Annons

Vårt solsystem är nog exceptionellt ändå

Med över 300 kända planetsystem runt andra stjärnor kan astronomerna bara konstatera: Det är något särskilt med oss.

Inga andra solsystem på­minner om vårt. Nu har astronomer visat med dator­simuleringar att planet­sys­tems tillblivelse är en turbulent historia med våldsamma krockar och knuffar i trängseln som uppstår när gaser och rymd­stoff trycks ihop. Det är svårt att räkna ut vad som kan dyka upp när virvlarna har lagt sig. Därför är vår lugna vrå i universum ett undantag, en unik plats där så småningom även liv har uppstått och fått fäste.

De nya rönen publiceras i tidskriften Science.

Att vi är unika har människor trott länge. Besvikelsen har dock kommit smygande när först jorden och sedan solen och hela vårt solsystem visade sig vara ett bland miljarder andra. Kanhända lär de senaste planetfynden oss något annat - att vi är mycket speciella trots allt.

Du har just läst en artikel från tidskriften Forskning & Framsteg. Prenumerera här.

Kommentera:

1

Dela artikeln:

TIDNINGEN FÖR DIG SOM ÄR NYFIKEN PÅ ALLVAR
11 nummer 779 kr
2 nummer 99 kr
Du vet väl att du kan läsa Forskning & Framsteg i din läsplatta? Ladda ned appen från App Store eller Google Play. (Läsplatteutgåvan ingår i alla prenumerationer.)

Kommentarer

Efter att ha läst notisen under Fokus om att vårt solsystem skulle vara unikt, känner jag mig manad att komma med en del synpunkter och reflektioner. Ingen av de hittills observerade 300 planeterna ser ut att kunna hysa liv, så som vi känner det. Men att utifrån denna kunskap dra slutsatsen, att liv inte kan existera någon annanstans än just här, tycker jag är minst sagt korkat. Därtill är det observerade materialet på tok för litet. Datorsimuleringar i all ära, men dessa måste betraktas som i stort sett värdelösa, eftersom vi aldrig kan leverera en korrekt input. Vi kan omöjligen känna alla parametrar för planetbildning. Det handlar ju om kolossalt komplexa, kaotiska system med ytterst liten förutsägbarhet om än någon alls. Mest förvånande är, att forskarna bakom denna tes har lyckats få sina rön publicerade i en så seriös tidskrift som Science. Vi tror oss i dag med hygglig säkerhet veta, att planetbildning inte är något sällsynt fenomen, åtminstone inte i vår galaktiska närhet, och med all sannolikhet inte heller i andra delar av Vintergatan, eller ens i främmande galaxer.Låt mig dra följande räkneexempel: Vår galax innehåller minst 100 Mdr stjärnor Uteslut alla dubbel och trippelstjärnor som inte kan hysa stabila planetsystem, samt alla stjärnor med planeter i alltför elliptiska banor eller helt utan följeslagare. Högt räknat kan dessa vara 90 %. Återstår 10 Mdr stjärnor med planeter i stabila banor. Gör det mycket blygsamma antagandet, att av dessa 10 Mdr solar EN PÅ MILJARDEN omkretsas av en planet som i likhet med vår jord har en bana med de rätta förutsättningarna för kolbaserat liv. Trots dessa oerhört försiktiga antaganden skulle Vintergatan ändå ha minst 10 stjärnor med en planet där liv kan uppstå. Totala antalet galaxer i universum uppskattas till 100 Mdr. Drar man ut resonemanget ovan till att omfatta ett totalt kosmiskt perspektiv, så kan man lätt räkna ut, att universum alltså borde ge plats åt minst 1 biljon planetsystem med liv. Ett inte så oävet tal trots allt! Mycket talar för, att livet tillförts jorden utifrån. Organiska byggstenar för aminosyror och proteiner har bevisligen påträffats i interstellära moln. Vidare är det måhända så, att basprogrammet för DNA och den genetiska koden i någon form finns fixt och färdigt ute i rymden. Är det då inte bara tänkbart utan rentav sannolikt, att liv MED NÖDVÄNDIGHETuppstår närhelst det finns en lämplig miljö som gör det möjligt för organismer att utvecklas? I den belysningen finner jag det alltså rimligt, att ett avsevärt antal världar hyser någon form av liv. På en hel del av dessa planeter borde förhållandena vara så stabila, att evolutionära processer kan få tillräckligt med tid på sig för att skapa varelser med förmågan att ställa frågan: Är vi ensamma?

Lägg till kommentar