört av forskare vid Stockholms universitet visar att medelvikten hos de citronfjärilar som dog under en vinter var 0,118 gram, medan de som överlevde var betydligt bastantare och i genomsnitt vägde 0,136 gram.

Prog Brain Res.

Shore S, Zhou J, Koehler S.
166:107-123s, 2007

Mycket sex ger längre liv

För citronfjärilens nära släktingar i familjen vitfjärilar är parningsspelet mer komplicerat. De honor av rapsfjäril och rovfjäril som parat sig många gånger lever längre än de som bara parat sig en gång, och de får dessutom fler ägg. Det beror på att hanarnas spermier levereras tillsammans med vissa näringsrika ämnen som honorna kan tillgodogöra sig. En hane kan avlämna så mycket som en femtedel av sin kroppsvikt i en sådan sats!

Honorna gynnas alltså av att para sig med många hanar, men en hane vill naturligtvis att honan inte parar sig med fler hanar. Därför innehåller sädesvätskan inte bara spermier och näring, utan också ett doftämne som avskräcker andra kärlekskranka hanar. Effekten av ämnet klingar dock av, och efter en tid blir honan attraktiv igen.

Men hanen har också andra sätt att styra hur länge det dröjer innan honan tar sig en ny hane. Hon har speciella känselceller som känner av hur stor mängd sädesvätska hon tagit emot, och innan den förbrukats parar hon sig inte igen. Därför tjänar hanar (och även honor) på att hanen levererar en stor mängd sädesvätska. Då kan det dröja så länge som fem dagar tills honan parar sig igen.

Alla gillar oskulder

Å andra sidan är det ofördelaktigt för en hane att slösa en stor mängd på en hona som redan parat sig eftersom den då blir far till färre avkommor. Och det verkar faktiskt som om hanarna kan avgöra om de parar sig med en oskuld. Studier som gjorts tyder på att de kan anpassa både mängden och kvaliteten på sädesvätskan efter vilken hona de är tillsammans med. En oparad hona får ta emot en extra stor mängd som dessutom innehåller särskilt många sädesceller.

En hane som parat sig många gånger klarar dock inte av att producera stora spermasatser. En hona bör därför undvika att para sig med sådana hanar. Flera studier har visat att honor som parar sig med hanar som är oskulder lägger fler ägg eller får larver med bättre överlevnad. Det förefaller alltså som om både hanar och honor söker oskulder för att maximera sin avkomma.

Citronfjärilen väver ingen kokong

I artikeln om citronfjärilen sägs på sidan 20 att dess larv väver in sig i en puppa. Citronfjärilen spinner ingen dock kokong utanpå puppan. Larvhuden spricker, och fram kommer puppan. Tack till Björn Nordzell som uppmärksammade oss på felet. Texten på webben är uppdaterad.

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor